Virala hemorragiska febrar
Ali Mirazimi, Gunnel Lindegren juni 2010, komplettering april 2012
Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar
och
artikeln Viremi, översikt
InnehÄll
Virala hemorragiska febrar (utom dengue- och sorkfeber)
Följ respektive lÀnk för Denguefeber och Sorkfeber (Puumalavirus)
SmittÀmnen
Blödarfebrar eller virala hemorragiska febrar (VHF) Àr allvarliga infektioner. De kan orsakas av flera olika virus som sinsemellan inte behöver vara beslÀktade. De virus som orsakar VHF tillhör virusfamiljerna; Arenaviridae, Filoviridae, Bunyaviridae och Flaviviridae. Gemensamt för dessa virus Àr:
- De har ett enkelstrÀngat RNA-genom, antigen av negativ (Bunya-, Filo- och Arenaviridae) eller positiv polaritet (Flaviviridae)
- Alla Àr höljebÀrande
- De har en vektor eller en djurreservoar.
- Den geografiska begrÀnsningen.
- Tabell 1. VHF (exklusive dengue-, gula febern- och hanta-virus)
Virusfamilj | Agens | Vektor och reservoarer | UtbredningsomrÄde |
---|---|---|---|
Filoviridae | Ebolavirus | Vektor (okÀnd, fladdermöss?),
Reservoar (fladdermöss?, apor, antiloper) |
Uganda, Zimbabwe, Kenya, DR Kongo, etc |
Marburgvirus | Vektor (okÀnd, fladdermöss),
Reservoar (fladdermöss?, apor, antiloper) |
DR Kongo, Uganda, Sudan, Gabon, Elfenbenskusten, etc | |
Arenaviridae | Lassavirus | VÀrd (gnagare) | VÀstafrika: Sierra Leone, Liberia, Guinea, Nigeria, Centralafrika; Serologiskt pÄvisade Àven i DR Kongo, Mali, Senegal |
Sydamerikanska VHF: Junin-, Machupo-, Guanarito-, SabiĂĄvirus | VĂ€rd (gnagare) | Junin: Argentina,
Machupo: nordöstra Bolivia, Guanrito: Venezuela, Sabiå: Brasilien | |
Bunyaviridae
(Nairovirus) |
Krim-Kongo hemorragisk febervirus (CCHFV) | Vektor (fÀstingar)
VÀrd (flera dÀggdjur) |
Krim, Kertsch-halvön, Kazakstan, Uzbekistan, Rostov-och AstrakhanomrÄden i Ryssland, Turkiet, Albanien, Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Irak, Arabiska halvön, Pakistan, Indien, vÀstra Kina, tropiska Afrika, Sydafrika, Mauretanien |
Rift Valley febervirus | Vektor (myggor)
VÀrd (flera dÀggdjur) |
Gambia, Senegal, Mauretanien, Namibien, Sydafrika, Mozambique, Zimbabwe, Zambia, Kenya, Sudan, Egypten, Madagaskar, Saudi Arabien, Jemen, Botswana, Angola, Kongo, Gabon, Kameruun, Nigeria, Centralafrikanska republiken, Chad, Niger, Burkina Faso, Mali, Guinea, Tanzania, Malawi, Uganda, Etiopien, Somalia |
SmittspridningsvÀgarna Àr ofta ofullstÀndigt kartlagda. Smittan kan i vissa fall överföras direkt frÄn djur eller spridas med insekter. För en del sjukdomar Àr, under vissa omstÀndigheter, smittan luftburen som droppar och möjligen aerosol.
I Sverige saknas i allmÀnhet vektor respektive vÀrddjur för VHF, varför det inte finns nÄgon förutsÀttning för naturliga epidemiska utbrott. SekundÀrsmitta frÄn person till person kan dock inte uteslutas, t.ex. i sjukhusmiljö, varför sÀrskild skyddsberedskap mÄste finnas inom sjukvÄrden.
Klinik
Sjukdomsbilden för VHF karakteriseras av hög feber och olika blödningsmanifestationer. Det speciella med dessa virussjukdomar Àr den höga mortaliteten och den potentiella spridningen frÄn mÀnniska till mÀnniska.
Beroende pÄ virus varierar mortaliteten vid VHF frÄn 1 till 90 procent. Döden intrÀffar mellan dag 7 och 16 och Àr associerad med svÄra blödningstillstÄnd.
Vanligtvis börjar symtomen 1 till 21 dagar efter virusexpositionen. Typiska första symtom Àr feber och muskelvÀrk, ofta Àven krÀkningar och diarré samt organspecifika problem i levern, lymfatiska systemet, lungorna och ibland njurarna.
Mer specifika symtom vid sjukdomsfall inom de 4 virusfamiljerna som orsakar VHF Àr listade nedanför:
Filoviridae
Denna virusfamilj omfattar Ebolavirus och Marburgvirus, vilka Àr de mest virulenta av alla VHF.
Sjukdomssymtomen visar sig mellan 2 dagar till 3 veckor efter insjuknandet och omfattar initialt de som ses vid de övriga VHF, nÀmligen: feber, uttalad svaghet, muskelvÀrk, krÀkningar och diarré. NÀr sjukdomen progredierar utvecklar vissa personer Àven:
- Ett distinkt hemorragiskt utslag, som ofta uppkommer runt den femte dagen
- Blödningar frÄn gastrointestinaltrakten, lungor och oropharyngeala slemhinnor
- Kramper
- Koma
- Delirium
Denna virusfamilj inkluderar Lassafebervirus, Junin hemorragisk febervirus (Argentina), Machupo hemorragisk febervirus (Bolivien), Sabia hemorragisk febervirus (Brasilien) och Guanarito hemorragisk febervirus (Venezuela). Om man blir exponerad för nÄgot av dessa smittÀmnen, Àr följande symtom vanliga:
- Feber, vilken kan vara konstant eller intermittent
- Bröst/ryggsmÀrta
- Halsont med inflammationstecken och tonsillbelÀggningar
- Hosta
- BuksmÀrta
- KrÀkningar
- Diarré
- Konjunktivit
- Blödningar frÄn tandkött, mage, tunntarm eller andra inre organ
- Ansiktssvullnad
- TemporÀr eller permanent hörselförlust
- PleuravÀtska
- Encefalit
Bunyaviridae
Till denna grupp hör Rift Valley febervirus, Krim-Kongo hemorragiskt febervirus (CCHFV), hantavirus HFRS (hemorragisk feber med renalt (njur) syndrom), och hantavirus HPS (hemorragisk feber med pulmonellt (lung) syndrom). Symtom (CCHFV och Rift Valley febervirus) som kan förekomma Àr:
- Feber
- SvÄr muskelvÀrk
- HalssmÀrta
- HuvudvÀrk
- Hosta
- Diarré
- Encefalit
- Vid CCHFV; ögonsmÀrta och fotofobi; humörsvÀngningar och agitation; blödningar frÄn hud, nÀsa,tandkött, rektum och njurar. Eventuellt hjÀrtsvikt
Epidemiologi
UtbredningsomrÄden för olika VHF-virus listas i tabellen ovan. I Sverige saknas i allmÀnhet vektor och vÀrddjur för VHF. DÀrför saknas i stort sett förutsÀttning för epidemiska utbrott i landet. SekundÀrsmitta, exempelvis nosokomial smitta, frÄn person till person kan förekomma.
Under den senaste 10-Ärsperioden (2002-2011) har endast ett fall i landet konstaterats och rapporterats.
Prevention
I Sverige finns vaccin enbart mot gula febern. I endemiska omrÄden utgörs reservoaren oftast av vilda djur, varför man bör undvika kontakt med till exempel gnagare eller apor. Förebyggande ÄtgÀrder mot insektsbett Àr viktiga.
I Linköping upprÀtthÄlls kunskap och finns beredskap för att omhÀnderta patienter med misstÀnkt VHF. Dit kan ocksÄ andra kliniker i Sverige vÀnda sig för rÄd och stöd.
Provtagning
LÀmpliga provtagningsmaterial för mikrobiologiska undersökningar med genamplifikation, cellodling och elektronmikroskopi Àr blod/serum samt eventuellt andra kroppsvÀtskor. Akut och konvalescentserum kan analyseras för pÄvisande av antikroppar.
Laboratoriediagnostik
AllmÀnt
Patientmaterial skall ur smittspridningssynpunkt handhas i sÀkerhetsklass 4 (Ebola-, Marburg-, CCHFV-, Lassa- och Sydamerikanska VHFvirus) och sÀkerhetsklass 3 (Rift Valley febervirus) laboratorier. Flera metoder bör anvÀndas för diagnostiken.
Metoder
Genamplifikation
Detta Àr den viktigaste metoden för detektion av VHF och ett flertal reverse transkriptas (RT)-PCR-metoder finns publicerade. Dessa inkluderar bÄde kvalitativa metoder med efterföljande agarosgelelektrofores, samt realtids RT-PCR-metoder som möjliggör kvantifiering av antalet genkopior i ett prov. För att kunna pÄvisa viralt RNA med RT-PCR i patientmaterial under de första dagarna av infektionen krÀvs metoder med hög kÀnslighet. Kvantifiering av antalet detekterade genkopior i analyserade prov kan i vissa fall göras genom att inkludera en standard i testen, vilket kan vara vÀrdefullt dÄ en hög virushalt i blodet Àr associerat med en fatal utgÄng. Vid positivt analysresultat kan och i vissa fall mÄste diagnosen verifieras med hjÀlp av sekvensering. FolkhÀlsomyndigheten har flera olika PCR protokoll för dessa virus.
Elektronmikroskopi
EM Àr en viktig metod för snabb identifikation av VHF-virus, och provmaterial frÄn misstÀnkta VHF-patienter undersöks vid FolkhÀlsomyndigheten med EM.
Serologi
Man kan huvudsakligen pÄvisa IgM and IgG antikroppar med serologi, samt Àven pÄvisa antigen. SÄvÀl ELISA som IF-teknik finns tillgÀngliga för dessa agens, samt Àven kommersiella ELISA-kit för en del virus. Beroende pÄ bristen av kliniska prov har de serologiska metoderna inte varit möjliga att utvÀrdera. Vid FolkhÀlsomyndigheten anvÀnds IF-teknik för de flesta av VHF.
Virusisolering
I vissa fall kan isolering av virus pÄ vÀvnadskultur vara aktuellt, vid liten virusmÀngd i ursprungsprovet kan upprepade passager behöva göras innan typning och verifiering med RT-PCR alternativt IF-teknik kan utföras.
Svarsrutiner
Text tillkommer
Laboratorierapportering
Fall av VHF Àr anmÀlningspliktigt enligt smittskyddslagen.
AnmÀls enligt gÀllande falldefinition
Referensfunktioner
FolkhÀlsomyndigheten, diagnostik sker huvudsakligen i klass 4-sÀkerhetslaboratoriet