Viremi, översikt

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Bakteriemi-diagnostik



PĂ„visning av virus i blod

Introduktion

Virussjukdomar diagnostiseras relativt sÀllan genom pÄvisande av virus i serum eller i blodkroppar, trots att de flesta virusinfektioner har en eller tvÄ viremiska faser. Dessa intrÀffar dock ofta under inkubationstiden, dÄ provtagning inte Àr aktuell. Det finns emellertid undantag. Framförallt de virus som orsakar hemorragiska febrar, HIV-virus och vissa hepatitvirus finns i blodet Àven hos den sjuke, och blod frÄn patienten kan anvÀndas för diagnostik genom virusodling eller pÄvisning av virusprodukter. Det Àr troligt, att bloddiagnostiken av virussjukdomar kommer att öka genom anvÀndning av PCR.

Metoder för viruspÄvisning i blod

Virusodling

Den blodprodukt, i vilken man förvÀntar sig att hitta virus, sÀtts till en kultur av ett cellslag, som Àr kÀnsligt för det virus man letar efter. Man mÄste alltsÄ relativt vÀl veta vilket agens som misstÀnks, för att virusodling skall kunna göras. Olika virus vÀxer olika fort, och virusisolering kan ta frÄn ett par dagar till 2 mÄnader.

Virusodling frÄn blodprodukter sker rutinmÀssigt för diagnostik av HIV-infektioner, CMV-infektioner och hemorragiska febrar. Metoder finns Àven for framodling av EBV och HHV-6 (humant herpesvirus-6).

Virusodling sker nÀstan undantagslöst pÄ speciallaboratorier för virusdiagnostik. Heparinblod eller EDTA-blod anvÀnds i de flesta fall. Eftersom virusisolering ofta utförs frÄn preparerade blodkroppar bör provmÀngden vara c:a 10 mL (1 Vacutainerrör). Blodet fÄr ej frysas, men förvaring och transport vid +4 °C rekommenderas. Virus kan ha kort överlevnadstid, och transport till viruslaboratoriet bör ske sÄ snabbt som möjligt.

PĂ„visande av virus eller virusantigen i blod

Med poly- eller monoklonala antikroppar kan antigena virusprodukter pÄvisas i plasma, serum eller blodkroppar. Olika typer av immunologiska testmetoder anvÀnds för detta. Dessa kan ofta genomföras pÄ en dag eller mindre.

Immunologiska metoder för antigenpÄvisning i serum eller plasma anvÀnds rutimÀssigt för pÄvisande av subkomponenter av HIV och HBV. Antigentest för pÄvisande av parvovirus B19 och av virus som ger hemorragiska febrar finns beskrivna.

DirektfÀrgning av leukocyter för pÄvisande av CMV-antigen anvÀnds alltmer för snabbdiagnostik av symtomatisk CMV-infektion hos framför allt immunsupprimerade.

AntigenpÄvisning sker oftast i serum eller plasma. NÄgon mL serum Àr i de flesta fall tillrÀcklig.

Serum kan ofta frysas nÀr de ska anvÀndas för antigentest. Vid ovanligare frÄgestÀllningar bör laboratoriet kontaktas för provtagningsinstruktioner.


Elektronmikroskopi

Med elektronmikroskopi kan viruspartiklar i serum eller blodplasma identifieras morfologiskt. Genom tillsats av specifika, mÀrkta antikroppar (immunelektronmikroskopi) kan metoden göras mer kÀnslig, och olika virustyper frÄn samma familj sÀrskiljas.

Metoden Àr vanlig för identiflering av virus som orsakar hemorragiska febrar.

För elektronmikroskopi anvÀnds oftast ofryst serum eller ofryst plasma.

PĂ„visande av virusgenom

Virusgenom pÄvisas i sÄvÀl serum och plasma som i blodkroppar. Direkt-hybridiseringsteknikerna Àr betydligt mindre kÀnsliga Àn PCR-tekniken. PCR och/eller andra hybridiseringstekniker finns för HIV och andra retrovirus, hepatit B och C, parvovirus B19, CMV, EBV och HHV-6

DNA Àr stabilt, och PCR eller DNA-hybridisering för DNA-virus (hepatit B, parvovirus B19, CMV, EBV, HHV-6) kan göras pÄ material som frystinat. Om blodkroppar ska anvÀndas mÄste dock ofruset heparin i EDTA-blod skickas för preparation pÄ viruslaboratoriet. RNA Àr mindre stabilt, och ofrysta prover bör skickas för hepatit C och arbovirusdiagnostik. HIV har bÄde en DNA och en RNA form. DNA-PCR har hittills varit vanligast, men RNA PCR identifierar den potentiellt smittsamma virusformen, och blir allt vanligare.


Hemorragiska febrar

Se ocksÄ Virala hemorragiska febrar exkl. denguefeber och sorkfeber (nefropathia epidemica)

Bakteriemitabell1.jpg