Visa källa för Rotavirus (mage och tarm)

== Rotavirus ==
[[Fil:Rota.gif|thumb|350px|left||| Rotavirus. ''Foto:Kjell-Olof Hedlund, Smittskyddsinstitutet'']]


=== Smittämnet ===

Rotavirus tillhör virusfamiljen ''Reoviridae'' och är ett icke höljebärande virus med en diameter om 70-75 nm. Rotavirus genom innehåller 11 segment av dubbelsträngat RNA som kodar för sex strukturella proteiner (VP1-4, VP6-7), fem icke-strukturella proteiner (NSP1-5) och ett viralt RNA-beroende RNA-polymeras.

Humant rotavirus indelas i tre immunologiskt och genetiskt skilda undergrupper (A-C). Alltsedan rotavirus först påvisades 1973 har elektronmikroskopi (EM) använts för att diagnostisera dessa virus. Det bör dock påpekas att EM inte kan användas för att differentiera mellan de olika rotavirus grupperna (A-C) då de är morfologiskt identiska. De kan endast skiljas åt med immunologiska eller genetiska metoder.

*''Grupp A''  rotavirus är den vanligast förekommande undergruppen. Rotavirus grupp A har i ett flertal studier visat sig vara den enskilt viktigaste orsaken till akuta gastroenteriter hos barn över hela världen. I Sverige är grupp A rotavirus också den mest betydelsefulla patogenen hos barn med akut diarré och orsakar 45-50 % av alla gastroenteriter bland sjukhusvårdade barn med akut gastroenterit. Ett flertal genotyper av rotavirus grupp A har identifierats hos människa (G1-4, 6 och 8-9). I Sverige har genotyper fastställts med PCR i två mindre studier och i båda identifierades G1 som den vanligaste genotypen (Johansen et. al.). Genotyp 8 eller 9 har ej identifierats i Sverige men är vanliga i t.ex. Sydafrika.

*''Grupp B'' rotavirus har hittills endast påvisats i Kina och Indien i samband med stora epidemiska utbrott även om serologiska data tyder på att virus finns även utanför dessa länder. I motsats till grupp A rotavirus drabbas huvudsakligen äldre barn och vuxna. 

*''Grupp'' C rotavirus påvisades för första gången i Sverige så sent som 1997. Flera fall av grupp C rotavirus har nu identifieras i Sverige bl.a. som orsak till ett stort gastroenterit utbrott på en militär förläggning. I motsats till grupp A rotavirus ser det ut som om grupp C rotavirus framförallt drabbar äldre barn och vuxna (Nilsson et. al.).


=== Patogenes ===
 
Den patofysiologiska mekanism som utlöser den ibland omfattande diarrén vid rotavirusinfektioner är inte känd. Virus infekterar de mogna enterocyterna i tunntarmen, vilket resulterar i att enterocyterna stöts bort och ersätts av omogna celler från kryptorna, vilket i sin tur leder till en förkortning av tarmvilli och en hyperplasi av kryptorna. En hypotes är att diarrén främst är en försvarsmekanism och inte primärt en tarmskada orsakad av virus. En annan hypotes är att den villusatrofi som rotavirus orsakar leder till malabsorbtion och osmotisk diarré. Morfologiska studier på djur och människa har dock visat att endast ett begränsat antal enterocyter i tunntarmen är infekterade och det borde rimligen inte kunna orsaka de mycket stora vätskeförluster som ibland kan ses. Tre andra tänkbara verkningsmekanismer har nyligen föreslagits:

*''Rotavirus kodar för unikt enterotoxin.'' Vid virusreplikation bildas förutom de strukturella proteiner som slutligen formar viruspartikeln också ytterligare fem s.k. icke-strukturella proteiner med varierande funktioner (NSP 1-5). Ett av dessa, enterotoxinet NSP4, förmår inte bara inducera diarré utan ger dessutom upphov till antikroppar som skyddar mot diarré vid administration av virus oralt i djurmodell. 

*''Rotavirus ökar Cl-sekretionen''. Vid rotavirusinfektion in vitro ökas den cytoplasmatiska Ca2+-koncentrationen, och en association mellan kalciumökningen och en ökad Cl-sekretion från kryptorna har tidigare rapporterats.

*''Rotavirus stimulerar det enteriska nervsystemet''. Nya svenska data (Lundgren et. al.) visar att det enteriska nervsystemet åtminstone deltar i vätskeutsöndringen vid rotavirusinducerad diarré. Vilken av ovan beskrivna mekanismer som spelar störst roll in vivo återstår dock ännu att se.


=== Symtom och klinisk bild ===

Rotavirus grupp A-C överförs fekalt-oralt och i undantagsfall genom aerosolspridning. Inkubationstiden är 1-3 dagar och symtomen brukar upphöra inom 5-8 dygn. Rotavirus grupp A orsakar vanligen gastroenterit hos barn i åldrarna mellan 6 månader och 2 års ålder. I vissa miljöer är asymtomatiska neonatala infektioner med rotavirus vanliga, vilket ofta resulterar i naturlig immunitet. Såväl yngre barn som äldre individer som vårdas på någon form av institution kan drabbas av en nosokomial rotavirus grupp A-infektion. Rotavirus grupp A-infektioner är också associerade med en signifikant mortalitet främst i u-länder där ca 600 000 dödsfall inträffar per år men enstaka dödsfall förekommer även i Sverige. Orsaken till dödsfallen är huvudsakligen cirkulatorisk chock efter akut allvarlig dehydrering. Ett flertal studier har visat att praktiskt taget alla barn världen över före 3 års ålder har genomgått en rotavirusinfektion. Barn i i-länder återinsjuknar sällan vid reexponering för virus trots att fyra serotyper är vanligt förekommande, medan barn i u-länder behöver genomgå minst två infektioner för att bygga upp skydd mot en symtomatisk reinfektion. Det har också visats att återkommande exponering är nödvändigt för att vidmakthålla immuniteten. Trots att ett flertal noggrant genomförda kliniska studier genomförts saknas fortfarande ett entydigt mått på immunologiska parametrar, som indikerar kliniskt skydd. Troligen spelar immunitet förmedlad av antikroppar (sIgA och IgG) störst roll vid skydd mot reinfektion medan cellmedierad immunitet är viktig vid läkning av en pågående infektion.

Rotavirus grupp B har aldrig identifierats i Sverige men kan ge en koleraliknande symtombild. Rotavirus grupp C ger en mildare form av gastroenterit än grupp A.