Entamoeba histolytica - Versionshistorik

Öjar Melefors: /* Epidemiologi */

2014-01-14T14:20:34Z

Epidemiologi

Öjar Melefors: /* Identifiering till speciesnivå/epidemiologisk typning */

2014-01-09T13:14:40Z

Identifiering till speciesnivå/epidemiologisk typning

Jadwiga Krusnell: /* Provtagning */

2012-10-02T10:45:01Z

Provtagning

Jadwiga Krusnell: /* Provtagning och transport */

2012-10-02T10:41:49Z

Provtagning och transport

Jadwiga Krusnell den 16 augusti 2012 kl. 08.52

2012-08-16T08:52:17Z

Jadwiga Krusnell: /* Allmänt */

2012-06-19T12:30:22Z

Allmänt

Jadwiga Krusnell: /* Livscykel */

2012-05-08T12:10:41Z

Livscykel

Jadwiga Krusnell: /* Provtagning och transport */

2012-05-04T07:36:49Z

Provtagning och transport

Jadwiga Krusnell den 3 maj 2012 kl. 14.45

2012-05-03T14:45:30Z

Jadwiga Krusnell: /* Provtagning och transport */

2012-05-03T14:42:51Z

Provtagning och transport

@@ Rad 31: / Rad 31: @@
 ===Epidemiologi===
-Människa är den enda reservoaren för ''E. histolytica''. Cystor av ''E. histolytica'' sprids via vatten eller föda. Cystor av ''E. histolytica'' överlever klorering men avlägsnas vanligtvis från dricksvattnet med sandfiltrering. ''E. histolytica'' förekommer i hela världen, men är endast endemisk i områden med dålig omgivningshygien. Enligt en WHO-rapport från 1998 orsakar amoebiasis ca 70 000 dödsfall om året. Årligen anmäls ca 200-300 fall av ''Entamoeba histolytica'' till SMI ([[SmiNet]]) men då många av dessa anmälningar grundar sig på mikroskopi är ett stort antal av de anmälda fallen antagligen ''E. dispar''. Species-differentiering med PCR, som utförts på SMI sedan 2001, har visat att mindre än 10 % av fall med ''E. histolytica/E. dispar''-positiv mikroskopi är infekterade med ''E. histolytica''.
+Människa är den enda reservoaren för ''E. histolytica''. Cystor av ''E. histolytica'' sprids via vatten eller föda. Cystor av ''E. histolytica'' överlever klorering men avlägsnas vanligtvis från dricksvattnet med sandfiltrering. ''E. histolytica'' förekommer i hela världen, men är endast endemisk i områden med dålig omgivningshygien. Enligt en WHO-rapport från 1998 orsakar amoebiasis ca 70 000 dödsfall om året. Årligen anmäls ca 200-300 fall av ''Entamoeba histolytica'' till SMI ([[SmiNet]]) men då många av dessa anmälningar grundar sig på mikroskopi är ett stort antal av de anmälda fallen antagligen ''E. dispar''. Species-differentiering med PCR, som utförts på Folkhälsomyndigheten (SMI) sedan 2001, har visat att mindre än 10 % av fall med ''E. histolytica/E. dispar''-positiv mikroskopi är infekterade med ''E. histolytica''.
 ==Provtagning och transport==

@@ Rad 73: / Rad 73: @@
 ===Identifiering till speciesnivå/epidemiologisk typning===
-För identifiering av species (''E. histolytica'' eller ''E. dispar'') rekommenderas PCR. Denna teknik utförs vid SMI och håller för närvarande på att etableras vid några andra laboratorier. Metoden fungerar inte lika tillfredställande på formalinbehandlade prov varför ytterligare provtagning rekommenderas om den initiala diagnosen ställts på SAF eller formalinfixerat material.
+För identifiering av species (''E. histolytica'' eller ''E. dispar'') rekommenderas PCR. Denna teknik utförs vid Folkhälsomyndigheten och håller för närvarande på att etableras vid några andra laboratorier. Metoden fungerar inte lika tillfredställande på formalinbehandlade prov varför ytterligare provtagning rekommenderas om den initiala diagnosen ställts på SAF eller formalinfixerat material.
-−
 ===Kvalitetskontroll===
 ''Entamoeba histolytica/E. dispar'' cystor ingår i UK-NEQAS feces-utskick.

@@ Rad 43: / Rad 43: @@
 *Serum (blodrör utan tillsats), plasma (EDTA-blodrör).
 ===Provtagning===
-se [[Infektioner i mag-tarmkanalen-provtagning och transport#B. Provtagning för parasitologisk undersökning|provtagningsanvisningar]].
+se [[Provtagning och transport|provtagningsinstruktion]].
 ==Laboratoriediagnostik==

@@ Rad 33: / Rad 33: @@
 Människa är den enda reservoaren för ''E. histolytica''. Cystor av ''E. histolytica'' sprids via vatten eller föda. Cystor av ''E. histolytica'' överlever klorering men avlägsnas vanligtvis från dricksvattnet med sandfiltrering. ''E. histolytica'' förekommer i hela världen, men är endast endemisk i områden med dålig omgivningshygien. Enligt en WHO-rapport från 1998 orsakar amoebiasis ca 70 000 dödsfall om året. Årligen anmäls ca 200-300 fall av ''Entamoeba histolytica'' till SMI ([[SmiNet]]) men då många av dessa anmälningar grundar sig på mikroskopi är ett stort antal av de anmälda fallen antagligen ''E. dispar''. Species-differentiering med PCR, som utförts på SMI sedan 2001, har visat att mindre än 10 % av fall med ''E. histolytica/E. dispar''-positiv mikroskopi är infekterade med ''E. histolytica''.
-===Provtagning och transport===
+==Provtagning och transport==
-====Provmaterial====
+===Provmaterial===
 '''För morfologi och PCR:'''
 *feces, abscessmaterial
@@ Rad 42: / Rad 42: @@
 '''För serologi:'''
 *Serum (blodrör utan tillsats), plasma (EDTA-blodrör).
-====Provtagning====
+===Provtagning===
 se [[Infektioner i mag-tarmkanalen-provtagning och transport#B. Provtagning för parasitologisk undersökning|provtagningsanvisningar]].

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''Huvudartikel''', publicerad april 2011. '''Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande'''.
+'''Huvudartikel''', publicerad april 2011.
 ----
 Till innehållsförteckngen för ''[[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]''

@@ Rad 47: / Rad 47: @@
 ==Laboratoriediagnostik==
 ===Allmänt===
-Diagnostik av intestinal amoebiasis har fram till nu främst grundat sig på mikroskopisk påvisning av parasiten i feces. Cystor påvisas vanligen efter formalin/etylacetat-koncentrering och trofozoiter påvisas i färskprov. Då utsöndring av parasiter sker intermittent rekommenderas upprepad provtagning vid negativt fynd. Någon morfologisk referensmetodik för specifik identifiering av ''E. histolytica'' cystor finns för närvarande inte, då cystformerna av ''E. histolytica'' och ''E. dispar'' är morfologiskt identiska. En tredje amöba med identisk cystmorfologi, ''Entamoeba moshkovskii'', har också rönt uppmärksamhet på senare tid. ''E. moshkovskii'' betraktades tidigare som en frilevande amöba, som endast i undantagsfall kunde infektera människa, men har nu rapporterats i humanprov från olika håll av världen. Differentiering av olika ''Entamoeba'' species kan ske med PCR-metodik.
+Diagnostik av intestinal amoebiasis har fram till nu främst grundat sig på mikroskopisk påvisning av parasiten i feces. Cystor påvisas vanligen efter formalin/etylacetat-koncentrering och trofozoiter påvisas i färskprov. Då utsöndring av parasiter sker intermittent rekommenderas upprepad provtagning vid negativt fynd. Någon morfologisk referensmetodik för specifik identifiering av ''E. histolytica'' cystor finns för närvarande inte, då cystformerna av ''E. histolytica'' och ''E. dispar'' är morfologiskt identiska. En tredje amöba med identisk cystmorfologi, ''[[Apatogena intestinala protozoer|Entamoeba moshkovskii]]'', har också rönt uppmärksamhet på senare tid. ''E. moshkovskii'' betraktades tidigare som en frilevande amöba, som endast i undantagsfall kunde infektera människa, men har nu rapporterats i humanprov från olika håll av världen. Differentiering av olika ''Entamoeba'' species kan ske med PCR-metodik.
 Endast förekomst av trofozoiter innehållande fagocyterade erytrocyter kan bedömas som ''E.histolytica'', alla andra fynd är att betrakta som E''. histolytica/E. dispar''.
-−
 ===Referensmetodik för morfologisk screening av ''Entamoeba histolytica/E. dispar'' i feces===
 ====Påvisning av cystor====

@@ Rad 23: / Rad 23: @@
 Infektion av ''E. histolytica'' sker genom intag av parasitens cyststadium via förorenad föda eller vatten. Cystor som passerat magsäcken excysterar i tunntarmen. Trofozoiterna etablerar sig i kolon där de förökar sig genom binär delning. Beroende på olika faktorer såväl hos parasiten som hos värden kan trofozoiterna invadera vävnaden i tjocktarm. Trofozoiterna orsakar en förtunning av slemhinnelagret följt av en förkortning av mikrovilli redan innan de fäster vid vävnaden. Lys av värdcellerna sker vid direktkontakt med trofozoiterna. Dessa bryter igenom lamina propria och det uppstår sår, ofta något upphöjda med en liten öppning i slemhinnans yta med en större flaskformad destruktion under ytan. I lesionerna syns trofozoiterna i gränsskiktet mellan frisk och död vävnad, då de livnär sig på levande celler. Vid diarré hinner inte trofozoiterna encystera vilket däremot sker vid långsammare tarmpassage. Cystorna utsöndras med feces och fullbordar därmed livscykeln. Cystor kan överleva i omgivningen i flera veckor beroende på temperatur och fuktighet. Trofozoiterna är kortlivade utanför kroppen och överlever inte heller passage genom övre magtarmkanalen.
-Även asymtomatisk intestinal infektion med verifierad förekomst av ''E. histolytica'' förekommer.
+Det finns flera kliniska former av invasiv intestinal amoebiasis: dysenteri eller blodig diarré, fulminant kolit, amöba-appendicit och amöbom i kolon. Dysenteri och diarrésyndrom står för övervägande delen av fallen. Patienter med dysenteri eller blodig diarré har dagligen cirka tre till fem avföringar med blodfärgat slem eller tunnare blodig diarré. Feber och andra systematiska manifestationer förekommer vanligtvis inte i motsats till dysenteri orsakad av bakterier (Espinosa-Cantello et al 2000). Svår, långvarig dysenteri med mera än tio avföringar per dag kan leda till viktminskning och svår utmattning. Akuta fall kan påminna om appendicit eller kolecystit. Den allvarligaste komplikationen vid invasiv intestinal amoebiasis är perforation av tarmen med sekundär bakteriell peritonit.
+Även asymtomatisk intestinal infektion med verifierad förekomst av'' E. histolytica'' förekommer.
-En liten andel av infekterade patienter utvecklar extraintestinal invasiv [[Entamöba histolytica, infektion|amoebiasis]]. Genom spridning med blodet kan trofozoiter ge upphov till extraintestinala lesioner, främst i levern. Spridning till levern sker via portacirkulationen. Leverabscess är vanligare hos män än kvinnor (ratio 1:7) och en typisk patient är en man i 20-40 års-åldern med feber och smärtor i övre högra leverkvadranten sedan en till två veckor. Hematogen spridning kan också ske till andra organ, bland annat lungor och hjärna.
+En liten andel av infekterade patienter utvecklar extraintestinal invasiv amoebiasis. Genom spridning med blodet kan trofozoiter ge upphov till extraintestinala lesioner, främst i levern. Spridning till levern sker via portacirkulationen. Leverabscess är vanligare hos män än kvinnor (ratio 1:7) och en typisk patient är en man i 20-40 års-åldern med feber och smärtor i övre högra leverkvadranten sedan en till två veckor. Hematogen spridning kan också ske till andra organ, bland annat lungor och hjärna.
 ===Epidemiologi===