Gonorré - Versionshistorik

Magnus Thore: /* Smittämnet */

2012-07-10T10:44:22Z

Smittämnet

Magnus Thore: /* Klinik */

2012-04-28T15:17:56Z

Klinik

Magnus Thore: /* Behandling */

2012-04-28T15:17:20Z

Behandling

Magnus Thore: /* Epidemiologi */

2012-04-28T15:16:55Z

Epidemiologi

Magnus Thore: /* Prevention */

2012-04-28T15:16:40Z

Prevention

Magnus Thore: /* Laboratoriediagnostik */

2012-04-28T15:15:55Z

Laboratoriediagnostik

Magnus Thore: /* Provtagning */

2012-04-28T15:15:37Z

Provtagning

Magnus Thore: /* REFERENSER */

2010-01-24T09:53:10Z

REFERENSER

Magnus Thore: /* Behandling */

2010-01-24T09:52:38Z

Behandling

Magnus Thore: /* Smittämnet */

2010-01-24T09:50:03Z

Smittämnet

@@ Rad 17: / Rad 17: @@
 === Smittämnet ===
-Genus ''Neisseria'' inom bakteriefamiljen ''Neisseriaceae'' innehåller två genetiskt och morfologiskt närbesläktade humanpatogena arter, ''N. gonorrhoeae'' (gonokocker, GC) som orsakar gonorré och '' [[Neisseria meningitidis|N. meningitidis]] '' (meningokocker, MC) som orsakar meningokockinfektion t.ex. septikemi/meningit. Till genus ''Neisseria'' hör även ”apatogena” arter som t.ex. ''N. lactamica, N. sicca, N. subflava, N. mucosa, N. flavescens'' och ''N. cinerea''. Flertalet av dessa hör till normalfloran i framförallt övre luftvägarna och orsakar sjukdom endast i undantagsfall, t.ex. hos immunosupprimerade.
+Genus ''Neisseria'' inom bakteriefamiljen ''Neisseriaceae'' innehåller två genetiskt och morfologiskt närbesläktade humanpatogena arter, ''N. gonorrhoeae'' (gonokocker, GC) som orsakar gonorré och '' [[Neisseria meningitidis|N. meningitidis]] '' (meningokocker, MC) som orsakar meningokockinfektion t.ex. septikemi/meningit. Till genus ''Neisseria'' hör även ”apatogena” arter som t.ex. ''N. lactamica, N. sicca, N. subflava, N. mucosa, N. flavescens'' och ''N. cinerea''. Flertalet av dessa hör till normalfloran i framförallt övre luftvägarna och orsakar sjukdom endast i undantagsfall, t.ex. hos immunsupprimerade.
 ''N. gonorrhoeae'' identifierades redan 1879 av Albert Neisser och odlades 1882 (Leistikow och Loeffler). De är gramnegativa diplokocker (1,25-1,6 μm långa och 0,7-0,8 μm breda) med konkava ytor riktade mot varandra, så att de i mikroskop är snarlika njurar/kaffebönor. Bakterierna är obligat patogena, aeroba, näringskrävande, saknar flageller, producerar oxidas och katalas men ej endosporer. ''N. gonorrhoeae'' kräver för växt CO<SUB>2</SUB> (4-6 % är optimalt), cystein, och en energikälla (t.ex. glukos).

@@ Rad 29: / Rad 29: @@
 Inkubationstiden är vanligen 1-10 dagar. Gonorré hos män uttrycks ofta som akut uretrit associerad med purulent, mukös flytning från uretra, dysuri, och miktionssveda. Infektionen ska alltid behandlas, även om den kan läka ut spontant, då den kan orsaka komplikationer som uretrastriktur, prostatit och epididymit, vilka kan leda till infertilitet. Kvinnor får framförallt en okomplicerad cervicit, ofta med samtidig uretrit, karakteriserad av cervikovaginal flytning, sveda och ibland blödning. Allvarliga komplikationer inkluderar pelvic inflammatory disease (PID) manifesterad som salpingit, endometrit, tubo-ovariala abscesser, etc. Senkomplikationer som extrauterin graviditet och infertilitet kan förekomma men är numera relativt sällsynta i Sverige. Asymtomatisk infektion förekommer hos 5-20 % av infekterade män och 30-50 % av kvinnor, siffrorna varierar beroende av studie och population.
 Anorektal och orofaryngeal gonorré, ofta asymtomatiska, är vanligt förekommande hos män som har sex med män (MSM) men förekommer även hos heterosexuella individer.
 ''N. gonorrhoeae'' kan också orsaka konjunktivit, framförallt hos nyfödda (ophthalmia neonatorum) som smittas av modern i samband med förlossningen men även hos vuxna. Disseminerad gonokockinfektion (DGI) förekommer sällsynt. DGI är ofta associerad med obehandlad asymtomatisk infektion och eventuellt brist på komplementfaktorerna C7, C8 och C9. Kliniska manifestationer vid DGI är feberepisoder i kombination med septikemi, diskreta hudutslag (dermatit) och artrit samt i sällsynta fall endokardit och meningit.
 === Epidemiologi ===

← Äldre version		Versionen från 28 april 2012 kl. 15.17
Rad 43:		Rad 43:

	Isolering av ''N. gonorrhoeae'' genom odling är referensmetodik.		Isolering av ''N. gonorrhoeae'' genom odling är referensmetodik.
−
−	~~=== Behandling ===~~
−	Traditionell behandling av okomplicerad genital gonorré sker som en- eller tvådosbehandling (numera framförallt endos) med krav på utläkning i >95 % av fallen när isolatet är känsligt för medlet ifråga. På grund av den snabbt ökande och utbredda antibiotikaresistensen, bristen på aktuella kliniska studier och att empirisk behandling ofta initieras innan resultat från resistensundersökning erhållits så används numera ofta en modifierad riktlinje, dvs. när resistensen mot ett individuellt antibiotikum är >=5 % så ska antibiotikumet exkluderas från de rekommenderade förstahandspreparaten. I möjligaste mån bör även farmakodynamiska och farmakokinetiska parametrar vägas in i bedömningen.
−
−	Rekommenderade förstahandspreparat är ceftriaxon (250 mg intramuskulärt x1), cefixim (400 mg per os x1, ej optimalt vid extragenital gonorré), spektinomycin (2 g intramuskulärt x1; t.ex. vid allvarlig allergi mot betalaktam antibiotika men ej idealt vid extragenital, framförallt oropharyngeal, gonorré) och i undantagsfall, efter resistensundersökning, azitromycin (2 g per os x1) eller ciprofloxacin (500 mg per os x1). Patienten kan förklaras smittfri efter kontrollodling, cirka 7-10 dagar efter avslutad behandling, om isolerad bakteriestam är känslig för administrerat antibiotikum, patienten är symtomfri och inga indikationer på reinfektion föreligger. I annat fall, överväg kompletterande antibiotikabehandling, specialistkonsultation, eller ett andra kontrollprov. Infektion i orofarynx och rektum kan vara mer svårbehandlad och vid DGI ges alltid parenteral behandling.

	== REFERENSER ==		== REFERENSER ==

@@ Rad 33: / Rad 33: @@
 === Epidemiologi ===
 [[Gonorré-epidemiologi|Följ länken.]]
 ==  Provtagning ==

← Äldre version		Versionen från 28 april 2012 kl. 15.16
Rad 46:		Rad 46:

	Rekommenderade förstahandspreparat är ceftriaxon (250 mg intramuskulärt x1), cefixim (400 mg per os x1, ej optimalt vid extragenital gonorré), spektinomycin (2 g intramuskulärt x1; t.ex. vid allvarlig allergi mot betalaktam antibiotika men ej idealt vid extragenital, framförallt oropharyngeal, gonorré) och i undantagsfall, efter resistensundersökning, azitromycin (2 g per os x1) eller ciprofloxacin (500 mg per os x1). Patienten kan förklaras smittfri efter kontrollodling, cirka 7-10 dagar efter avslutad behandling, om isolerad bakteriestam är känslig för administrerat antibiotikum, patienten är symtomfri och inga indikationer på reinfektion föreligger. I annat fall, överväg kompletterande antibiotikabehandling, specialistkonsultation, eller ett andra kontrollprov. Infektion i orofarynx och rektum kan vara mer svårbehandlad och vid DGI ges alltid parenteral behandling.		Rekommenderade förstahandspreparat är ceftriaxon (250 mg intramuskulärt x1), cefixim (400 mg per os x1, ej optimalt vid extragenital gonorré), spektinomycin (2 g intramuskulärt x1; t.ex. vid allvarlig allergi mot betalaktam antibiotika men ej idealt vid extragenital, framförallt oropharyngeal, gonorré) och i undantagsfall, efter resistensundersökning, azitromycin (2 g per os x1) eller ciprofloxacin (500 mg per os x1). Patienten kan förklaras smittfri efter kontrollodling, cirka 7-10 dagar efter avslutad behandling, om isolerad bakteriestam är känslig för administrerat antibiotikum, patienten är symtomfri och inga indikationer på reinfektion föreligger. I annat fall, överväg kompletterande antibiotikabehandling, specialistkonsultation, eller ett andra kontrollprov. Infektion i orofarynx och rektum kan vara mer svårbehandlad och vid DGI ges alltid parenteral behandling.
−
−	~~=== Prevention ===~~
−	Inget effektivt vaccin mot gonorré finns ännu tillgängligt trots intensiv forskning framförallt under tidigare decennier. Preventionen är således baserad på användning av kondom, tillgänglig och effektiv diagnostik, antibiotikabehandling och övervakning av epidemiologiska karakteristika och antibiotikakänslighet hos bakterien. Viktigt är snabb och högkvalitativ kontaktspårning, information, utbildning, och rådgivning liksom kontrollåtgärder och interventioner riktade mot hela eller delar av populationen som exempelvis högriskgrupper som MSM och yngre heterosexuella.

	== REFERENSER ==		== REFERENSER ==

@@ Rad 37: / Rad 37: @@
 [[Gonorré-provtagning|Följ länken.]]
-=== Laboratoriediagnostik ===
+== Laboratoriediagnostik ==
 [[Gonorré-laboratoriediagnostik|För detaljerad information, följ länken.]]

@@ Rad 51: / Rad 51: @@
 == REFERENSER ==
-.	Janda W. M., and C. A. Gaydos. 2007. ''Neisseria'', p. 601-620. In Murray PR, Baron EJ, Jorgensen JH, Landry ML, and Pfaller MA (eds.). Manual of clinical microbiology, 9th ed., vol. 1. ASM Press, Washington, D.C., USA.
+*1.	Janda W. M., and C. A. Gaydos. 2007. ''Neisseria'', p. 601-620. In Murray PR, Baron EJ, Jorgensen JH, Landry ML, and Pfaller MA (eds.). Manual of clinical microbiology, 9th ed., vol. 1. ASM Press, Washington, D.C., USA.
-.	Savicheva, A., E. Sokolovsky, N. Frigo, T. Priputnevich, T. Brilene, J. Deák, R. Ballard, C. Ison, A. Hallén, M. Domeika, and M. Unemo. Guidelines for laboratory diagnosis of ''Neisseria gonorrhoeae'' in East-European countries. Part 1: Gonorrhoea, sampling, and microscopy for diagnosis. Acta. Medica Lituanica. 2007; 14:65-74.
+*2.	Savicheva, A., E. Sokolovsky, N. Frigo, T. Priputnevich, T. Brilene, J. Deák, R. Ballard, C. Ison, A. Hallén, M. Domeika, and M. Unemo. Guidelines for laboratory diagnosis of ''Neisseria gonorrhoeae'' in East-European countries. Part 1: Gonorrhoea, sampling, and microscopy for diagnosis. Acta. Medica Lituanica. 2007; 14:65-74.
-.	Sparling, P. F., and H. H. Handsfield. 2000. ''Neisseria gonorrhoeae'', p. 2242-2258. In G. L. Mandell, J. E. Bennett, and R. Dolin (ed.), Mandell, Douglas, and Bennett’s Principles and Practice of Infectious Diseases, 5th ed. Churchill Livingstone, Inc., Philadelphia, Pa.
+*3.	Sparling, P. F., and H. H. Handsfield. 2000. ''Neisseria gonorrhoeae'', p. 2242-2258. In G. L. Mandell, J. E. Bennett, and R. Dolin (ed.), Mandell, Douglas, and Bennett’s Principles and Practice of Infectious Diseases, 5th ed. Churchill Livingstone, Inc., Philadelphia, Pa.
-.	Van Dyck, E., A. Z. Meheus, and P. Piot. Gonorrhoea. In: Laboratory diagnosis of sexually transmitted diseases. World Health Organization (WHO), Geneva; 1999:1-21.
+*4.	Van Dyck, E., A. Z. Meheus, and P. Piot. Gonorrhoea. In: Laboratory diagnosis of sexually transmitted diseases. World Health Organization (WHO), Geneva; 1999:1-21.
-.	Sexually Transmitted Diseases. 4th edition, Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, Watts DH (eds.). McGraw-Hill Professional, New York, USA. 2007.
+*5.	Sexually Transmitted Diseases. 4th edition, Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, Watts DH (eds.). McGraw-Hill Professional, New York, USA. 2007.
 [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]
 [[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]]

@@ Rad 43: / Rad 43: @@
 === Behandling ===
-Traditionell behandling av okomplicerad genital gonorré sker som en- eller tvådosbehandling (numera framförallt endos) med krav på utläkning i >95 % av fallen när isolatet är känsligt för medlet ifråga. På grund av den snabbt ökande och utbredda antibiotikaresistensen, bristen på aktuella kliniska studier och att empirisk behandling ofta initieras innan resultat från resistensundersökning erhållits så används numera ofta en modifierad riktlinje, dvs. när resistensen mot ett individuellt antibiotikum är 5 % så ska antibiotikumet exkluderas från de rekommenderade förstahandspreparaten. I möjligaste mån bör även farmakodynamiska och farmakokinetiska parametrar vägas in i bedömningen.
+Traditionell behandling av okomplicerad genital gonorré sker som en- eller tvådosbehandling (numera framförallt endos) med krav på utläkning i >95 % av fallen när isolatet är känsligt för medlet ifråga. På grund av den snabbt ökande och utbredda antibiotikaresistensen, bristen på aktuella kliniska studier och att empirisk behandling ofta initieras innan resultat från resistensundersökning erhållits så används numera ofta en modifierad riktlinje, dvs. när resistensen mot ett individuellt antibiotikum är >=5 % så ska antibiotikumet exkluderas från de rekommenderade förstahandspreparaten. I möjligaste mån bör även farmakodynamiska och farmakokinetiska parametrar vägas in i bedömningen.
-Rekommenderade förstahandspreparat är ceftriaxon (250 mg intramuskulärt 1), cefixim (400 mg per os 1, ej optimalt vid extragenital gonorré), spektinomycin (2 g intramuskulärt 1; t.ex. vid allvarlig allergi mot -laktam antibiotika men ej idealt vid extragenital, framförallt oropharyngeal, gonorré) och i undantagsfall, efter resistensundersökning, azitromycin (2 g per os 1) eller ciprofloxacin (500 mg per os 1). Patienten kan förklaras smittfri efter kontrollodling, cirka 7-10 dagar efter avslutad behandling, om isolerad bakteriestam är känslig för administrerat antibiotikum, patienten är symtomfri och inga indikationer på reinfektion föreligger. I annat fall, överväg kompletterande antibiotikabehandling, specialistkonsultation, eller ett andra kontrollprov. Infektion i orofarynx och rektum kan vara mer svårbehandlad och vid DGI ges alltid parenteral behandling.
+Rekommenderade förstahandspreparat är ceftriaxon (250 mg intramuskulärt x1), cefixim (400 mg per os x1, ej optimalt vid extragenital gonorré), spektinomycin (2 g intramuskulärt x1; t.ex. vid allvarlig allergi mot betalaktam antibiotika men ej idealt vid extragenital, framförallt oropharyngeal, gonorré) och i undantagsfall, efter resistensundersökning, azitromycin (2 g per os x1) eller ciprofloxacin (500 mg per os x1). Patienten kan förklaras smittfri efter kontrollodling, cirka 7-10 dagar efter avslutad behandling, om isolerad bakteriestam är känslig för administrerat antibiotikum, patienten är symtomfri och inga indikationer på reinfektion föreligger. I annat fall, överväg kompletterande antibiotikabehandling, specialistkonsultation, eller ett andra kontrollprov. Infektion i orofarynx och rektum kan vara mer svårbehandlad och vid DGI ges alltid parenteral behandling.
 === Prevention ===