<?xml version="1.0"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="sv">
	<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?action=history&amp;feed=atom&amp;title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen</id>
	<title>Normalflora i mag-tarmkanalen - Versionshistorik</title>
	<link rel="self" type="application/atom+xml" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?action=history&amp;feed=atom&amp;title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen"/>
	<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;action=history"/>
	<updated>2026-05-14T06:02:29Z</updated>
	<subtitle>Versionshistorik för denna sida på wikin</subtitle>
	<generator>MediaWiki 1.35.8</generator>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4502&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Tjocktarmen */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4502&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-16T14:37:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Tjocktarmen&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 16 december 2009 kl. 14.37&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l27&quot; &gt;Rad 27:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 27:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;Ca &lt;/del&gt;4 x &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e11 &lt;/del&gt;celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). &amp;#039;&amp;#039;[[Bacteroides fragilis]]&amp;#039;&amp;#039; finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav &amp;#039;&amp;#039;[[Escherichia coli]]&amp;#039;&amp;#039; är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer än 500 olika bakteriearter finns påvisade.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;Cirka &lt;/ins&gt;4 x &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^1&amp;lt;/math&amp;gt;&amp;lt;math&amp;gt;^1&amp;lt;/math&amp;gt; &lt;/ins&gt;celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). &amp;#039;&amp;#039;[[Bacteroides fragilis]]&amp;#039;&amp;#039; finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav &amp;#039;&amp;#039;[[Escherichia coli]]&amp;#039;&amp;#039; är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer än 500 olika bakteriearter finns påvisade.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4501&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Tunntarmen */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4501&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-16T14:35:45Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Tunntarmen&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 16 december 2009 kl. 14.35&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l23&quot; &gt;Rad 23:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 23:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &amp;lt;math&amp;gt;10^4&amp;lt;/math&amp;gt;-&amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &amp;lt;math&amp;gt;10^4&amp;lt;/math&amp;gt;-&amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e7&lt;/del&gt;-&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e8 &lt;/del&gt;bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^7&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;/ins&gt;-&lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^8&amp;lt;/math&amp;gt; &lt;/ins&gt;bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4500&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Magsäcken (ventrikeln) */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4500&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-16T14:35:03Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Magsäcken (ventrikeln)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 16 december 2009 kl. 14.35&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l13&quot; &gt;Rad 13:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 13:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e3 &lt;/del&gt;bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^3&amp;lt;/math&amp;gt; &lt;/ins&gt;bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4499&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore den 16 december 2009 kl. 14.34</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4499&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-16T14:34:46Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 16 december 2009 kl. 14.34&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l15&quot; &gt;Rad 15:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 15:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca 10e3 bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca 10e3 bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av H&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;-antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e5 &lt;/del&gt;bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; &lt;/ins&gt;bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tunntarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tunntarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l21&quot; &gt;Rad 21:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 21:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e4&lt;/del&gt;-&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e5 &lt;/del&gt;viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^4&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;/ins&gt;-&lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;lt;math&amp;gt;10^5&amp;lt;/math&amp;gt; &lt;/ins&gt;viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca 10e7-10e8 bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca 10e7-10e8 bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4376&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Tunntarmen */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4376&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-13T16:43:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Tunntarmen&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 13 december 2009 kl. 16.43&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l21&quot; &gt;Rad 21:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 21:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller 10e4-10e5 viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;Streptococcus salivarius&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;, &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;Streptococcus minor&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;, &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;S. intermedius&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller 10e4-10e5 viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius, Streptococcus minor, S. intermedius,&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca 10e7-10e8 bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca 10e7-10e8 bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;&lt;del style=&quot;font-weight: bold; text-decoration: none;&quot;&gt;&lt;/del&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot;&gt; &lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4121&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Magsäcken (ventrikeln) */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4121&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-10T10:36:37Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Magsäcken (ventrikeln)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 10 december 2009 kl. 10.36&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l13&quot; &gt;Rad 13:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 13:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca 10e3 bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;H2 &lt;/del&gt;antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;gastrit&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]] &lt;/del&gt;och &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;ulcus&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca 10e3 bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av salivmikroorganismer, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av användning av &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;H&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;-&lt;/ins&gt;antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk gastrit och ulcus.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca 10e5 bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca 10e5 bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;&lt;del style=&quot;font-weight: bold; text-decoration: none;&quot;&gt;&lt;/del&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot;&gt; &lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tunntarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tunntarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4120&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Munhålan och svalget */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=4120&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-12-10T10:35:06Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Munhålan och svalget&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 10 december 2009 kl. 10.35&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l7&quot; &gt;Rad 7:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 7:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Munhålan och svalget ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Munhålan och svalget ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; &amp;#039;&amp;#039; Streptococcus mutans &amp;#039;&amp;#039; t.ex. växer på tandytor, medan &amp;#039;&amp;#039; &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;Streptococcus salivarius&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]] &lt;/del&gt;&amp;#039;&amp;#039; huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus mutans&amp;#039;&amp;#039; t.ex. växer på tandytor, medan &amp;#039;&amp;#039;Streptococcus salivarius&amp;#039;&amp;#039; huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;peptostreptokocker&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;, &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;laktobaciller&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;, &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;bifidobakterier&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;, &amp;#039;&amp;#039;[[Actinomyces]]&amp;#039;&amp;#039; , &amp;#039;&amp;#039;&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;Prevotella&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]]&lt;/del&gt;&amp;#039;&amp;#039; och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. [[Stafylokocker]] och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. [[Enterokocker]] återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen &amp;#039;&amp;#039;[[Candida albicans]]&amp;#039;&amp;#039;, påträffas i saliven hos flertalet individer.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, peptostreptokocker, laktobaciller, bifidobakterier, &amp;#039;&amp;#039;[[Actinomyces]]&amp;#039;&amp;#039; , &amp;#039;&amp;#039;Prevotella&amp;#039;&amp;#039; och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. [[Stafylokocker]] och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. [[Enterokocker]] återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen &amp;#039;&amp;#039;[[Candida albicans]]&amp;#039;&amp;#039;, påträffas i saliven hos flertalet individer.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2864&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore den 5 november 2009 kl. 09.48</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2864&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-11-05T09:48:31Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 5 november 2009 kl. 09.48&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l7&quot; &gt;Rad 7:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 7:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Munhålan och svalget ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Munhålan och svalget ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; &amp;#039;&amp;#039; &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;[[&lt;/del&gt;Streptococcus mutans&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;]] &lt;/del&gt;&amp;#039;&amp;#039; t.ex. växer på tandytor, medan &amp;#039;&amp;#039; [[Streptococcus salivarius]] &amp;#039;&amp;#039; huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Munhålans och svalgets mikroflora är mycket komplex och innehåller mer än 300 bakteriearter varav ca 70 % är anaeroba. Olika bakteriearter växer på olika ställen i munhålan och svalget; &amp;#039;&amp;#039; Streptococcus mutans &amp;#039;&amp;#039; t.ex. växer på tandytor, medan &amp;#039;&amp;#039; [[Streptococcus salivarius]] &amp;#039;&amp;#039; huvudsakligen växer på tungan och kindslemhinnorna.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, [[peptostreptokocker]], [[laktobaciller]], [[bifidobakterier]], &amp;#039;&amp;#039;[[Actinomyces]]&amp;#039;&amp;#039; , &amp;#039;&amp;#039;[[Prevotella]]&amp;#039;&amp;#039; och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. [[Stafylokocker]] och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. [[Enterokocker]] återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen &amp;#039;&amp;#039;[[Candida albicans]]&amp;#039;&amp;#039;, påträffas i saliven hos flertalet individer.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;De mikroorganismer som återfinns i saliven är en blandning av mikroorganismer från tänder, slemhinnor och tunga. Vid odling av saliv från friska individer finner man huvudsakligen streptokocker, [[peptostreptokocker]], [[laktobaciller]], [[bifidobakterier]], &amp;#039;&amp;#039;[[Actinomyces]]&amp;#039;&amp;#039; , &amp;#039;&amp;#039;[[Prevotella]]&amp;#039;&amp;#039; och fusobakterier, men även vibrioner och spiroketer kan isoleras. [[Stafylokocker]] och mikrokocker påträffas i mindre mängd liksom aeroba grampositiva stavar av korynebakterietyp. [[Enterokocker]] återfinns sällan i munhåla och svalg. Jästsvampar, huvudsakligen &amp;#039;&amp;#039;[[Candida albicans]]&amp;#039;&amp;#039;, påträffas i saliven hos flertalet individer.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l13&quot; &gt;Rad 13:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 13:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Magsäcken (ventrikeln) ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;103 &lt;/del&gt;bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;saliv¬mikroorganismer&lt;/del&gt;, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;an¬vändning &lt;/del&gt;av H2 antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk [[gastrit]] och [[ulcus]].&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Magsaftens saltsyra har baktericid effekt. Mjölksyrebildande laktobaciller och bifidobakterier har dock påvisats i en mängd av ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e3 &lt;/ins&gt;bakterier per mL magsaft. Dessa bakteriearter kan växa vid det låga pH som föreligger i ventrikeln. Prov från ventrikeln i samband med bukoperationer har visat förekomst av &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;salivmikroorganismer&lt;/ins&gt;, förmodligen beroende på att anestesi och premedicinering nedsätter produktionen av saltsyra. Hos intensivvårdade patienter koloniserar enterobakterier först ventrikeln och sedan farynx. Om patienten vårdas i respirator kan enterobakterierna passera förbi trakealkanylens kuff ner i bronkerna och ge pneumoni. En riskfaktor är ett förhöjt pH i ventrikeln på grund av &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;användning &lt;/ins&gt;av H2 antagonister, proton-pumpsinhibitorer och antacida för profylax och behandling av ulcus, esofagit eller gastrit. &amp;#039;&amp;#039;[[Helicobacter pylori]]&amp;#039;&amp;#039; återfinns ibland i normalfloran hos patienter med kronisk [[gastrit]] och [[ulcus]].&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;105 &lt;/del&gt;bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Omedelbart efter ett födointag återfinns ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e5 &lt;/ins&gt;bakterier per mL magsaft och dessa bakterier utgörs huvudsakligen av streptokocker, laktobaciller, bakteroides och fusobakterier från saliven. När sedan pH sjunker minskar antalet bakterier snabbt och efter en timme påträffas endast ett litet antal.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l22&quot; &gt;Rad 22:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 22:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Antalet bakterier i tunntarmen varierar under dygnet och bakteriemassorna påfylls vid varje måltid. Antalet bakterier är minst i den proximala och störst i den terminala delen av tunntarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;104&lt;/del&gt;-&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;105 &lt;/del&gt;viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;[[Streptococcus salivarius]], [[Streptococcus minor]], [[S. intermedius]],&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Duodenum innehåller &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e4&lt;/ins&gt;-&lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e5 &lt;/ins&gt;viabla bakterier per mL tunntarmsinnehåll. De utgörs av mjölksyreproducerande mikroorganismer: &amp;#039;&amp;#039;[[Streptococcus salivarius]], [[Streptococcus minor]], [[S. intermedius]],&amp;#039;&amp;#039; enterokocker, laktobaciller och bifidobakterier. I jejunum påträffas samma bakteriearter som i duodenum men i större mängd. De mikroorganismer som påträffas i den proximala delen av tunntarmen kommer från saliven.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;107 108 &lt;/del&gt;bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Den nedre delen av tunntarmen innehåller en artrikare och mer permanent mikroflora. Mjölksyrebildande kocker och stavar finns i stort antal men även enterobakterier, bakteroidesstavar och fusobakterier påträffas mer konstant. I den distala delen av ileum finns ca &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e7-10e8 &lt;/ins&gt;bakterier per mL. Mikroflorans sammansättning liknar den som påträffas i tjocktarmen.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;=== Tjocktarmen ===&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. Ca 4 x &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;1011 &lt;/del&gt;celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). &amp;#039;&amp;#039;[[Bacteroides fragilis]]&amp;#039;&amp;#039; finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav &amp;#039;&amp;#039;[[Escherichia coli]]&amp;#039;&amp;#039; är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;an &lt;/del&gt;500 olika bakteriearter finns &lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;påvi¬sade&lt;/del&gt;.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;I cekum och första delen av kolon ökar bakteriefloran dramatiskt i förhållande till tunntarmen. Ca 4 x &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;10e11 &lt;/ins&gt;celler per gram torrvikt återfinns och fördelningen av bakteriearter är densamma som i övriga delar av kolon och rektum. De bakterier som isoleras är huvudsakligen anaeroba (95 %). &amp;#039;&amp;#039;[[Bacteroides fragilis]]&amp;#039;&amp;#039; finns i stort antal liksom fusobakterier, bifidobakterier och klostridier. Streptokocker, enterokocker och laktobaciller isoleras likaså. Ca 5 % av den odlingsbara floran består av enterobakterier, varav &amp;#039;&amp;#039;[[Escherichia coli]]&amp;#039;&amp;#039; är den vanligaste. Den fekala mikrofloran är mycket komplex och mer &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;än &lt;/ins&gt;500 olika bakteriearter finns &lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;påvisade&lt;/ins&gt;.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Tabell 1 ger en översikt av olika bakteriegrupper i gastrointestinalkanalens normalflora.&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2767&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore den 1 november 2009 kl. 15.54</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2767&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-11-01T15:54:53Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 1 november 2009 kl. 15.54&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l1&quot; &gt;Rad 1:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 1:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;&lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;#039;&amp;#039;&lt;/ins&gt;Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]&lt;ins class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;&amp;#039;&amp;#039;&lt;/ins&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;----&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;----&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;&lt;del style=&quot;font-weight: bold; text-decoration: none;&quot;&gt;&lt;/del&gt;&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot;&gt; &lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;== Normalflora i mag-tarmkanalen ==&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;== Normalflora i mag-tarmkanalen ==&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2766&amp;oldid=prev</id>
		<title>Magnus Thore: /* Tjocktarmen */</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Normalflora_i_mag-tarmkanalen&amp;diff=2766&amp;oldid=prev"/>
		<updated>2009-11-01T15:54:40Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;&lt;span dir=&quot;auto&quot;&gt;&lt;span class=&quot;autocomment&quot;&gt;Tjocktarmen&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;table class=&quot;diff diff-contentalign-left diff-editfont-monospace&quot; data-mw=&quot;interface&quot;&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-marker&quot; /&gt;
				&lt;col class=&quot;diff-content&quot; /&gt;
				&lt;tr class=&quot;diff-title&quot; lang=&quot;sv&quot;&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;← Äldre version&lt;/td&gt;
				&lt;td colspan=&quot;2&quot; style=&quot;background-color: #fff; color: #202122; text-align: center;&quot;&gt;Versionen från 1 november 2009 kl. 15.54&lt;/td&gt;
				&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot; id=&quot;mw-diff-left-l35&quot; &gt;Rad 35:&lt;/td&gt;
&lt;td colspan=&quot;2&quot; class=&quot;diff-lineno&quot;&gt;Rad 35:&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;−&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #ffe49c; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;[[Fil:Fecestabell1.jpg&lt;del class=&quot;diffchange diffchange-inline&quot;&gt;|center&lt;/del&gt;]]&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt;+&lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #a3d3ff; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;[[Fil:Fecestabell1.jpg]]&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;[[Kategori:Infektioner i mage och tarm]]&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;td class=&#039;diff-marker&#039;&gt; &lt;/td&gt;&lt;td style=&quot;background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-size: 88%; border-style: solid; border-width: 1px 1px 1px 4px; border-radius: 0.33em; border-color: #eaecf0; vertical-align: top; white-space: pre-wrap;&quot;&gt;&lt;div&gt;[[Kategori:Infektioner i mage och tarm]]&lt;/div&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;</summary>
		<author><name>Magnus Thore</name></author>
	</entry>
</feed>