Påssjukevirus - Versionshistorik

Magnus Thore den 20 maj 2012 kl. 16.41

2012-05-20T16:41:15Z

Magnus Thore: /* Laboratorierapportering */

2012-05-17T15:20:22Z

Laboratorierapportering

Magnus Thore: /* Virusisolering */

2012-05-06T19:34:49Z

Virusisolering

Magnus Thore: /* Provtagning */

2012-05-01T06:54:56Z

Provtagning

Magnus Thore: /* Svarsrutiner */

2012-05-01T06:54:37Z

Svarsrutiner

Magnus Thore: /* Nukleinsyrapåvisning */

2012-05-01T06:54:06Z

Nukleinsyrapåvisning

Magnus Thore: /* Provtagning */

2012-05-01T06:53:04Z

Provtagning

Magnus Thore: /* Epidemiologi */

2012-05-01T06:43:11Z

Epidemiologi

Magnus Thore: /* Nukleinsyrapåvisning */

2012-04-29T09:03:33Z

Nukleinsyrapåvisning

Magnus Thore: /* Nukleinsyrapåvisning */

2012-04-29T08:10:21Z

Nukleinsyrapåvisning

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''Arbete med artikeln pågår maj 2012. Texten preliminär'''
+'''Artikel uppdaterad och godkänd av referensgruppen för klinisk virologi, maj 2012'''
 ----
 ''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet]]''
@@ Rad 13: / Rad 13: @@
 === Smittämnet ===
-Påssjukevirus (parotitvirus) tillhör familjen ''Paramyxoviridae''. Genomet består av enkelsträngat RNA i ett obrutet fragment av cirka 15 300 nukleotider, och bildas tillsammans med proteinmolekyler en nukleokapsid med helikal symmetri. Viruspartikeln mäter 150 nm eller mer i diameter. Den är ofta sfärisk, men filamentära och andra former kan förekomma. Höljet i viruspartikeln består av lipider från värdcellen och två transmembranösa glykoproteiner benämnda HN (hemagglutinin-neuraminidas) och F (fusions)-protein som sticker ut ca 10 nm från höljet.
+Påssjukevirus (parotitvirus) tillhör familjen ''Paramyxoviridae''. Genomet består av enkelsträngat RNA i ett obrutet fragment av cirka 15 300 nukleotider, och bildar tillsammans med proteinmolekyler en nukleokapsid med helikal symmetri. Endast en serotyp av påssjukesvirus och 12 genotyper (A-L) har identifierats. Vaccinstammarna är av genotyp A.
 Viruspartikeln mäter 150 nm eller mer i diameter. Den är ofta sfärisk, men filamentära och andra former kan förekomma. Höljet i viruspartikeln består av lipider från värdcellen och två transmembranösa glykoproteiner benämnda HN (hemagglutinin-neuraminidas) och F (fusions)-protein som sticker ut ca 10 nm från höljet.
-Virus inaktiveras av värme (60 °C under 30 min), formalinbehandling, Tween-80, eterbehandling, s k ''nonionic detergents'' och behandling med vissa enzym såsom trypsin, kymotrypsin och pronas.
+Virus inaktiveras av värme (60 °C under 30 min), formalinbehandling, icke-joniska detergenter (exempelvis Tween-80), eterbehandling, och behandling med vissa enzym såsom trypsin, kymotrypsin och pronas.
 ===Patogenes===
 Påssjukevirus infekterar huvudsakligen via svalg och luftvägar genom droppinfektion med virusinfekterad saliv. Virus replikerar i spottkörtlar. Spridning av virus till centrala nervsystemet förekommer hos mer än 50 % av patienter med påssjukevirusinfektion. Organ som kan drabbas sent i sjukdomsförloppet är testiklar, ovarier och pankreas. Perifera nerver, öga och inneröra kan också drabbas.
 === Klinik ===
+Inkubationstiden är vanligtvis 18 dagar, men kan sträcka sig från 14 till 28 dagar. Det första och vanligaste kliniska symtomet är unilateral eller bilateral svullnad av parotiskörtlarna. När infektioner drabbar CNS kan [[meningit]] och encefalitsymtom uppträda. Meningoencefalit förekommer hos 1-10 % av patienter med påssjukevirusinfektion. När patienter utvecklar klinisk meningoencefalit ökar temperaturen och huvudvärk, kräkningar och nackstyvhet tillkommer. Meningoencefaliten kan förekomma som enda symtom på påssjukevirusinfektion.
 Cirka 20 % av infektionerna förlöper subkliniskt.
 ===Epidemiologi===
-Text tillkommer
 ===Prevention===
@@ Rad 32: / Rad 31: @@
 ==Provtagning==
-Virus påvisas med nukleinsyraamplifiering (referensmetod) i prov från saliv, Csv och eventuellt urin. Specifikt antikroppssvar påvisas genom serologi i serum eller saliv.
+Virus påvisas med nukleinsyraamplifiering i prov från saliv, Csv, urin, serum och eventuellt urin. Specifikt antikroppssvar påvisas genom serologi i serum eller saliv. Diagnos av påssjukevirusinfektion med någon av dessa metoder är anmälningspliktig.
 *''Saliv:'' 2 mL i sterilt rör eller pinnprov som stoppas i sterilt rör med cirka 1 mL koksalt, taget från parotiskörtelns mynning.
 *''Urin:'' 10 mL i sterilt rör.
@@ Rad 42: / Rad 41: @@
 == Laboratoriediagnostik ==
-=== Referensmetodik ===
+=== Nukleinsyrapåvisning ===
-==== Nukleinsyrapåvisning ====
+Nukleinsyrapåvisning utförs på flera laboratorier i landet. Påssjukevirus RNA kan påvisas i Csv, serum, saliv, urin och semen med PCR-teknik. Nukleinsyrapåvisning har mycket högre sensitivitet än antigenpåvisning och virusisolering. Proverna bör tas inom två veckor efter symtomdebut för analys med nukleinsyrapåvisning. För vaccinerade personer är salivprov tagit inom tre dagar efter symtomdebut det prov med högst sensitivitet vid nukleinsyrapåvisning.
-Nukleinsyrapåvisning är referensmetod för laboratoriediagnostik av påssjuka. Metoder för detta är numera väl implementerade och har relaterats till den tidigare referensmetoden, odlingspåvisning. (Något om sensitivitet, specificitet tillkommer).
 ===Serologi===
-Med primers valda från  konserverade områden av den så kallade ''SH''-genen kan påssjukevirus RNA påvisas i likvor, serum, saliv, urin och semen med  PCR-teknik. PCR används även för epidemiologisk genotypning.
+För påvisande av IgM-antikroppar i serum finns ELISA-tekniker beskrivna. IgM-antikroppar uppträder efter 3-5 dagars sjukdom. Påvisande av specifikt IgM riktat mot påssjukevirus ger diagnosen. För detta ändamål behövs endast ett serumprov. Använd IgM-metod ska vara beskaffad så att interferens av höga titrar av specifikt IgG och rheumafaktor elimineras/motverkas. Specificiteten av IgM-test kan också behöva säkerställas genom uteslutande av möjliga korsreaktioner orsakade av s k polyklonal reaktivering där exempelvis EBV kan vara en möjlig orsak. För vaccinerade personer kan IgM svar utebli och specifik IgG titerstegring kan krävas för serologisk verifikation av diagnos. ELISA-test för bestämning av IgG-antikroppar kräver tillgång till parade sera, ett akut- och ett konvalescentserum för diagnos. Indirekt ELISA används vanligen för IgG-analys.
+===Antigenpåvisning med specifika sera===
-=== Övriga diagnostiska metoder ===
+Tvättade celler från nasofarynxaspirat kan undersökas med immunfluorescensteknik. Monoklonala antikroppar riktade mot påssjukevirus är att föredra. Metoden är dock ofullständigt utvärderad och utförs endast på vissa laboratorier.
-==== Virusisolering ====
+===Virusisolering===
-Odling var tidigare referensmetod för diagnostik av påssjuka. Material från området kring mynningen av Stensens gång från parotiskörteln (kan samlas med steril sug eller bomullspinne) och saliv. Urin eller likvor kan också användas för virusisolering.
+För virusisolering skall prov tas inom en vecka efter symtomdebut. Främst saliv och urin bör användas vid virusisolering. Material från området kring mynningen av Stensens gång från parotiskörteln (kan samlas med steril sug eller bomullspinne) och saliv. Virusisolering är tekniskt komplicerad och arbetskrävande i förhållande till nukleinsyrapåvisning, varför den ej kan betraktas som ett förstahandsalternativ för diagnostik. Virusisolering sker endast på vissa laboratorier.
 == Laboratorierapportering ==
@@ Rad 75: / Rad 60: @@
 == REFERENSER ==
 *Juto P, Settergren B, Mincheva-Nilsson L. Serum IgG and lgM Responses in Mumps. Infection as Measured by ELISA Using a guinea Pig Capture Antibody Raised by Intranasal Immunization. J Infect Dis 1989;159:998-999.
+*CDC laboratoriemanual, The pink book. [http://www.cdc.gov/mumps/lab/index.html]
-*Linde A, Granström M, Örvell C. Immunoglobulin Class and Immunoglobulin G Subclass Enzyme-Linked Immunosorbent Assays Compared with Microneutralization Assay for Serodiagnosis of Mumps Infection and Determination of Immunity. J Clin Microbiol 1987;9: 1653-1658.
+*Tipples G, Hiebert J. Detection of measles,      mumps and rubella viruses. 2011. Diagnostic Virology Protocols, Methods in      Molecular Biology 665:183-193.
+*Hviid A, Rubin S, Muhlemann K. Mumps. 2008.      The Lancet 371:932-944.
-*Örvell C. Paramyxoviruses. ''In:'' Neuropathogenic Viruses and Immunity 1992; s 177. Ed Specter S et al, Plenum Press, New York.
+*Juto P, Settergren B, Mincheva-Nilsson L.      Serum IgG and lgM Responses in Mumps. Infection as Measured by ELISA Using      a guinea Pig Capture Antibody Raised by Intranasal Immunization. J Infect      Dis 1989;159:998-999.
 [[Kategori: CNS-infektioner]]
 [[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]]

@@ Rad 68: / Rad 68: @@
 == Laboratorierapportering ==
 Påssjuka är anmälningspliktig enligt smittskyddsförordningen (2004:255) för laboratoriet och för behandlande läkare. Smittspårningsplikt föreligger.
 ==Referensfunktioner==
 Enligt [[virologisk R-lista]]

@@ Rad 52: / Rad 52: @@
 Odling var tidigare referensmetod för diagnostik av påssjuka. Material från området kring mynningen av Stensens gång från parotiskörteln (kan samlas med steril sug eller bomullspinne) och saliv. Urin eller likvor kan också användas för virusisolering.
-'''Avläsning, verifiering:''' Cytopatogena effekter såsom syncytiebildning och rundning av celler kan variera varför hemadsorptionstest bör utföras vid isoleringsförsökets avslutande. Mediet avlägsnas och 0,2 mL av en kall 1% lösning av kyckling- eller marsvinserytrocyter eller humana 0- erytrocyter i veronalbuffert sätts till cellmattan, och hålls i kontakt med cellmattan vid +4 °C i 45 min. Vid närvaro av hemagglutinerande virus fäster blodkropparna på infekterade celler. Samma procedur utförs med det oympade kontrollröret. Efter inkuberingsperioden hälls blodkropparna bort och cellmattan sköljs fem gånger med 2 mL-portioner av buffrad koksalt. Positiv hemadsorption visar på närvaro av virus. Hemadsorptionsförsöket kan också utföras efter en veckas inkubering. Om erytrocytlösningen är steril kan isoleringsförsöket fortsätta med samma rör.
+'''Avläsning, verifiering:''' Cytopatogena effekter såsom syncytiebildning och rundning av celler kan variera varför hemadsorptionstest bör utföras vid isoleringsförsökets avslutande. Mediet avlägsnas och 0,2 mL av en kall 1 % lösning av kyckling- eller marsvinserytrocyter eller humana 0- erytrocyter i veronalbuffert sätts till cellmattan, och hålls i kontakt med cellmattan vid +4 °C i 45 min. Vid närvaro av hemagglutinerande virus fäster blodkropparna på infekterade celler. Samma procedur utförs med det oympade kontrollröret. Efter inkuberingsperioden hälls blodkropparna bort och cellmattan sköljs fem gånger med 2 mL-portioner av buffrad koksalt. Positiv hemadsorption visar på närvaro av virus. Hemadsorptionsförsöket kan också utföras efter en veckas inkubering. Om erytrocytlösningen är steril kan isoleringsförsöket fortsätta med samma rör.
 Slutlig identifiering av påssjukevirus utförs med immunfluorescensundersökning med specifika referenssera riktade mot påssjukevirus.

@@ Rad 33: / Rad 33: @@
 ==Provtagning==
 Virus påvisas med nukleinsyraamplifiering (referensmetod) i prov från saliv, Csv och eventuellt urin. Specifikt antikroppssvar påvisas genom serologi i serum eller saliv.
-*''Saliv:'' 2 mL i sterilt rör eller pinnprov som stoppas i sterilt rör med ca 1 mL koksalt, taget från parotiskörtelns mynning.
+*''Saliv:'' 2 mL i sterilt rör eller pinnprov som stoppas i sterilt rör med cirka 1 mL koksalt, taget från parotiskörtelns mynning.
 *''Urin:'' 10 mL i sterilt rör.
 *''Csv:'' Se [[CNS-infektioner-provtagning och transport]]

@@ Rad 64: / Rad 64: @@
 ==Svarsrutiner==
-Text saknas
+Text tillkommer
 == Laboratorierapportering ==
 Påssjuka är anmälningspliktig enligt smittskyddsförordningen (2004:255) för laboratoriet och för behandlande läkare. Smittspårningsplikt föreligger.

← Äldre version		Versionen från 29 april 2012 kl. 09.03
Rad 51:		Rad 51:

	Tvättade celler från nasofarynxaspirat kan undersökas med immunfluorescensteknik. Monoklonala antikroppar riktade mot påssjukevirus är att föredra. Metoden är dock ofullständigt utvärderad.		Tvättade celler från nasofarynxaspirat kan undersökas med immunfluorescensteknik. Monoklonala antikroppar riktade mot påssjukevirus är att föredra. Metoden är dock ofullständigt utvärderad.
−
−	~~==== Nukleinsyrapåvisning ====~~
−	Med primers valda från konserverade områden av den s k SH-genen (inom denna gen finns områden som är konserverade mellan virusstamar från olika håll i världen och över tiden) kan påssjukevirus RNA påvisas i likvor och serum med PCR-teknik. Innan PCR-reaktionen kan påbörjas krävs en relativt arbetskrävande procedur för att extrahera RNA. Större kliniska studier av PCR-diagnostikens användbarhet saknas fortfarande.

	==== Serologi ====		==== Serologi ====