Svampar som organismer och infektiösa agens - Versionshistorik

Magnus Thore: /* Svampar som organismer och infektiösa agens */

2010-01-07T10:11:21Z

Svampar som organismer och infektiösa agens

Magnus Thore den 26 december 2009 kl. 11.11

2009-12-26T11:11:21Z

Magnus Thore den 26 december 2009 kl. 11.10

2009-12-26T11:10:57Z

Magnus Thore den 26 december 2009 kl. 11.09

2009-12-26T11:09:44Z

Magnus Thore: Skapade sidan med '''Till innehållsförteckningen för Referensmetdik:Svampinfektioner'' ---- == Svampar som organismer och infektiösa agens == Trots att bakterier som sjukdomsorsakande or…'

2009-12-26T11:01:38Z

Skapade sidan med '''Till innehållsförteckningen för Referensmetdik:Svampinfektioner'' ---- == Svampar som organismer och infektiösa agens == Trots att bakterier som sjukdomsorsakande or…'

Ny sida

''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetdik:Svampinfektioner]]''

----

== Svampar som organismer och infektiösa agens ==

Trots att bakterier som sjukdomsorsakande organismer alltid varit mer betydelsefulla än svampar, upptäcktes svampars samband med sjukdomstillstånd före Pasteurs och Robert Kochs upptäckter av bakterieorsakade sjukdomar. Redan 1845 beskrev svensken P H Malmsten ett “hårskärande mögel” som han kallade ''Trichophyton tonsurans''. En annan svensk, Fredrik Berg, kunde efter mikroskopiska undersökningar 1846 beskriva förekomsten av jästceller i samband med torsk hos barn. Eftersom svampceller
är åtskilligt större än bakterier och mycket rikligt förekommande i de vitaktiga slemhinnebeläggningarna vid torsk, var det möjligt att med dåtidens mikroskopiska teknik påvisa sjukdomssammanhanget.

Nya molekylärgenetiska data tyder på, att svampar har ett större fylogenetiskt släktskap med djurceller än med växtceller. Svamparna liknar växtceller genom att ha cellvägg och protozoer genom att sakna klorofyll och vara heterotrofa, dvs ha förmåga att hämta näring från organiskt material (Tabell 1). Cellväggen har en annorlunda uppbyggnad än hos växtceller och bakterier. Vare sig växtcellernas cellulosa eller bakteriernas penicillinkänsliga peptidoglykanlager förekommer hos svampar. Följaktligen
är svamparna helt resistenta mot betalaktam-antibiotika, och eftersom de är eukaryota, har inte heller kinolonerna effekt. Det allmänna intrycket är, att de tämligen stora likheterna mellan svampar och animalceller gör det svårt att hitta effektiva antimykotika.

[[Kategori:Svampinfektioner]]

@@ Rad 11: / Rad 11: @@
 är svamparna helt resistenta mot betalaktam-antibiotika, och eftersom de är eukaryota, har inte heller kinolonerna effekt. Det allmänna intrycket är, att de tämligen stora likheterna mellan svampar och animalceller gör det svårt att hitta effektiva antimykotika.
-[[Fil:svamptabell1.jpg|thumb|5500px|left||]]
+[[Fil:svamptabell1.jpg|thumb|450px|left||]]
 [[Kategori:Svampinfektioner]]

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 är åtskilligt större än bakterier och mycket rikligt förekommande i de vitaktiga slemhinnebeläggningarna vid torsk, var det möjligt att med dåtidens mikroskopiska teknik påvisa sjukdomssammanhanget.
-Nya molekylärgenetiska data tyder på, att svampar har ett större fylogenetiskt släktskap med djurceller än med växtceller. Svamparna liknar växtceller genom att ha cellvägg och protozoer genom att sakna klorofyll och vara heterotrofa, dvs ha förmåga att hämta näring från organiskt material (Tabell 1). Cellväggen har en annorlunda uppbyggnad än hos växtceller och bakterier. Vare sig växtcellernas cellulosa eller bakteriernas penicillinkänsliga peptidoglykanlager förekommer hos svampar. Följaktligen
+Nya molekylärgenetiska data tyder på, att svampar har ett större fylogenetiskt släktskap med djurceller än med växtceller. Svamparna liknar växtceller genom att ha cellvägg och protozoer genom att sakna klorofyll och vara heterotrofa, dvs ha förmåga att hämta näring från organiskt material ('''Tabell 1'''). Cellväggen har en annorlunda uppbyggnad än hos växtceller och bakterier. Vare sig växtcellernas cellulosa eller bakteriernas penicillinkänsliga peptidoglykanlager förekommer hos svampar. Följaktligen
 är svamparna helt resistenta mot betalaktam-antibiotika, och eftersom de är eukaryota, har inte heller kinolonerna effekt. Det allmänna intrycket är, att de tämligen stora likheterna mellan svampar och animalceller gör det svårt att hitta effektiva antimykotika.