Vaginal mikroflora och uretraflora - Versionshistorik

Magnus Thore: /* REFERENSER */

2010-02-09T12:56:17Z

REFERENSER

Magnus Thore: /* Vaginal mikroflora */

2010-01-22T14:20:43Z

Vaginal mikroflora

Magnus Thore: /* Vaginal mikroflora */

2010-01-22T14:19:44Z

Vaginal mikroflora

Magnus Thore: /* Vaginal mikroflora */

2010-01-11T18:00:31Z

Vaginal mikroflora

Magnus Thore: /* Vaginal mikroflora */

2010-01-11T17:59:35Z

Vaginal mikroflora

Magnus Thore: /* REFERENSER */

2009-12-26T14:33:03Z

REFERENSER

Magnus Thore den 7 december 2009 kl. 07.28

2009-12-07T07:28:05Z

Magnus Thore: /* REFERENSER */

2009-11-11T21:17:34Z

REFERENSER

MagnusT den 21 juli 2009 kl. 11.43

2009-07-21T11:43:49Z

MagnusT den 20 juli 2009 kl. 11.55

2009-07-20T11:55:27Z

@@ Rad 20: / Rad 20: @@
 == REFERENSER ==
-*1.	Hammerschlag, M. R., S. Alpert, I. Rosner, P. Thurston, D. Semine, D. McComb, and W. M. McCormack. Microbiology of the vagina in children: normal and potentially pathogenic organisms. Pediatrics. 1978; 62:57-62.
+*1.	Hammerschlag, M. R., S. Alpert, I. Rosner, P. Thurston, D. Semine, D. McComb, and W. M. McCormack. Microbiology of the vagina in children: normal and potentially pathogenic organisms. Pediatrics. 1978;62:57-62.
-*2.	Vasquez, A., T. Jakobsson, S. Ahrne, U. Forsum, and G. Molin. Vaginal lactobacillus flora of healthy Swedish women. J. Clin. Microbiol. 2002; 40:2746-2749.
+*2.	Vasquez, A., T. Jakobsson, S. Ahrne, U. Forsum, and G. Molin. Vaginal lactobacillus flora of healthy Swedish women. J Clin Microbiol. 2002;40:2746-2749.
-*3.	Verhelst, R., H. Verstraelen, G. Claeys, G. Verschraegen, J. Delanghe, L. Van Simaey, C. De Ganck, M. Temmerman, and M. Vaneechoutte. Cloning of 16S rRNA genes amplified from normal and disturbed vaginal microflora suggests a strong association between ''Atopobium vaginae'', ''Gardnerella vaginalis'' and bacterial vaginosis. BMC. Microbiol. 2004; 4:16.
+*3.	Verhelst, R., H. Verstraelen, G. Claeys, G. Verschraegen, J. Delanghe, L. Van Simaey, C. De Ganck, M. Temmerman, and M. Vaneechoutte. Cloning of 16S rRNA genes amplified from normal and disturbed vaginal microflora suggests a strong association between ''Atopobium vaginae'', ''Gardnerella vaginalis'' and bacterial vaginosis. BMC. Microbiol. 2004;4:16.
 *4.	Jakobsson, Tell (2008). ''Lactobacillus iners'' and the normal vaginal flora. Akademisk avhandling Linköpings universitet (2008-09-08)
 [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 Hos den nyfödda flickan är [[anatomi|vagina]] steril, men koloniseras inom några timmar med laktobaciller och med fakultativa bakterier från födelsekanalen. Under den första levnadsmånaden då det vaginala epitelet står under inflytande av kvarvarande cirkulerande östrogen från modern får den lilla flickan en vaginal flora som liknar den fertila kvinnans (1). Östrogeneffekten försvinner därefter och hos flickor före puberteten är vaginalt pH-värde neutralt och inga laktobaciller kan odlas fram men finns kvar i små mängder. Floran utgörs då huvudsakligen av koagulasnegativa stafylokocker, korynebakterier, alfastreptokocker och olika gramnegativa stavar. Anaerob vaginalflora hos denna åldersgrupp är otillräckligt studerad. De vanligaste patologiska fynden är '' [[Haemophilus influenzae]] '', [[pneumokocker]] och [[Enterokocker och streptokocker-minimikriterier vid speciesbestämning|grupp A, C och G streptokocker]]. Dominans av ''[[Enterobacteriaceae]]'', anaeroba gramnegativa bakterier eller jästsvamp tyder på störning i floran.
-Hos friska kvinnor i fertil ålder bildar laktobaciller en nästan kontinuerlig ”biofilm” i vagina. Närvaron av dessa organismer spelar en avgörande roll i försvaret mot andra potentiellt patogena mikroorganismer. Kolonisation med laktobaciller sammanfaller med östrogenberoende ackumulering av glykogen i det vaginala epitelet. Vid avstötning av epitelceller frisätts glykogen som spjälkas till glukos. Vissa av mikroflorans laktobacillarter metaboliserar glykogen till mjölksyra, medan andra endast kan metabolisera glukos till mjölksyra. Vaginala laktobaciller bidrar på det sättet till att etablera och bibehålla ett pH-värde som i flesta fall ligger mellan 3,8-4,0. Detta medför att vaginalfloran begränsas till att omfatta mikroorganismer som trivs i denna sura miljö. Glykogeninnehållet i vaginalepitelet, mängden laktobaciller, liksom det vaginala pH-värdet varierar med östrogennivåerna under menstruationscykeln. Många fakultativa laktobaciller producerar väteperoxid, H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, som är toxiskt för olika bakterier. Den baktericida effekten av H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB> ökas dessutom av peroxidas, som finns naturligt i cervixsekret. Cervixsekretet utgör en infektionsbarriär även genom komponenter som komplementfaktorer, IgA, lysozym och laktoferrin, som kan binda och lysera bakterier och hindrar dem från att adherera till och penetrera epitelet. Förutom mjölksyra och H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, producerar laktobaciller andra antibakteriella substanser såsom lactacin B. Vilka arter av laktobaciller som dominerar eller är essentiella på den vaginala slemhinnan för att upprätthålla en effektiv försvarsbarriär har på senare år klarnat. Tidigare nomenklatur har byggt på fenoklassifikation men värderat med nyare genoklassifikation tycks de vanligaste arterna vara ''Lactobacillus crispatus, L. jensinii'' och ''L. gasseri'' (2, 3). Däremot är det oklart om ''Lactobacillus iners'' är en del av den normala vaginalfloran eller om den restituerar vaginalfloran till en mer gynnsam miljö efter bakteriell vaginos där andra laktobacillarter kan ta över (4).
+Hos friska kvinnor i fertil ålder bildar laktobaciller en nästan kontinuerlig ”biofilm” i vagina. Närvaron av dessa organismer spelar en avgörande roll i försvaret mot andra potentiellt patogena mikroorganismer. Kolonisation med laktobaciller sammanfaller med östrogenberoende ackumulering av glykogen i det vaginala epitelet. Vid avstötning av epitelceller frisätts glykogen som spjälkas till glukos. Vissa av mikroflorans laktobacillarter metaboliserar glykogen till mjölksyra, medan andra endast kan metabolisera glukos till mjölksyra. Vaginala laktobaciller bidrar på det sättet till att etablera och bibehålla ett pH-värde som i flesta fall ligger mellan 3,8-4,0. Detta medför att vaginalfloran begränsas till att omfatta mikroorganismer som trivs i denna sura miljö. Glykogeninnehållet i vaginalepitelet, mängden laktobaciller, liksom det vaginala pH-värdet varierar med östrogennivåerna under menstruationscykeln. Många fakultativa laktobaciller producerar väteperoxid, H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, som är toxiskt för olika bakterier. Den baktericida effekten av H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB> ökas dessutom av peroxidas, som finns naturligt i cervixsekret. Cervixsekretet utgör en infektionsbarriär även genom komponenter som komplementfaktorer, IgA, lysozym och laktoferrin, som kan binda och lysera bakterier och hindrar dem från att adherera till och penetrera epitelet. Förutom mjölksyra och H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, producerar laktobaciller andra antibakteriella substanser såsom lactacin B. Vilka arter av laktobaciller som dominerar eller är essentiella på den vaginala slemhinnan för att upprätthålla en effektiv försvarsbarriär har på senare år klarnat. Tidigare nomenklatur har byggt på fenoklassifikation men värderat med nyare genoklassifikation tycks de vanligaste arterna vara ''Lactobacillus crispatus, L. jensinii'' och ''L. gasseri'' (2, 3). Däremot är det oklart om ''Lactobacillus iners'' är en del av den normala vaginalfloran eller om den restituerar vaginalfloran till en mer gynnsam miljö efter [[bakteriell vaginos]] där andra laktobacillarter kan ta över (4).
 I den normalt laktobacilldominerade vaginalfloran kan även många andra fakultativa och anaeroba bakteriearter, liksom jästsvampar, ingå i små mängder. Bland fakultativa bakteriearter dominerar de grampositiva; vanliga isolat är koagulasnegativa stafylokocker, enterokocker, alfastreptokocker, grupp B streptokocker och arter tillhörande ''[[Enterobacteriaceae]]'', främst ''[[Escherichia coli]]'', men även ''Klebsiella''- och ''Proteus''-arter. ''[[Gardnerella vaginalis]]'' är vanligt förekommande. '' [[Mycoplasma hominis]] '' och ''[[Ureaplasma urealyticum]]'' kan ingå i vaginalfloran hos sexuellt aktiva friska kvinnor. Hos friska kvinnor i fertil ålder förekommer också obligat anaeroba arter vanligen i små mängder.

@@ Rad 6: / Rad 6: @@
 ==Vaginal mikroflora==
-Hos den nyfödda flickan är [[anatomi|vagina]] steril, men koloniseras inom några timmar med laktobaciller och med fakultativa bakterier från födelsekanalen. Under den första levnadsmånaden då det vaginala epitelet står under inflytande av kvarvarande cirkulerande östrogen från modern får den lilla flickan en vaginal flora som liknar den fertila kvinnans (1). Östrogeneffekten försvinner därefter och hos flickor före puberteten är vaginalt pH-värde neutralt och inga laktobaciller kan odlas fram men finns kvar i små mängder. Floran utgörs då huvudsakligen av koagulasnegativa stafylokocker, korynebakterier, alfastreptokocker och olika gramnegativa stavar. Anaerob vaginalflora hos denna åldersgrupp är otillräckligt studerad. De vanligaste patologiska fynden är '' [[Haemophilus influenzae]] '', [[pneumokocker]] och grupp A, C och G streptokocker. Dominans av ''Enterobacteriaceae'', anaeroba gramnegativa bakterier eller jästsvamp tyder på störning i floran.
+Hos den nyfödda flickan är [[anatomi|vagina]] steril, men koloniseras inom några timmar med laktobaciller och med fakultativa bakterier från födelsekanalen. Under den första levnadsmånaden då det vaginala epitelet står under inflytande av kvarvarande cirkulerande östrogen från modern får den lilla flickan en vaginal flora som liknar den fertila kvinnans (1). Östrogeneffekten försvinner därefter och hos flickor före puberteten är vaginalt pH-värde neutralt och inga laktobaciller kan odlas fram men finns kvar i små mängder. Floran utgörs då huvudsakligen av koagulasnegativa stafylokocker, korynebakterier, alfastreptokocker och olika gramnegativa stavar. Anaerob vaginalflora hos denna åldersgrupp är otillräckligt studerad. De vanligaste patologiska fynden är '' [[Haemophilus influenzae]] '', [[pneumokocker]] och [[Enterokocker och streptokocker-minimikriterier vid speciesbestämning|grupp A, C och G streptokocker]]. Dominans av ''[[Enterobacteriaceae]]'', anaeroba gramnegativa bakterier eller jästsvamp tyder på störning i floran.
 Hos friska kvinnor i fertil ålder bildar laktobaciller en nästan kontinuerlig ”biofilm” i vagina. Närvaron av dessa organismer spelar en avgörande roll i försvaret mot andra potentiellt patogena mikroorganismer. Kolonisation med laktobaciller sammanfaller med östrogenberoende ackumulering av glykogen i det vaginala epitelet. Vid avstötning av epitelceller frisätts glykogen som spjälkas till glukos. Vissa av mikroflorans laktobacillarter metaboliserar glykogen till mjölksyra, medan andra endast kan metabolisera glukos till mjölksyra. Vaginala laktobaciller bidrar på det sättet till att etablera och bibehålla ett pH-värde som i flesta fall ligger mellan 3,8-4,0. Detta medför att vaginalfloran begränsas till att omfatta mikroorganismer som trivs i denna sura miljö. Glykogeninnehållet i vaginalepitelet, mängden laktobaciller, liksom det vaginala pH-värdet varierar med östrogennivåerna under menstruationscykeln. Många fakultativa laktobaciller producerar väteperoxid, H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, som är toxiskt för olika bakterier. Den baktericida effekten av H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB> ökas dessutom av peroxidas, som finns naturligt i cervixsekret. Cervixsekretet utgör en infektionsbarriär även genom komponenter som komplementfaktorer, IgA, lysozym och laktoferrin, som kan binda och lysera bakterier och hindrar dem från att adherera till och penetrera epitelet. Förutom mjölksyra och H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, producerar laktobaciller andra antibakteriella substanser såsom lactacin B. Vilka arter av laktobaciller som dominerar eller är essentiella på den vaginala slemhinnan för att upprätthålla en effektiv försvarsbarriär har på senare år klarnat. Tidigare nomenklatur har byggt på fenoklassifikation men värderat med nyare genoklassifikation tycks de vanligaste arterna vara ''Lactobacillus crispatus, L. jensinii'' och ''L. gasseri'' (2, 3). Däremot är det oklart om ''Lactobacillus iners'' är en del av den normala vaginalfloran eller om den restituerar vaginalfloran till en mer gynnsam miljö efter bakteriell vaginos där andra laktobacillarter kan ta över (4).

@@ Rad 10: / Rad 10: @@
 Hos friska kvinnor i fertil ålder bildar laktobaciller en nästan kontinuerlig ”biofilm” i vagina. Närvaron av dessa organismer spelar en avgörande roll i försvaret mot andra potentiellt patogena mikroorganismer. Kolonisation med laktobaciller sammanfaller med östrogenberoende ackumulering av glykogen i det vaginala epitelet. Vid avstötning av epitelceller frisätts glykogen som spjälkas till glukos. Vissa av mikroflorans laktobacillarter metaboliserar glykogen till mjölksyra, medan andra endast kan metabolisera glukos till mjölksyra. Vaginala laktobaciller bidrar på det sättet till att etablera och bibehålla ett pH-värde som i flesta fall ligger mellan 3,8-4,0. Detta medför att vaginalfloran begränsas till att omfatta mikroorganismer som trivs i denna sura miljö. Glykogeninnehållet i vaginalepitelet, mängden laktobaciller, liksom det vaginala pH-värdet varierar med östrogennivåerna under menstruationscykeln. Många fakultativa laktobaciller producerar väteperoxid, H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, som är toxiskt för olika bakterier. Den baktericida effekten av H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB> ökas dessutom av peroxidas, som finns naturligt i cervixsekret. Cervixsekretet utgör en infektionsbarriär även genom komponenter som komplementfaktorer, IgA, lysozym och laktoferrin, som kan binda och lysera bakterier och hindrar dem från att adherera till och penetrera epitelet. Förutom mjölksyra och H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, producerar laktobaciller andra antibakteriella substanser såsom lactacin B. Vilka arter av laktobaciller som dominerar eller är essentiella på den vaginala slemhinnan för att upprätthålla en effektiv försvarsbarriär har på senare år klarnat. Tidigare nomenklatur har byggt på fenoklassifikation men värderat med nyare genoklassifikation tycks de vanligaste arterna vara ''Lactobacillus crispatus, L. jensinii'' och ''L. gasseri'' (2, 3). Däremot är det oklart om ''Lactobacillus iners'' är en del av den normala vaginalfloran eller om den restituerar vaginalfloran till en mer gynnsam miljö efter bakteriell vaginos där andra laktobacillarter kan ta över (4).
-I den normalt laktobacilldominerade vaginalfloran kan även många andra fakultativa och anaeroba bakteriearter, liksom jästsvampar, ingå i små mängder. Bland fakultativa bakteriearter dominerar de grampositiva; vanliga isolat är koagulasnegativa stafylokocker, enterokocker, alfastreptokocker, grupp B streptokocker och arter tillhörande ''Enterobacteriaceae'', främst ''Escherichia coli'', men även ''Klebsiella''- och ''Proteus''-arter. ''[[Gardnerella vaginalis]]'' är vanligt förekommande. '' [[Mycoplasma hominis]] '' och ''Ureaplasma urealyticum'' kan ingå i vaginalfloran hos sexuellt aktiva friska kvinnor. Hos friska kvinnor i fertil ålder förekommer också obligat anaeroba arter vanligen i små mängder.
+I den normalt laktobacilldominerade vaginalfloran kan även många andra fakultativa och anaeroba bakteriearter, liksom jästsvampar, ingå i små mängder. Bland fakultativa bakteriearter dominerar de grampositiva; vanliga isolat är koagulasnegativa stafylokocker, enterokocker, alfastreptokocker, grupp B streptokocker och arter tillhörande ''[[Enterobacteriaceae]]'', främst ''[[Escherichia coli]]'', men även ''Klebsiella''- och ''Proteus''-arter. ''[[Gardnerella vaginalis]]'' är vanligt förekommande. '' [[Mycoplasma hominis]] '' och ''[[Ureaplasma urealyticum]]'' kan ingå i vaginalfloran hos sexuellt aktiva friska kvinnor. Hos friska kvinnor i fertil ålder förekommer också obligat anaeroba arter vanligen i små mängder.
 Sammansättningen av vaginalfloran varierar mellan individer och hos samma kvinna vid olika tider under menstruationscykeln. Fakultativa bakterier minskar något i antal före mens, medan antalet anaeroba organismer tycks vara mer konstant.

@@ Rad 10: / Rad 10: @@
 Hos friska kvinnor i fertil ålder bildar laktobaciller en nästan kontinuerlig ”biofilm” i vagina. Närvaron av dessa organismer spelar en avgörande roll i försvaret mot andra potentiellt patogena mikroorganismer. Kolonisation med laktobaciller sammanfaller med östrogenberoende ackumulering av glykogen i det vaginala epitelet. Vid avstötning av epitelceller frisätts glykogen som spjälkas till glukos. Vissa av mikroflorans laktobacillarter metaboliserar glykogen till mjölksyra, medan andra endast kan metabolisera glukos till mjölksyra. Vaginala laktobaciller bidrar på det sättet till att etablera och bibehålla ett pH-värde som i flesta fall ligger mellan 3,8-4,0. Detta medför att vaginalfloran begränsas till att omfatta mikroorganismer som trivs i denna sura miljö. Glykogeninnehållet i vaginalepitelet, mängden laktobaciller, liksom det vaginala pH-värdet varierar med östrogennivåerna under menstruationscykeln. Många fakultativa laktobaciller producerar väteperoxid, H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, som är toxiskt för olika bakterier. Den baktericida effekten av H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB> ökas dessutom av peroxidas, som finns naturligt i cervixsekret. Cervixsekretet utgör en infektionsbarriär även genom komponenter som komplementfaktorer, IgA, lysozym och laktoferrin, som kan binda och lysera bakterier och hindrar dem från att adherera till och penetrera epitelet. Förutom mjölksyra och H<SUB>2</SUB>O<SUB>2</SUB>, producerar laktobaciller andra antibakteriella substanser såsom lactacin B. Vilka arter av laktobaciller som dominerar eller är essentiella på den vaginala slemhinnan för att upprätthålla en effektiv försvarsbarriär har på senare år klarnat. Tidigare nomenklatur har byggt på fenoklassifikation men värderat med nyare genoklassifikation tycks de vanligaste arterna vara ''Lactobacillus crispatus, L. jensinii'' och ''L. gasseri'' (2, 3). Däremot är det oklart om ''Lactobacillus iners'' är en del av den normala vaginalfloran eller om den restituerar vaginalfloran till en mer gynnsam miljö efter bakteriell vaginos där andra laktobacillarter kan ta över (4).
-I den normalt laktobacilldominerade vaginalfloran kan även många andra fakultativa och anaeroba bakteriearter, liksom jästsvampar, ingå i små mängder. Bland fakultativa bakteriearter dominerar de grampositiva; vanliga isolat är koagulasnegativa stafylokocker, enterokocker, alfastreptokocker, grupp B streptokocker och arter tillhörande ''Enterobacteriaceae'', främst ''Escherichia coli'', men även ''Klebsiella''- och ''Proteus''-arter. ''Gardnerella vaginalis'' är vanligt förekommande. '' [[Mycoplasma hominis]] '' och ''Ureaplasma urealyticum'' kan ingå i vaginalfloran hos sexuellt aktiva friska kvinnor. Hos friska kvinnor i fertil ålder förekommer också obligat anaeroba arter vanligen i små mängder.
+I den normalt laktobacilldominerade vaginalfloran kan även många andra fakultativa och anaeroba bakteriearter, liksom jästsvampar, ingå i små mängder. Bland fakultativa bakteriearter dominerar de grampositiva; vanliga isolat är koagulasnegativa stafylokocker, enterokocker, alfastreptokocker, grupp B streptokocker och arter tillhörande ''Enterobacteriaceae'', främst ''Escherichia coli'', men även ''Klebsiella''- och ''Proteus''-arter. ''[[Gardnerella vaginalis]]'' är vanligt förekommande. '' [[Mycoplasma hominis]] '' och ''Ureaplasma urealyticum'' kan ingå i vaginalfloran hos sexuellt aktiva friska kvinnor. Hos friska kvinnor i fertil ålder förekommer också obligat anaeroba arter vanligen i små mängder.
 Sammansättningen av vaginalfloran varierar mellan individer och hos samma kvinna vid olika tider under menstruationscykeln. Fakultativa bakterier minskar något i antal före mens, medan antalet anaeroba organismer tycks vara mer konstant.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-''Huvudartikel: [[Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]''
+Till innehållsförteckningen för ''[[Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]''
 ''Se också: [[Anatomi]]''
@@ Rad 24: / Rad 24: @@
 .	Vasquez, A., T. Jakobsson, S. Ahrne, U. Forsum, and G. Molin. Vaginal lactobacillus flora of healthy Swedish women. J. Clin. Microbiol. 2002; 40:2746-2749.
-.	Verhelst, R., H. Verstraelen, G. Claeys, G. Verschraegen, J. Delanghe, L. Van Simaey, C. De Ganck, M. Temmerman, and M. Vaneechoutte. Cloning of 16S rRNA genes amplified from normal and disturbed vaginal microflora suggests a strong association between Atopobium vaginae, Gardnerella vaginalis and bacterial vaginosis. BMC. Microbiol. 2004; 4:16.
+.	Verhelst, R., H. Verstraelen, G. Claeys, G. Verschraegen, J. Delanghe, L. Van Simaey, C. De Ganck, M. Temmerman, and M. Vaneechoutte. Cloning of 16S rRNA genes amplified from normal and disturbed vaginal microflora suggests a strong association between ''Atopobium vaginae'', ''Gardnerella vaginalis'' and [[Bakteriell vaginos|bacterial vaginosis]]. BMC. Microbiol. 2004; 4:16.
-.	Jakobsson, Tell (2008). Lactobacillus iners and the normal vaginal flora. Akademisk avhandling Linköpings universitet (2008-09-08)
+.	Jakobsson, Tell (2008). ''Lactobacillus iners'' and the normal vaginal flora. Akademisk avhandling Linköpings universitet (2008-09-08)
 [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]