Skillnad mellan versioner av "Treponematoser (icke veneriska)-epidemiologi"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Huvudartikel: Icke-veneriska treponematoser Endemisk syfilis (bejel, dichuchwa) förekommer vid dags dato framförallt i ökenområden och tempererade områden i Nord- och Ce...')
 
Rad 1: Rad 1:
−
Huvudartikel:  
+
''Huvudartikel: [[Treponematoser, icke veneriska]]''
  
−
Icke-veneriska treponematoser
+
----
−
Endemisk syfilis (bejel, dichuchwa) förekommer vid dags dato framförallt i ökenområden och tempererade områden i Nord- och Central-Afrika men en del foci i Mellersta Östern finns kvar. Yaws (frambesia, pian, buba) förekommer primärt i varma, fuktiga, tropiska områden i sub-Sahara Afrika, Sydamerika, Karibiska övärlden, Sydost Asien samt på vissa Stilla havsöar. Pinta (carate, mal de pinto, cute) förekommer framförallt hos ursprungsbefolkning i avlägsna, lantliga tropiska områden i Central- och Sydamerika (1, 2).  
+
 +
Endemisk syfilis (bejel, dichuchwa) förekommer vid dags dato framförallt i ökenområden och tempererade områden i Nord- och Central-Afrika men en del foci i Mellersta Östern finns kvar. Yaws (frambesia, pian, buba) förekommer primärt i varma, fuktiga, tropiska områden i sub-Sahara Afrika, Sydamerika, Karibiska övärlden, Sydost Asien samt på vissa Stilla havsöar. Pinta (carate, mal de pinto, cute) förekommer framförallt hos ursprungsbefolkning i avlägsna, lantliga tropiska områden i Central- och Sydamerika (1, 2).
 +
 
Yaws och endemisk syfilis sprids oftast mellan barn (2-15 år) medan pinta vanligtvis har en sjukdomsdebut senare (15-30 års ålder) (1). Numera beräknas cirka 34 miljoner (nyfödda och barn men även till mindre grad tonåringar och vuxna) riskera att bli infekterade globalt. Alla dessa lever i utvecklingsländer, mestadels i avlägsna områden med låg hygienstandard och avsaknad av effektiv hälsovård (2). Prevalensen av de icke-veneriska treponematoserna är dock osäker på grund av brist på pålitlig rapportering och övervakning men WHO estimerade 1998 att det var 2,6 miljoner fall (infektiösa, latenta och gamla) globalt och 460 000 nya fall, av vilka 400 000 var i Afrika, per år (3). Sjukdomarna var tidigare vanliga, exempelvis i början av 1950-talet estimerades att 200 miljoner individer exponerades enbart för yaws under sina livstider (4). WHO inledde dock 1948 ett program för utrotning av de icke-veneriska treponematoserna i sina endemiska områden. Förekomsten av alla dessa infektioner minskade betydligt under 1900-talets senare del, men åtminstone yaws tycks nu åter öka i de endemiska områdena (5, 6).  
 
Yaws och endemisk syfilis sprids oftast mellan barn (2-15 år) medan pinta vanligtvis har en sjukdomsdebut senare (15-30 års ålder) (1). Numera beräknas cirka 34 miljoner (nyfödda och barn men även till mindre grad tonåringar och vuxna) riskera att bli infekterade globalt. Alla dessa lever i utvecklingsländer, mestadels i avlägsna områden med låg hygienstandard och avsaknad av effektiv hälsovård (2). Prevalensen av de icke-veneriska treponematoserna är dock osäker på grund av brist på pålitlig rapportering och övervakning men WHO estimerade 1998 att det var 2,6 miljoner fall (infektiösa, latenta och gamla) globalt och 460 000 nya fall, av vilka 400 000 var i Afrika, per år (3). Sjukdomarna var tidigare vanliga, exempelvis i början av 1950-talet estimerades att 200 miljoner individer exponerades enbart för yaws under sina livstider (4). WHO inledde dock 1948 ett program för utrotning av de icke-veneriska treponematoserna i sina endemiska områden. Förekomsten av alla dessa infektioner minskade betydligt under 1900-talets senare del, men åtminstone yaws tycks nu åter öka i de endemiska områdena (5, 6).  
  
  
−
REFERENSER
+
 
 +
== REFERENSER ==
 +
 
 
1. Pope, V., S. J. Norris, and R. E. Johnson. 2007. Treponema and other human host-associated Spirochetes, p. 987-1003. In Murray PR, Baron EJ, Jorgensen JH, Landry ML, and Pfaller MA (eds.). Manual of clinical microbiology, 9th ed., vol. 1. ASM Press, Washington, D.C., USA.
 
1. Pope, V., S. J. Norris, and R. E. Johnson. 2007. Treponema and other human host-associated Spirochetes, p. 987-1003. In Murray PR, Baron EJ, Jorgensen JH, Landry ML, and Pfaller MA (eds.). Manual of clinical microbiology, 9th ed., vol. 1. ASM Press, Washington, D.C., USA.
 +
 
2. Meheus, A., and F. J. Ndowa. 2008. Endemic treponematoses, p. 685-688. In: Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, and Watts DH (eds.). Sexually Transmitted Diseases. 4th edition. McGraw-Hill Professional, New York, USA.
 
2. Meheus, A., and F. J. Ndowa. 2008. Endemic treponematoses, p. 685-688. In: Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, and Watts DH (eds.). Sexually Transmitted Diseases. 4th edition. McGraw-Hill Professional, New York, USA.
 +
 
3. World Health Organization. 1998. The health report 1998 – life in the 21st century; a vision for all. World Health Organization, Geneva, Switzerland.  
 
3. World Health Organization. 1998. The health report 1998 – life in the 21st century; a vision for all. World Health Organization, Geneva, Switzerland.  
 +
 
4. Perine, P. L., D. R. Hopkins, P. L. A. Niemel, R. K. St. John, G. Causse, and G. M. Antal. 1984. Handbook of endemic trepanematoses: yaws, endemic syphilis, and pinta. World Health Organization, Geneva, Switzerland.
 
4. Perine, P. L., D. R. Hopkins, P. L. A. Niemel, R. K. St. John, G. Causse, and G. M. Antal. 1984. Handbook of endemic trepanematoses: yaws, endemic syphilis, and pinta. World Health Organization, Geneva, Switzerland.
 +
 
5. Meheus, A., and G. M. Antal. 1992. The endemic trepanematoses: not yet eradicated. World Health Stat. Q;45:228-237.
 
5. Meheus, A., and G. M. Antal. 1992. The endemic trepanematoses: not yet eradicated. World Health Stat. Q;45:228-237.
 +
 
6. Antal, G. M., S. A. Lukehart, and A. Z. Meheus. 2002. The endemic treponematoses. Microbes Infect. 4:83-94.
 
6. Antal, G. M., S. A. Lukehart, and A. Z. Meheus. 2002. The endemic treponematoses. Microbes Infect. 4:83-94.
 +
 +
[[Kategori:Epidemiologi]]

Versionen från 20 juli 2009 kl. 14.49

Huvudartikel: Treponematoser, icke veneriska

Endemisk syfilis (bejel, dichuchwa) förekommer vid dags dato framförallt i ökenområden och tempererade områden i Nord- och Central-Afrika men en del foci i Mellersta Östern finns kvar. Yaws (frambesia, pian, buba) förekommer primärt i varma, fuktiga, tropiska områden i sub-Sahara Afrika, Sydamerika, Karibiska övärlden, Sydost Asien samt på vissa Stilla havsöar. Pinta (carate, mal de pinto, cute) förekommer framförallt hos ursprungsbefolkning i avlägsna, lantliga tropiska områden i Central- och Sydamerika (1, 2).

Yaws och endemisk syfilis sprids oftast mellan barn (2-15 år) medan pinta vanligtvis har en sjukdomsdebut senare (15-30 års ålder) (1). Numera beräknas cirka 34 miljoner (nyfödda och barn men även till mindre grad tonåringar och vuxna) riskera att bli infekterade globalt. Alla dessa lever i utvecklingsländer, mestadels i avlägsna områden med låg hygienstandard och avsaknad av effektiv hälsovård (2). Prevalensen av de icke-veneriska treponematoserna är dock osäker på grund av brist på pålitlig rapportering och övervakning men WHO estimerade 1998 att det var 2,6 miljoner fall (infektiösa, latenta och gamla) globalt och 460 000 nya fall, av vilka 400 000 var i Afrika, per år (3). Sjukdomarna var tidigare vanliga, exempelvis i början av 1950-talet estimerades att 200 miljoner individer exponerades enbart för yaws under sina livstider (4). WHO inledde dock 1948 ett program för utrotning av de icke-veneriska treponematoserna i sina endemiska områden. Förekomsten av alla dessa infektioner minskade betydligt under 1900-talets senare del, men åtminstone yaws tycks nu åter öka i de endemiska områdena (5, 6).


REFERENSER

1. Pope, V., S. J. Norris, and R. E. Johnson. 2007. Treponema and other human host-associated Spirochetes, p. 987-1003. In Murray PR, Baron EJ, Jorgensen JH, Landry ML, and Pfaller MA (eds.). Manual of clinical microbiology, 9th ed., vol. 1. ASM Press, Washington, D.C., USA.

2. Meheus, A., and F. J. Ndowa. 2008. Endemic treponematoses, p. 685-688. In: Holmes KK, Sparling PF, Stamm WE, Piot P, Wasserheit JN, Corey L, Cohen MS, and Watts DH (eds.). Sexually Transmitted Diseases. 4th edition. McGraw-Hill Professional, New York, USA.

3. World Health Organization. 1998. The health report 1998 – life in the 21st century; a vision for all. World Health Organization, Geneva, Switzerland.

4. Perine, P. L., D. R. Hopkins, P. L. A. Niemel, R. K. St. John, G. Causse, and G. M. Antal. 1984. Handbook of endemic trepanematoses: yaws, endemic syphilis, and pinta. World Health Organization, Geneva, Switzerland.

5. Meheus, A., and G. M. Antal. 1992. The endemic trepanematoses: not yet eradicated. World Health Stat. Q;45:228-237.

6. Antal, G. M., S. A. Lukehart, and A. Z. Meheus. 2002. The endemic treponematoses. Microbes Infect. 4:83-94.

Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Treponematoser_(icke_veneriska)-epidemiologi&oldid=582"