Candidiasis, genital-laboratoriediagnostik

Huvudartikel: Candidiasis, genital

---

Genital candidiasis, allmänt om mikrobiologisk diagnostik

Vid mer kroniska besvär är ofta förändringar i vagina så små att det kan vara svårt att finna hyfer vid direktmikroskopi på utstryk. Om det föreligger en klar inflammation i vulva kan man i stället odla från vaginalsekret eller ta px som antingen skickas till ett kliniskt mikrobiologiskt laboratorium eller för cytodiagnostik (väsentligt att på remissen fråga efter jästsvamp eftersom särskilda färgningstekniker används) ref läkemedelsverket (Läkemedelsverket;Vulvovaginit, 2000:(11)5.

Majoriteten av Candida-kolpiter orsakas av stammar känsliga för de vanligen använda azolpreparaten. C. glabrata och C. krusei, har dock naturligt nedsatt känslighet för flukonazol, som används i ökande omfattning. Vid terapiresistent Candida-kolpit är det därför befogat med svampodling inkl. artbestämning, och i vissa fall resistens¬bestämning för de azoler som kommer i fråga för generell behandling (I. Infektionsdiagnostik, I 10. Svampinfektioner, 2:a reviderade upplagan anpassad för elektronisk tillgänglighet).

För primär odling kan med fördel Chromagar användas. Chromagar ger möjlighet att dels lättare kunna påvisa blandinfektion med olika candidaarter samt att direkt kunna påvisa C. albicans. I övrigt när det gäller odlingsdiagnostik hänvisas till: (Infektionsdiagnostik, I 10. Svampinfektioner, 2:a reviderade upplagan anpassad för elektronisk tillgänglighet) samt till NRMM:s hemsida se länk på http://www.srga.org.