Toxocara spp.

Huvudartikel, publicerad november 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande

---

Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

Toxocara canis, Toxocara cati

Smittämne

Hundens och kattens spolmaskar är toxocara-arter (Toxocara canis respektive Toxocara cati) tillhörande släktet rundmaskar (Nematoda). Infektionen är vanlig under hundvalpars respektive kattungars första levnadsmånader. Hos människa utvecklas inte parasiten fullt ut – endast larvstadiet förekommer – och infektion kan inte spridas människor emellan.

Tabell 1. Livsformer och deras karaktäristika

	Toxocara canis	Toxocara cati
Ägg	75-90 μm, runda	65-70 μm, avlånga
Larver	350-530 μm x 18-21 μm
Honmaskar	6-18 cm	4-10 cm
Hanmaskar	4-10 cm	3-6 cm

Livscykel

Hund respektive katt är definitiva värdar för parasiten, det vill säga där sker den sexuella förökningen. Ägg i den definitiva värden utsöndras via feces. Efter cirka 2 till 3 veckor i fuktig miljö (t.ex. jord) varmare än 10-15°C, mognar äggen och blir infektiösa. Om dessa ägg intas av den definitiva värden frigörs larver som penetrerar tarmväggen. I valpar och kattungar migrerar larverna via lungor, bronker och matstrupe till tunntarmen där de utvecklas till vuxna maskar som producerar ägg. I äldre djur sker ofta encystering av larver i vävnad. Detta stadium kan excystera under sen dräktighet och kan då smitta avkomman vid födseln eller vid digivning. Smitta kan även ske via intag av kött från andra smittade djur (t.ex. kanin). I människa kan parasiten inte utvecklas till vuxna maskar. Vid human smitta, via intag av ägg i t.ex. kontaminerad jord, kläcks äggen i tarmen och larverna penetrerar tarmväggen och förs via cirkulationen till olika organ (lever, hjärta, lungor, hjärna, muskler, ögon). Människa kan även smittas via intag av kött (t.ex. kanin, kyckling, får) som innehåller encysterade larver.

Symtom och klinisk bild

Det inflammatoriska svaret, framkallat av de vävnadsmigrerande larverna samt toxiner, orsakar patologin. Ögat och hjärnan är särskilt drabbade organ. Tre kliniska syndrom är förknippade med toxocara-infektion: visceral larva migrans (VLM), ocular larva migrans (OLM) och ”covert” toxocara-infektion (CT). VLM ger en multisystemsjukdom som orsakas av migrerande larver med eosinofili över 30 %. Symtomen vid hög eosinofili inkluderar feber, förstorad lever, hyperglobulinemia, infiltration i lungor eller neurologiska störningar. CT är en mildare form av VLM. Vid OLM är skadorna begränsade till ögat och synnerven. Ögoninfektionen är oftast unilateral och kan leda till blindhet.

Epidemiologi

Toxocara-infektion förekommer globalt. I en svensk prevalensstudie påvisades antikroppar mot Toxocara i 7 % av en ung och frisk population och i 25 % av 175 patienter med misstänkt toxocariasis. I en studie, som gjordes av CDC i USA år 2007, visades oväntat att seroprevalensen i USA var nära 14 % (Wan et al 2008). Återkommande avmaskning av hundar och katter minskar risken för infektion.

Provtagning och transport

Blod/serum

Provtagningsanvisningar

Blodprov tas i rör utan tillsats.

Transport

Inga speciella krav.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Eftersom larver inte kan utvecklas till vuxna maskar i människa finns det inga ägg i feces. Leverförstoring och eosinofili ger misstanke om infektion liksom Löfflers syndrom, förhöjda halter av gammaglobulin och isohemagglutinin.

Referensmetod

Saknas.

Övriga diagnostiska metoder

• Antikroppspåvisning i serum.

ELISA (kommersiellt kit)

Western blot (kommersiellt kit)

• Påvisning av larver i biopsi- eller obduktionsmaterial som snittas och färgas med hematoxylin och eosin.

Kvalitetssäkring serum

UK-NEQAS Parasitology Serology Scheme

Svarsrutiner blod/serum

Se kit-instruktion

Laboratorierapportering

Toxocara-infektion är inte anmälningspliktig.

Referenser

• Despommier, D. "Toxocariasis: clinical aspects, epidemiology, medical ecology, and molecular aspects." Clin Microbiol Rev. 2003;16(2):265-272.
• Ljungstrom, I. and F. van Knapen. "An epidemiological and serological study of toxocara infection in Sweden." Scand J Infect Dis. 1989;21(1):87-93.
• Rubinsky-Elefant, G., C. E. Hirata, et al. "Human toxocariasis: diagnosis, worldwide seroprevalences and clinical expression of the systemic and ocular forms." Ann Trop Med Parasitol. 2010;104(1): 3-23.
• Rubinsky-Elefant, G., S. Hoshino-Shimizu, et al. "Potential immunological markers for diagnosis and therapeutic assessment of toxocariasis." Rev Inst Med Trop Sao Paulo. 2011;53(2): 61-65.
• Smith, H., C. Holland, et al. "How common is human toxocariasis? Towards standardizing our knowledge." Trends Parasitol. 2009;25(4):182-188.
• Won, K. Y., D. Kruszon-Moran, et al. "National seroprevalence and risk factors for Zoonotic Toxocara spp. infection." Am J Trop Med Hyg. 2008;79(4): 552-557.