PAR 06 Schistosoma ägg i urin

Huvudartikel, publicerad mars 2012.

---

Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

---

Mikroskopisk påvisning av Schistosoma-ägg i urin

Analysprincip

Urin filtreras (vid små volymer klar urin), sedimenteras i kombination med filtrering eller centrifugering (stora volymer), eller endast centrifugeras (vid grumlig urin och/eller mycket små volymer) för att erhålla ett sediment som granskas i ljusmikroskop med avseende på förekomst av Schistosoma-ägg (vanligen S. haematobium).

Schema: Påvisning av Schistosoma-ägg i urin.

Påvisning av Schistosoma-ägg i urin.

Speciell utrustning

• ljusmikroskop med objektiv: 10x, 40x, samt med kalibrerat mätkular
• membranfilter, porstorlek 12 mikrometer
• filterhållare
• koniskt mätglas (analysprocedur B)

Analysprocedur

A) Filtrering (används vid mindre volymer – ”4 timmars urin” – och klar urin)

1. Blötlägg ett membranfilter, med porstorlek 12 mikrometer, i en bägare med 0,9 % NaCl tillsammans med filterringen till en filterhållare.
2. Montera filterhållare och filter: det våta filtret läggs på underdelen av filterhållaren, ringen läggs ovanpå och sist skruvas överdelen på. Kontrollera noga att filtret sitter rakt.
3. Mät urinmängden i ett mätglas. Häll över urinen i en glasbägare.
4. Dra upp urin i en 10–50 mL plastspruta och anslut sprutan till filterhållaren.
5. Pressa urinen långsamt genom filtret, som hålls över en slaskflaska.
6. Demontera och fyll sprutan på nytt och fortsätt tills all urin är filtrerad.
7. Demontera och fyll sprutan med 10 mL 0,9 % NaCl och pressa igenom filtret.
8. Demontera, fyll sprutan med ca 10 mL luft och pressa igenom filtret.
9. Skruva isär filterhållaren. Flytta filtret med en pincett och lägg det upp och ned på ett objektglas. Tillsätt en droppe 0,9 % NaCl.
10. Täck med täckglas.

B) Sedimentering kombinerat med filtrering eller centrifugering (används vid stora urinvolymer, som t.ex. hel dygnsmängd).

1. Mät urinvolymen.
2. Häll över urinen i ett koniskt mätglas.
3. Låt sedimentera 30–60 min.
4. Sug försiktigt av supernatanten med vattensug utan att grumla upp bottensatsen. Lämna ca 100 mL i botten.
5. Filtrera bottensatsen enligt ovan (A) eller centrifugera enligt C vid mycket grumlig bottensats.

C) Centrifugering (görs när urinen är mycket grumlig, t.ex. p.g.a. epitelceller eller blod, samt vid mycket små urinvolymer)

1. Mät urinvolymen.
2. Fördela den i 10 eller 50 mL rör beroende på volymen.
3. Centrifugera i 500 x g under 2 min.
4. Häll av supernatanten.
5. Droppa sedimentet på objektsglas och lägg på ett täckglas.

Avläsning

Avläsning efter filtrering (A) eller sedimentering kombinerat med filtrering (B)

1. Undersök hela filtret i ljusmikroskop med 10x objektiv.
2. Bestäm Schistosoma-art (se tabell i huvudartikel Schistosoma spp.). Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.
3. Räkna eventuellt antalet ägg. Notera i objektiv 40x om äggen innehåller (levande) miracidier. OBS! detta går inte att bedöma om urinen blandats med konserveringsmedel.

Avläsning efter centrifugering (C) eller sedimentering kombinerat med centrifugering (B)

1. Lägg upp en droppe av sedimentet på objektglas och täck med täckglas.
2. Granska i ljusmikroskop med 10x objektiv.
3. Gör flera upplägg tills hela sedimentet är undersökt.
4. Bestäm Schistosoma-art (se tabell i huvudartikel Schistosoma spp.).
5. Räkna eventuellt antalet ägg. Notera i objektiv 40x om äggen innehåller (levande) miracidier. OBS! detta går inte att bedöma om urinen blandats med konserveringsmedel.

Anmärkning

Även S. mansoni-ägg kan utsöndras i urin.

Kvalitetssäkring

Intern: För lämpligt bildmaterial se referens 4 och 5.

Extern: Schistosoma-ägg ingår i UK-NEQAS:s utskick.

Svarsrutin

Negativt prov: Inga ägg av Schistosoma spp. påvisade. X mL urin undersökt.

Positivt prov: Ägg av Schistosoma påvisade (ange species). Antal ägg/X mL urin. Levande/ej levande ägg.

Litteraturhänvisningar

1. Braun-Munzinger RA. 1986. Quantitative egg counts in schistosomiasis surveys. Parasitology Today 2: 82-3

2. Dazo B, Bilas J. 1974. Two new field techniques for detection and counting of Schistosoma haematobium eggs in urine samples with an evaluation of both methods Bulletin of the World Health Organization 51: 399-408

3. Peters P, Mahmoud A, Warren K, Ouma J, Siongok T. 1976. Field studies of a rapid, accurate means of quantifying Schistosoma haematobium eggs in urine samples. Bulletin of the World Health Organization 54: 159-62.

4. WHO 1994. Bench Aids for the Diagnosis of Intestinal Parasites.

5. Ash L, Orihel T. Atlas of Human Parasitology. ASCP Press, Chicago.