Alternativa metoder för svampdiagnostik

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner

---

Alternativa metoder för svampdiagnostik

Immunhistokemi

Även om det i de typiska fallen går att morfologiskt skilja mellan jästsvamp, mögelbildande askomyceter och zygomyceter kräver detta erfarenhet och i en del fall finns endast ett fåtal svampstrukturer i provmaterialet. En möjlighet att öka säkerheten är att utnyttja specifika antikroppar samt visualisering med hjälp av fluorescerande substanser eller enzymreaktioner. Sådana har framgångsrikt tillämpats av HE Jensen vid Danska Veterinärhögskolan i Köpenhamn. Provmaterial för immunhistokemi kan skickas dit för analys.

Metaboliter

C. albicans samt flera andra Candida-arter bildar en unik metabolit, D-arabinitol. L-enantiomeren förekommer i ett flertal olika sammanhang, medan D-enantiomeren är specifik för de flesta patogena Candida-arter. D/L-arabinitol kvot mäts med gaskromatografi/masspektrometri. Arabinitol utsöndras normalt i urinen. Vid njurinsufficiens ökar såväl D- som L-arabinitol. Kvoten mellan D- och L-arabinitol ökar såväl i serum som i urin vid infektion med C. albicans utan att påverkas av njurfunktionen. En förhöjd D/L-arabinitol kvot i urinen är en känslig markör för invasiv candida infektion hos barn med cancer.

Antigenpåvisning

Aspergillus-antigen (galactomannan) från A. fumigatus, A. flavus eller A. niger kan påvisas med Platelia Aspergillus EIA-kit (BioRad) som har en känslighet på 1 ng/mL. Testet har visat varierande sensitivitet i olika patientpopulationer men har hög specificitet. Aspergillus-antigen kan analyseras i serum och likvor (gränsvärde för ett positivt test => 0,5) och BAL (gränsvärde för ett positivt test => 1,0). Falskt positiva analysresultat har rapporterats i samband med piperacillin-tazobactam eller amoxicillin-clavulansyra behandling. Galactomannan har också påvisats i mat och näringslösningar.

Candida-antigen kan ibland påvisas i blodet vid disseminerad candidos. Olika antigener från Candida-cellen förekommer men mest pålitligt för diagnostik är mannanantigen. Kommersiellt finns tillgängligt ett Platelia Candida ag EIA-kit (Bio-Rad) som påvisar Candida-mannan i serum. Gränsvärde för positivt test är 0,5 ng/mL. Mannan från arterna C. albicans, C.tropicalis, C.glabrata, C.parapsilosis och C. krusei kan detekteras. Specificiteten är hög men sensitiviteten låg.

Cryptococcus-antigen (glucuronoxylomannan från kapseln) påvisas med känsliga och specifika latextest. Det finns flera fullgoda kits av olika fabrikat på marknaden. Meridian Crypto LA-test system är känsligt och specifikt. Detektionsnivån för antigen är ca 50 ng/mL. Sensitivitet mellan 93 och 100 % och specificitet 93 till 98 % har rapporterats gentemot odling. Förbehandling av serum med pronas höjer sensitiviteten och skall utföras enligt missivet. Kapselsubstans från C. neoformans förekommer rikligt i CSF eller serum vid infektion. Antigenet kan ibland påvisas i urin hos AIDS-patienter. Trichosporon-arter har rapporterats kunna korsreagera.

Antigenpåvisning av Histoplasma (kvantitativt), Blastomyces, och Coccidioides (kvantitativt) utförs vid MiraVista Diagnostics (Indianapolis, USA). Följande provmaterial (2 mL) kan skickas för analys med MVista antigen detektionstest: serum, plasma, likvor, BAL och andra sterila kroppsvätskor. Provmaterial ska förvaras och skickas i rumstemperatur. För ytterligare information se www.miravistalabs.com

Antikroppstester

Immunelektroosmofores (IEOP) lämpar sig för påvisande av precipiterande antikroppar mot olika svampar.

Precipiterande IgG antikroppar mot Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. niger, A. nidulans eller A. terreus kan påvisas t.ex. med IEOP vid Aspergillus-infektioner, främst pulmonella infektioner av icke-akut karaktär. Även aspergillom och kolonisation vid t.ex. cystisk fibros ger upphov till precipitat. IgE- och IgG-antikroppar påvisas vid allergisk aspergillos.

Antikroppar mot Histoplasma, Blastomyces (dessa korsreagerar i många system), Coccidioides och Paracoccidioides kan också påvisas med IEOP (klinisk mikrobiologi, Karolinska universitetslaboratoriet, bilaga 8).

REFERENSER

• Ainscough S, Kibbler CC. An evaluation of the cost-effectiveness of using CHROMagar for yeast identification in a routine microbiology laboratory. J Med Microbiol 1998;47:623-628.

• Arendrup MC, Bergmann OJ, Larsson L. et al. Detection of candidemia in patients with and without underlying haematological disease. Clin Microbiol Infect 2010

• Christensson B, Wiebe T, Pehrson C, Larsson L. Diagnosis of invasive candidiasis in neutropenic children with cancer by determination of D-arabinitol/L-arabinitol ratios in urine. J Clin Microbiol 1997;35:636-640.

• Evans EGV, Richardson MD. General guidelines on laboratory diagnosis. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 4. IRL Press at Oxford University Press, 1989.

• Jensen HE, Salonen J, Ekfors TO. The use of immunohistochemistry to improve sensitivity and specificity in the diagnosis of systemic mycoses in patients with haematological malignancies. J Pathol 1997;1:100-105.

• Maertens JA, Klont R, Masson C. et al. Optimization of the cutoff value for the Aspergillus double-sandwich enzyme immunoassay. Clin Infect Dis 2007;44:1329-1336.

• Milne LJR, Direct microscopy. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 19. IRL Press at Oxford University Press, 1989.

• Tanner DC, Weinstein M P, Fedorciw B et al. Comparison of commercial kits for detection of cryptococcal antigen. J Clin Microbiol 1994;32:1680-1684.