Sarcocystis spp.

Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensus förfarande.

---

Till innehållsförteckning för Referensmetodik: Parasitologisk diagnostik

---

Sarcocystis spp.

Smittämne

Sarcocystis är en intracellulär Kockcidie-parasit. Över 100 arter finns beskrivna hos tama och vilda djur inklusive primater. S. bovihominis (S. hominis) och S. suihomonis kan utvecklas i människans tarm och orsaka sjukdom. Benämning S. lindemanni användes tidigare som ett samlingsnamn för ett antal djur-specifika Sarcocystis-arter som av misstag kan etablera sig i vävnader hos människa, oftast i skelett- eller hjärtmuskulaturen.

Livscykel

Sarcocystis har en livscykel som kräver både en definitiv värd och en mellanvärd. Människa kan fungera som definitivvärd för S. bovihominis (S. hominis) och S. suihomonis eller som mellanvärd till andra, onämnda Sarcocystis parasiter. Mellanvärden smittas genom intag av oocystor eller sporocystor som utsöndrats i feces av den definitiva värden. Sporozoiter, som frigjorts av sporocystor i tarmen, invaderar endotelceller och sprids med blodet i kroppen. Parasiterna delar sig asexuellt upprepade gånger och formar avlånga sarcocystor i tvärstrimmig- och glatt muskulatur samt i nervvävnad. Sarcocystorna måste mogna ca 2 månader innan de blir infektiösa för den definitiva värden. Parasiter från intagna vävnadscystor invaderar celler i lamina propria i tunntarmen och förökas sexuellt. Infektiösa oocystor utsöndras med feces och kan sprida infektionen. (se livscykel i bildform på: www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/Sarcocystosis.htm).

Symtom och klinisk bild

Tarminfektioner

Många Sarcocystis-infektioner är oftast asymtomatiska. Milda symtom som magont, kräkningar, diarré och aptitminskning kan förekomma vid vissa fall av tarminfektioner. Symtomen varar mellan 36 timmar och 4 veckor och försvinner oftast spontant utan medicinering.

Muskelinfektioner

Infektion i vävnader kan ge feber, muskelvärk, subkutana svullnader eller kardiomyopati. En svag inflammatorisk reaktion kan utvecklas runt levande sarcocystor. Döda sarcocystor kan orsaka inflammation med fibrosis, vasculitis och infiltration av lymfocyter, eosinofiler och neutrofiler som följd. Eosinofili kan förekomma hos patienter som är infekterade med både tarm- och vävnadsstadier av Sarcocystis.

Epidemiologi

Parasiten är vanlig hos fåglar, kräldjur och däggdjur. Sarcocystis-infektion hos människa rapporteras sällan och det saknas fullständiga epidemiologiska uppgifter om förekomst av humaninfektion. Ett fåtal studier har visat en högre prevalens av tarminfektioner i Europa jämfört med övriga världen. I fallen med tarminfektion är människa en definitiv värd till en av två parasitarter: S. bovihominis (S. hominis) och S. suihomonis. Smitta sker genom intag av vävnadscystor i rått eller otillräckligt kokt nött- eller fläskkött. Parasiterna utvecklas sexuellt i människotarmen och infektiösa oocystor utsöndras med feces. Oocystor från humanfeces kan infektera svin eller nötkreatur, men de är inte infektiösa för andra människor. De flesta humana fallen med muskelinfektioner förekommer i Fjärran Östern (Thailand, Malaysia, Kina, Indien). I de knappt 100 fallen med dokumenterad vävnadsinfektion är människa en mellanvärd till ännu okända, möjligen ap-specifika Sarcocystis-arter. Smitta sker troligen genom intag av vatten eller mat som är kontaminerad med oocystor från vilda rovdjur.

Provtagning och transport

Provmaterial

Tarminfektion: feces

Muskelinfektion: muskelbiopsi

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Diagnostik sker genom direkt påvisning av parasiter i feces eller vävnader.

Referensmetod - Tarminfektion

Mikroskopisk påvisning av oocystor/sporocystor i ett preparat efter koncentration av feces. Flotation-baserade metoder ger bättre resultat än koncentration med formalin-ethyl-acetat-metoden.

Avläsningskriterier

Det diagnostiska stadiet i feces är mogen oocysta som innehåller 2 ovala sporocystor (9-16 µm x 7.5-12 µm). I varje sporocyst finns 4 sporozoiter och en ”restkropp”. Oocystvägg är tunn och ofta bryts sönder varför fria sporocystor i feces är ett vanligt fynd.

Kvalitetssäkring

Identifiering av Sarcocystis ingår inte i NEQAS-utskick

Svarsrutiner

Inga oocystor/sporocystor påvisade

Oocystor/sporocystor av Sarcocystis spp. påvisade.

Referensmetod - Muskelinfektion

Muskelbiopsi: Denna analys utförs vid patologi-laboratorier. Paraffinsnitt kan färgas med olika histologiska metoder som t.ex. Giemsa, hematoxilin/eosin eller PAS.

Avläsningskriterier

Sju morfologiska typer av sarcocystor hos människa är beskrivna. För detaljer se referens nedan (Beaver et al., 1979). Sarcocystor är 70-300 µm i diameter, flera hundra µm till ett par mm långa, välavgränsade med en cystvägg, som oftast är tunn men kan även vara tjock och tvärstrimmig. Sarcocystor i hjärtmuskel är mindre, 25-70 µm i diameter. Antal bradyzoiter inne i sarcocystor varierar och de kan vara olika stora: 1-3 µm i diameter och 7-16 µm långa. Inga eller få inflammatoriska celler ses runt sarcocystor.

Kvalitetssäkring

Ingår inte i kvalitetsutskick from t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Inga vävnadscystor av Sarcocystis påvisade

Vävnadscystor av Sarcocystis påvisade i muskelbiopsi

Övriga diagnostiska metoder

Oocystor från feces autofluorescerar och kan ses med UV-ljus i fluorescensmikroskop.

Serologiska metoder (IF, WB) med antigen från odlade Sarcocystis-stadier, samt PCR och sekvensering av 18S rDNA fragment används för identifiering av vävnadscystor hos olika djur. Dessa metoder är inte tillräckligt utvärderade för humandiagnostik.

Laboratorierapportering

Infektion med Sarcocystis är inte anmälningspliktig.

Litteraturhänvisningar

• Beaver PC, Gadgil RK, Morera P. Sarcocystis in man: a review and report of five cases. Am.J. Trop. Med. Hyg. 1979, 28(5):819-844
• Fayer R. Sarcocystis spp. in human infections. Clin. Microbiol. Rev. 2004, 17(4):894-902.
• Arness MK, Brown JD, Dubey JP, Neafie RC, Granstrom DE. An outbreak of acute eosinophilic myositis attributed to human Sarcocystis parasitism. Am. J. Trop. Med. Hyg.1999, 61(4): 548-553.

---

---