Skillnad mellan versioner av "Paragonimus westermani"
Rad 31: | Rad 31: | ||
Laboratoriediagnostik är baserad på mikroskopisk påvisning av maskägg i patientmaterial eller demonstration av antikroppar i serum. Fecesprov tas 8 till 10 veckor efter en trolig infektion. Upprepade provtagningar rekommenderas, då äggutsöndringen kan vara ringa. Känsligheten av ägg detektion i ett sputumprov är ca 35 – 57 % medan minst 6 konsekutiva prov kan öka känsligheten till 89 %. | Laboratoriediagnostik är baserad på mikroskopisk påvisning av maskägg i patientmaterial eller demonstration av antikroppar i serum. Fecesprov tas 8 till 10 veckor efter en trolig infektion. Upprepade provtagningar rekommenderas, då äggutsöndringen kan vara ringa. Känsligheten av ägg detektion i ett sputumprov är ca 35 – 57 % medan minst 6 konsekutiva prov kan öka känsligheten till 89 %. | ||
===Referensmetod=== | ===Referensmetod=== | ||
− | Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ( | + | Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ([[PAR 01 Cystor och maskägg, feces koncentration|PAR 01]]) eller påvisning av ägg i sputum efter behandling med dithiothreitol (DTT). |
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
Äggen är ovala, med tjock vägg, guldbruna, mäter 80 - 120 µm x 45 - 70 µm, samt har ett välmarkerat lock (operculum) i ena änden och förtjockat skal på den andra. | Äggen är ovala, med tjock vägg, guldbruna, mäter 80 - 120 µm x 45 - 70 µm, samt har ett välmarkerat lock (operculum) i ena änden och förtjockat skal på den andra. |
Versionen från 5 april 2012 kl. 11.22
Huvudartikel, publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Paragonimus westermani (lungflundra)
Smittämne
Det finns flera Paragonimus-arter som infekterar människan, men den övervägande delen av infektioner orsakas av P. westermani. Masken är rödbrun, 8 – 16 x 4 – 8 mm, med ytan täckt med taggar (utskott).
Livscykel
De vuxna maskarna lever i och lägger ägg i en avgränsad lungcysta. Äggen hostas upp med sputum eller sväljs och passerar ut med feces. För vidare utveckling måste äggen hamna i sötvatten, där de utvecklas till larver (miracidier), som penetrerar en lämplig sötvattensnäcka (1:a mellanvärden). I snäckan sker vidareutveckling till cercarier som frisläpps och invaderar krabbor eller kräftor (2:a mellanvärden). Efter 6 – 8 veckor bildas i krabba metacercarier, det infektiösa stadiet för människa eller annan definitiv värd. Vid förtäring av rå eller ej tillräckligt upphettad krabba kläcks metacercarierna och omogna maskar penetrerar tarmväggen och vandrar genom bukhålan, diafragman och lungsäcken till lungparenkymet. Där omges de av en fibrös kapsel i vilken oftast finns två maskar. Inom 5 - 6 veckor utvecklas de till adulta maskar och ägg kan påvisas ca 4 - 5 veckor senare. Adulterna kan leva upp till 20 år, men de flesta dör inom 6 år. http://www.cdc.gov/parasites/paragonimus/biology.html
Symtom och klinisk bild
Vid låg infektionsdos är majoriteten av patienter asymtomatiska men vid hög dos kan symtom ses. Under den akuta fasen, (invasionen och migrationen), uppstår blödningar och leukocytinfiltration. I diafragman kan muskelfibrer slitas sönder vilket ger 0,5 – 1 mm kvarstående hål. Den akuta infektionen passeras ofta odiagnostiserat. De flesta fallen diagnostiseras under lungstadiet då patienten lider av mag- och bröstont, hosta, andnöd. Många patienter med blodupphostning felaktig kan få diagnosen lungtuberkulos. Under infektionen är eosinofil- och leukocytosvärdena kraftigt förhöjda liksom den ospecifika IgE-nivån. Vid sällsynta fall kan vuxna maskar förekomma i hjärnan och bl.a. orsaka epilepsi.
Epidemiologi
Paragonimus-infektion är i första hand en sjukdom bland köttätande djur över hela världen. Endemiska områden för human infektion finns i Asien, Afrika och Latinamerika. Man beräknar att 21 millioner människor i 39 länder runt om i värden är Paragonimus-infekterade och ca 293 miljoner löper risk för infektion. En bidragande orsak för spridning till människan är lokala matvanor och traditionell medicin. I t.ex. Japan och Korea dricks för behandling av bl.a. mässling pressad saft gjord av råa krabbor och kräfor. Även vid förtäring av rått infekterat kött från vildsvin, kyckling och anka (transportvärdar) kan människan bli infekterad av parasiten.
Provtagning och transport
Provmaterial
- Fecesprov
- Sputum
- Serum
Provtagningsföreskrifter
Förvaring/transport
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Laboratoriediagnostik är baserad på mikroskopisk påvisning av maskägg i patientmaterial eller demonstration av antikroppar i serum. Fecesprov tas 8 till 10 veckor efter en trolig infektion. Upprepade provtagningar rekommenderas, då äggutsöndringen kan vara ringa. Känsligheten av ägg detektion i ett sputumprov är ca 35 – 57 % medan minst 6 konsekutiva prov kan öka känsligheten till 89 %.
Referensmetod
Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01) eller påvisning av ägg i sputum efter behandling med dithiothreitol (DTT).
Avläsningskriterier
Äggen är ovala, med tjock vägg, guldbruna, mäter 80 - 120 µm x 45 - 70 µm, samt har ett välmarkerat lock (operculum) i ena änden och förtjockat skal på den andra.
Förväxlingsparasiter
D. latum ägg är något mindre, 58 - 75 µm x 40 - 50 µm, ljusare i färgen, operculum kan vara mindre synlig och har utbuktning i motsatta änden av ägget.
Kvalitetssäkring
Undersökning av feces för förekomst av P. westermani-ägg ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.
Svarsrutiner
Inga maskägg påvisade/Ägg av Paragonimus spp. påvisade
Övriga diagnostiska metoder
Serologiska metoder för påvisning av antikroppar mot proteiner utsöndrade av adulta maskar (western blot- WB), ELISA mot rekombinanta äggantigen. WB har sensitivitet 96 %, specificitet 99 %. Påvisning av ägg-DNA i feces och sputum är inte tillräcklig utvärderad som metod för human diagnostisk.
Labortorierapportering
Infektion med Paragonimus westermani är inte anmälningspliktig.
Litteraturhänvisningar
- Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.