Hakmask

Huvudartikel, publicerad november 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande

---

Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

Hakmaskar (Ancylostoma duodenale, Necator americanus)

Smittämne

Hakmaskar är små, några mm långa rundmaskar (nematoder). De vuxna maskarnas mun är försedd med ”tänder” som möjliggör vidhäftning i tunntarmsväggen.

Livscykel

Utsöndrade hakmask-ägg mognar i fuktig och varm jord med en optimal temperatur på 20–30 ˚C. Det första larvstadiet (rhabditiform) utvecklas gradvis till det infektiösa stadiet (filariform), som återfinns i jord. Ancylostoma- infektion överförs genom huden och/eller genom oralt intag av larver, medan Necator bara kan fullborda sin livscykel efter hudpenetration. Larverna invaderar intakt hud, varefter de migrerar till lungorna, luftstrupen och svalget, där de sväljs ner. I tunntarmen mognar de till könsmogna maskar och parar sig. Äggproduktionen börjar ca 4–7 veckor efter infektion. Ancylostoma producerar mer än dubbelt så många ägg per dygn som Necator (20 000–30 000 mot 2 000–11 000). Medellivslängden för Ancylostoma är cirka 1 år medan Necator lever cirka 3–5 år.

Symtom och klinisk bild

Maskarna suger blod från tarmväggen. De utsöndrar antikoagulanter vilket gör att blodförlusten fortsätter efter det att maskarna har migrerat till en annan plats i tarmen. En Ancylostoma-mask förtär 0,1–0,2 ml blod per dag; Necator förtär 0,03-0,05 ml per dag. Blodförlusten vid massiv infektion (upp till flera tusen maskar) kan uppgå till 100 ml dagligen. Förutom anemi förekommer även ödem. Eosinofilin är som högst 5–9 veckor efter infektion och sammanfaller med förekomst av vuxna maskar i tarmen. Patienter med få maskar är oftast asymtomatiska. En moderat eller stor hakmaskbörda kan, förutom anemi, ge återkommande magont, ömhet och illamående. Vidare kan hämmad tillväxt och skoltrötthet förekomma hos barn. Hund- och katt-parasiter (t. ex. A. braziliense och A. caninum), kan tillfälligt infektera människa. Maskar mognar inte till vuxna utan förblir larver som migrerar i överhuden (epidermis) och orsakar kutan larva migrans symtom.

Epidemiologi

Hakmaskar finns främst i samhällen med dålig omgivningshygien i tropiska och subtropiska områden. Störst antal hakmask fall finns i Asien, följt av Afrika söder om Sahara. Liksom vid infektioner med andra maskar som Ascaris, Trichuris och Schistosoma, är det mest barn och ungdomar som drabbas. Sjukdomen smittar inte från person till person. Inkubationstiden anges vara från några veckor till flera månader.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov.

Provtagningsföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Fixerat fecesprov kan förvaras i rumstemperatur eller i kylskåp. Förvaring av ofixerat fecesprov i rumstemperatur i mera än ett dygn kan resultera i utveckling av rhabditiformalarver.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas 4–7 veckor efter trolig infektion. Ägg från A. duodenale och N. americanus kan inte särskiljas med mikroskopi. Arterna kan dock särskiljas på basen av morfologiska skillnader hos odlade filariforma larver.

Referensmetod

Påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01 ).

Avläsningskriterier

Äggen, 55–75 µm x 36–40 µm, har en tunn vägg, är ovala med rundade ändar och innehåller ett outvecklat embryo (8–32 celler). Ägg med utvecklade larver samt fria rhabditiforma larver kan förekomma om feces förvarats ofixerad mera än ett dygn. Rabditiforma larver mäter 250-350 µm x 17 µm, har lång munkanal och ett litet, ofta osynligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. Filariforma-larver förekommer normalt inte i feces. De kan påträffas i ofixerade prov som har stått en längre tid i rumstemperatur (minst 5 dagar). Filariforma hakmask-larver har en kort matstrupe (en fjärdedel av tarmlängden) och en spetsig, odelad bakdel.

Förväxlingsparasiter

Ägg från Trichostrongylus spp. är större: 73–95 µm x 40–50 µm, har tjockare vägg och är spetsiga i ena änden. Rhabditiforma-larver från Strongyloides stercoralis har samma storlek som hakmask-larver men har kortare munkanal och ett synligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt. Filariforma S. stercoralis-larver har en matstrupe som är lika lång som tarmen samt en delad bakdel.

Kvalitetssäkring

Deltar i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex. UK NEQAS.

Svarsrutiner

Ägg från A. duodenale och N. americanus är morfologiskt oskiljbara och utsvaras som hakmask.

Inga maskägg påvisade /Ägg av hakmask påvisade.

Laboratorierapportering

Infektion med hakmask är inte anmälningspliktig.

Litteraturhänvisningar

• Hortez PJ et al. Hookworm infection. N Engl J Med. 2004; 351:799-807.
• Brooker S, Bethony J. and Hotez PJ. Human hookworm infection in the 21st century. Adv Parasitol. 2004; 58:197-288.
• Bowman DD, Montgomery SP, Zajac AM, Eberhard ML, Kazacos KR. Hookworms of dogs and cats as agents of cutaneous larva migrans. Trends Parasitol. 2010 Apr;26(4):162-7.

---