Skillnad mellan versioner av "Donovanos-laboratoriediagnostik"
MagnusT (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'D.11. Donovanos - Klebsiella granulomatis Allmänt Tabell 7. Översikt för laboratoriediagnostik av donovanos Referensmetod Alternativ metod(er) Primär diagnostik Mikrosko...') |
MagnusT (diskussion | bidrag) |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
− | + | ''Huvudartikel: [[Donovanos]]'' | |
− | |||
− | + | ---- | |
− | + | == Donovanos - ''Klebsiella granulomatis'' == | |
− | + | ||
− | + | ||
− | + | === Allmänt === | |
+ | |||
+ | [[Fil:Dovonanostab7.jpg|thumb|center|700px|]] | ||
− | Referensmetodik | + | === Referensmetodik === |
− | Mikroskopi | + | |
+ | |||
+ | ==== Mikroskopi ==== | ||
+ | |||
Verifiering av den kliniska diagnosen sker i första hand genom mikroskopi av metanolfixerat långsamt (över natt) Giemsafärgat material på objektglas. Alternativt kan materialet färgas enligt Wright eller Leishman. Snittade Giemsa-eller silverfärgade biopsier används med fördel för att verifiera diagnosen i nekrotiska eller skleroserande sår. Identifiering av ”Donovankroppar” i preparatet, det vill säga stora mononukleära celler (25-90 μm i diameter) fyllda med svarta bipolärt färgade kapslade eller okapslade kockobaciller (0,5-1,5 μm stora), ofta i stora vakuoler, är diagnostiskt för donovanos. Donovankroppar kan också iakttas i material från rutinmässigt tagen cervixcytologi (ej referensmetod). | Verifiering av den kliniska diagnosen sker i första hand genom mikroskopi av metanolfixerat långsamt (över natt) Giemsafärgat material på objektglas. Alternativt kan materialet färgas enligt Wright eller Leishman. Snittade Giemsa-eller silverfärgade biopsier används med fördel för att verifiera diagnosen i nekrotiska eller skleroserande sår. Identifiering av ”Donovankroppar” i preparatet, det vill säga stora mononukleära celler (25-90 μm i diameter) fyllda med svarta bipolärt färgade kapslade eller okapslade kockobaciller (0,5-1,5 μm stora), ofta i stora vakuoler, är diagnostiskt för donovanos. Donovankroppar kan också iakttas i material från rutinmässigt tagen cervixcytologi (ej referensmetod). | ||
− | Alternativa diagnostiska metoder | + | |
− | Odling | + | === Alternativa diagnostiska metoder === |
+ | |||
+ | |||
+ | ==== Odling ==== | ||
+ | |||
Används bara i forskningssyfte. | Används bara i forskningssyfte. | ||
− | Nukleinsyrabaserad metod | + | |
+ | ==== Nukleinsyrabaserad metod ==== | ||
+ | |||
En kolorimetrisk PCR-test med ett EIA-slutsteg beskrevs 2000 av de australiska forskarna Jenny Carter och David Kemp. Den baseras på påvisandet av Klebsiella-specifika sekvenser på phoE-genen (reglerar porinproteiner). Två unika basskillnader föreligger som skiljer K. granulomatis från övriga Klebsiellae. Metoden är ännu inte tillräckligt standardiserad för att utgöra referensmetodik. | En kolorimetrisk PCR-test med ett EIA-slutsteg beskrevs 2000 av de australiska forskarna Jenny Carter och David Kemp. Den baseras på påvisandet av Klebsiella-specifika sekvenser på phoE-genen (reglerar porinproteiner). Två unika basskillnader föreligger som skiljer K. granulomatis från övriga Klebsiellae. Metoden är ännu inte tillräckligt standardiserad för att utgöra referensmetodik. | ||
− | Serologi | + | |
+ | ==== Serologi ==== | ||
+ | |||
En indirekt immunofluorescens-metod finns utvecklad för påvisande av antikroppar mot K. granulomatis. Man använder tunt snittat biopsimaterial som antigenkälla. Känsligheten är dock låg, särskilt i tidigt skede av infektionen. Metoden används huvudsakligen för populationsstudier i endemiska områden. | En indirekt immunofluorescens-metod finns utvecklad för påvisande av antikroppar mot K. granulomatis. Man använder tunt snittat biopsimaterial som antigenkälla. Känsligheten är dock låg, särskilt i tidigt skede av infektionen. Metoden används huvudsakligen för populationsstudier i endemiska områden. | ||
− | Resistensbestämning | + | |
+ | === Resistensbestämning === | ||
+ | |||
Utförs ej. | Utförs ej. | ||
− | Epidemiologisk typning | + | |
+ | === Epidemiologisk typning === | ||
+ | |||
Inte aktuell | Inte aktuell | ||
− | |||
− | |||
− | Svarsrutiner | + | === Kvalitetskontroll === |
+ | |||
+ | *Referensstam: Saknas | ||
+ | |||
+ | |||
+ | === Svarsrutiner === | ||
+ | |||
Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion. | Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion. | ||
− | Laboratorierapportering | + | |
+ | === Laboratorierapportering === | ||
+ | |||
Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | ||
− | REFERENSER | + | |
− | 1. Carter, JS., Kemp, DJ. A colorimetric detection system for Calymmatobacterium granulomatis. Sex Transm Infect. 2000; 76:134-136. | + | == REFERENSER == |
+ | |||
+ | 1. Carter, JS., Kemp, DJ. A colorimetric detection system for ''Calymmatobacterium granulomatis''. Sex Transm Infect. 2000; 76:134-136. | ||
+ | |||
+ | [[Kategori:Laboratoriediagnostik-STI]] |
Versionen från 21 juli 2009 kl. 15.29
Huvudartikel: Donovanos
Donovanos - Klebsiella granulomatis
Allmänt
Referensmetodik
Mikroskopi
Verifiering av den kliniska diagnosen sker i första hand genom mikroskopi av metanolfixerat långsamt (över natt) Giemsafärgat material på objektglas. Alternativt kan materialet färgas enligt Wright eller Leishman. Snittade Giemsa-eller silverfärgade biopsier används med fördel för att verifiera diagnosen i nekrotiska eller skleroserande sår. Identifiering av ”Donovankroppar” i preparatet, det vill säga stora mononukleära celler (25-90 μm i diameter) fyllda med svarta bipolärt färgade kapslade eller okapslade kockobaciller (0,5-1,5 μm stora), ofta i stora vakuoler, är diagnostiskt för donovanos. Donovankroppar kan också iakttas i material från rutinmässigt tagen cervixcytologi (ej referensmetod).
Alternativa diagnostiska metoder
Odling
Används bara i forskningssyfte.
Nukleinsyrabaserad metod
En kolorimetrisk PCR-test med ett EIA-slutsteg beskrevs 2000 av de australiska forskarna Jenny Carter och David Kemp. Den baseras på påvisandet av Klebsiella-specifika sekvenser på phoE-genen (reglerar porinproteiner). Två unika basskillnader föreligger som skiljer K. granulomatis från övriga Klebsiellae. Metoden är ännu inte tillräckligt standardiserad för att utgöra referensmetodik.
Serologi
En indirekt immunofluorescens-metod finns utvecklad för påvisande av antikroppar mot K. granulomatis. Man använder tunt snittat biopsimaterial som antigenkälla. Känsligheten är dock låg, särskilt i tidigt skede av infektionen. Metoden används huvudsakligen för populationsstudier i endemiska områden.
Resistensbestämning
Utförs ej.
Epidemiologisk typning
Inte aktuell
Kvalitetskontroll
- Referensstam: Saknas
Svarsrutiner
Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion.
Laboratorierapportering
Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
REFERENSER
1. Carter, JS., Kemp, DJ. A colorimetric detection system for Calymmatobacterium granulomatis. Sex Transm Infect. 2000; 76:134-136.