Heterophyes heterophyes

Huvudartikel publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.

Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.

Heterophyes heterophyes, Metagonimus yokogawai

Smittämne

Det finns flera arter av små tarmflundror som kan invadera människa. Många av dem tillhör familjen Hetrophyidae där Heterophyes heterophyes och Metagonimus yokogawai anses vara två viktigaste parasiter som orsakar humana infektioner. De är knappt ett par mm långa, med oval kropp som är täckt av fjällliknande taggar.

Livscykel

Infektion av den definitiva värden, t.ex människa, hund, katt eller räv, sker vid intag av rå eller saltad fisk infekterad med metacercarier. Dessa utvecklas i tunntarmen och är könsmogna efter 15 – 20 dagar. Adulterna fäster i tarmväggen, ofta i Lieberkühns körtlar, och lever i ca 2 månader. De bruna äggen med ett fullt utvecklat miracidium lämnar kroppen med feces, och kläcks om det äts av en lämplig vattensnäcka. Efter sporocyst- och rediastadier lämnar cercarierna snäckan 3 – 4 veckor efter infektion och encysterar i sötvattenfisk. Metacercarien är ca 160 µm och är infektiös för den definitiva värden i 15 – 21 dagar.

Symtom och klinisk bild

Vid låg infektionsdos är det vanligtvis inga symtom. Vid kraftig infektion förekommer illamående, intermittent kronisk diarré och ibland dyspepsi. Lätt eosinofili kan förekomma. Där parasiterna fäster vid tarmväggen hos den definitiva värden kan en mild inflammation uppstå och ibland bildas en ytlig lokal vävnadsdöd om det är 100-tals maskar närvarande. Ibland kan ägg påträffas utanför tarmen. Dessa ägg kan blockera hjärtkärl och orsaka hjärtskada och fibrosbildning.

Epidemiologi

H. heterophyes återfinns i Nordafrika, Mellanöstern, Kina, Indonesien, Indien. Den är en välkänd tarmflundra bland population boende i Nilens delta i Egypten. (Ca 10 000 infekterade år 1992; i China 230 000 infekterade samma år). M. yokogawai förekommer i flera länder i Fjärran Östen. Den är mest prevalent och endemisk i Korea (500 000 infekterade personer). Bland populationer bosatta längs vattendrag och vid kusten rapporteras prevalens på ca 30 %. Humana infektioner är tydligt förknippade med bruket att äta okokt söt- och brackvattenfisk.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov, tas tidigast 2 – 3 veckor efter infektionstillfället.

Provtagningsföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Antal ägg i feces är vanligen låg (bara 35-45 ägg produceras dagligen) och vid milda infektioner (>100 maskar) kan mikroskopi förbli negativ. Det är svårt att skilja arter på basen av äggmikroskopi. Definitiv diagnos och artbestämning görs genom undersökning av adulta maskar.

Referensmetod

Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01).

Avläsningskriterier

Äggen är ljusbruna, 28 - 30 µm x 15 – 17 µm, ovala och med ett lock (operculum).

Förväxlingsparasiter

Ägg av andra intestinala- och leversmåflundror har samma storlek och liknande form. H. heterophyes äggen liknar äggen från M. yokogawai. De kan även förväxlas med äggen från Clonorchis och Opisthorchis som har samma geografiska utbredning.

Kvalitetssäkring

Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Inga maskägg påvisade/Ägg av ……….påvisade

Alternativa metoder

• Artidentifiering av vuxna maskar från feces efter behandling görs med ljus- eller elektronmikroskopi.
• Påvisning av parasit-DNA i feces.

Laboratorierapportering

Infektion med Heterophyes heterophyes och Metagonimus yokogawai är inte anmälningspliktiga.

Litteraturhänvisningar

• Fried, B., Graczyk, T. K. and Tamang L. (2004) Food-borne intestinal trematodiases in humans. Parasitol. Res. 93: 159 – 170.
• Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.