HTLV-laboratoriediagnostik
Huvudartikel: HTLV-infektion
D.19. HTLV Allmänt Den vanligaste och mest kostnadseffektiva principen för diagnostik av HTLV-1- eller HTLV-2-infektion är påvisande av antikroppar i serum eller plasma med sållningstestning baserad på enzymimmunologisk metodik (EIA, 1-2). Ett negativt testutfall har ett mycket högt prediktivt värde. Ett positivt resultat i HIV-sållningstestning ska bekräftas med konfirmerande testning (Western blot eller annan immunoblot).
Diagnostiska metoder Serologi Antalet kommersiellt tillgängliga tester för antikroppsdiagnostik av HTLV är begränsat. Val av testmetod för laboratorier som utför sållningstestning bör ske efter samråd med ett regionalt viruslaboratorium eller SMI, vilka har tillgång till aktuella resultat av utvärderingar av olika kommersiella HTLV-test. Konfirmering av HTLV-infektion bör för närvarande bara ske på regionalt viruslaboratorium eller SMI pga det begränsade antalet prover.
Snabbtester för HTLV finns inte tillgängliga.
Nukleinsyrabaserad diagnostik Nukleinsyrabaserad diagnostik av HTLV har för närvarande begränsat värde i den diagnostiska rutinen. I speciella fall där serologiska metoder inte ger konklusivt resultat kan t ex PCR vara av värde. Detta gäller också vid diagnostik av barn till HTLV-infekterade mödrar där maternella antikroppar kan kvarstå i ca 18 månader. Några kommersiella tester (PCR etc) finns inte utan man är hänvisad till s k ”in house”-metodik.
Laboratoriekriterier för diagnos av HTLV-infektion Diagnosen kräver positivt resultat med två olika metoder och måste bekräftas med uppföljande testning på ett nytt prov.
För HTLV-diagnos gäller:
A. Vuxna och barn över 18 månaders ålder
I första hand ställs diagnosen genom påvisande av HTLV-specifika antikroppar.
Ett positivt resultat i en HTLV-antikroppstest (EIA) bekräftas med en annan konfirmerande HTLV-antikroppstest (Western blot, Inno-LIA etc).
Även typning av HTLV-1 resp HTLV-2 utförs i första hand med antikroppsanalyser. På SMI används kommersiella serologiska tester och de av tillverkaren rekommenderade kriterierna följs.
I speciella fall utförs även påvisande av HTLV-nukleinsyra (DNA-PCR). Slutlig
diagnos ska då även stödjas av antikroppsanalyser.
B. Barn under 18 månaders ålder
Påvisande av HTLV-nukleinsyra (DNA-PCR).
Vid 18 månaders ålder ska ett HTLV-antikroppstest göras för att slutgiltigt bekräfta eller utesluta diagnosen.
Laboratorierapportering Det laboratorium som primärt handhaft provet skall, efter utförd konfirmering, via SmiNet rapportera positivt testresultat för varje icke tidigare rapporterad individ till Epidemiologiska enheten, Smittskyddsinstitutet samt till Smittskyddsläkaren i resp län.
Hänvisningslaboratorium enligt gällande virologisk R-lista Smittskyddsinstitutet, Avdelningen för Virologi (Sören Andersson och Jan Albert), 171 82 Solna.
REFERENSER
1. Thorstensson R, Albert J, Andersson S. Strategies for diagnosis of HTLV-1 and –II. Tranfusion 2002;42:780-91.
2. Andersson S, Thorstensson R, Godoy Ramirez K, Krook A, von Sydow M, Dias F, Biberfeld G. Comparative evaluation of 14 immunoassays for detection of antibodies to the human T-cell lymphotropic virus types I and II (HTLV-I/II) using panels of sera from Sweden and West Africa. Transfusion 1999;39:845-51.