Schistosoma spp.
Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Schistosoma spp.
Smittämne
Human schistosomiasis orsakas av parasitära blodmaskar (trematoder). Parasiten har en infektiös larvform som finns i sötvatten i endemiska områden (t.ex. Malawisjön, Viktoriasjön). De vanligaste arterna är Schistosoma mansoni, S. japonicum och S. hematobium. I mindre utsträckning förekommer arterna S. intercalatum och S. mekongi.
Livscykel
Parasiten har en invecklad livscykel med människa som värd för hon- och hanmaskar och en sötvattensnäcka som intermediär värd, i vilken det infektiösa larvstadiet utvecklas. Den i vatten fritt levande larvformen av parasiten, cerkarien, attraheras till hud, tränger igenom den och vandrar med cirkulationen till leverns blodkärl. Efter cirka en månad har larverna utvecklas till könsmogna maskar, som producerar hundratals ägg per dygn. Äggen utsöndras via urinen eller avföringen, beroende på art. Om äggen kommer i kontakt med vatten kläcks de och en annan larvform (miracidium) frigörs. Dessa söker upp speciella snäckarter, borrar sig in genom snäckans mjukdelar och utvecklas så småningom till cerkarier. En enda snäcka kan utsöndra tusentals cerkarier.
Symtom och klinisk bild
Initialt kan överkänslighetsreaktioner, s.k. badklåda, uppträda dygnet efter parasitens penetration av huden (fågelparasiter ger liknande symtom på människa). Beroende på art kan symtomen variera. Diffusa symtom under parasitens migrations- och tillväxtfas kan vara: nässelutslag, feber, magvärk, förstorad lever och mjälte (Katayamafeber). Ofta ses eosinofili. Sjukdomssymtomen orsakas framför allt av de ägg som inte utsöndras utan som blir kvar i kroppen. Ägg i vävnader orsakar inflammation och granulombildning som leder till fibros och förkalkning. Vid S. hematobium-infektion skadas urinblåsan med hematuri som följd. Kronisk infektion kan leda till urinblåscancer. Vid infektion med S. mansoni och S. japonicum skadas främst levern och tarmen. I endemiska områden är infertilitet hos kvinnor ofta resultat av granulombildning runt ägg, som hamnat i äggledarna. I sällsynta fall kan man se skador i hjärnan och centrala nervsystemet orsakade av ägg, som förirrat sig till dessa vävnader.
Epidemiologi
Sjukdomen förekommer i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat. Åttiofem procent av de mer än 200 miljoner människor som är infekterade lever i Afrika, söder om Sahara. S. hematobium är den vanligaste arten och är endemisk i Afrika och Mellanöstern. S. mansoni förekommer i Afrika, Sydamerika (Brasilien, Surinam och Venezuela), Karibien (Puerto Rico, Santa Lucia, Guadeloupe, Martinique, Dominikanska republiken, Antigua och Monserrat) samt i vissa områden i Mellanöstern. S. japonicum finns i Kina (Changjiang-floden, Sichuan och Yunnan) och på Filippinerna. S. mekongi förekommer i områden längs med Mekongifloden i Sydostasien (Kambodja, Laos, Thailand).
Provtagning och transport
Urin
Provtagningsanvisningar
(se även bilaga)
Urin samlas mellan klockan 10:00 och 14:00. Alternativt samlas urin under 24 timmar. Små urinvolymer på ca 10 mL accepteras, men sensitiviteten blir låg.
Transport
Okonserverad urin bör undersökas så fort som möjligt. Undvik att sända prov i slutet av veckan eller inför en helg. Vid förväntad lång provtransport kan urinen konserveras genom tillsats av 1-2 mL 3,7 % formaldehyd (=10 % formalin) per 100 mL urin.
Feces
Provtagningsanvisningar
Transport
Inga speciella krav.
Blod/serum
Provtagningsanvisningar
Blodprov tas i rör utan tillsats.
Transport
Inga speciella krav.
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Eosinofili och förhöjt IgE är kännetecknande för maskinfektioner och indikerar ytterligare laboratorieundersökningar. Metoder som kan påvisa utsöndrade ägg i feces och/eller urin betraktas som referensmetoder. Vid låggradiga infektioner kan dock äggutsöndringen vara låg och intermittent och därför används även indirekta metoder (t.ex. indirekt immunfluorescens-test och ELISA) som mäter antikroppshalter i serumprover. Det finns metoder som mäter cirkulerade antigener i serum, urin, saliv och mjölk, men dessa är inte tillräckligt känsliga för att upptäcka låggradig infektion. Under senare år har ett flertal PCR-tekniker för detektion av Schistosoma-DNA i feces och urin utvecklats.
Referensmetod feces
Mikroskopisk påvisning av maskägg efter formalin/etylacetat-koncentration av feces (5-6) för S. mansoni, S. japonicum-, S. intercalatum-och S. mekongi-ägg. Se bilaga PAR01.
Avläsningskriterier
Beskrivning av Schistosoma-ägg:
| Art | Form | Storlek (mikrometer) | Karaktäristika |
|---|---|---|---|
| S. mansoni | ovalt | 114-175 x 45-70 | sidoställd tagg |
| S. hematobium | ovalt | 112-170 x 50-70 | terminal tagg |
| S. japonicum | runt | 70-100 x 55-65 | sidoställd knopp |
| S. intercalatum | avlångt | 140-240 x 50-70 | terminal tagg |
| S. mekongi | runt | 51-73 x 39-66 | knappt synlig knopp |
Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.
Kvalitetssäkring feces
Externkontroll: Schistosoma-ägg ingår i UK-NEQAS utskick
Svarsrutiner feces
Negativt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Inga Schistosoma spp.-ägg påvisade.” Positivt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Ägg av Schistosoma (ange species) påvisade.”
Övriga metoder
Äggpåvisning i biopsiprover från tarmen efter prokto- eller rektoskopi.
Provet kan direkt undersökas i mikroskop efter förekomst av levande eller döda ägg.
Antikroppspåvisning
Indirekt immunfluorescensmetod
Princip (8): fluorescerande antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med fryssnitt av S. mansoni-maskar.
Kvalitetssäkring
- Internkontroll
Positiva kontrollsera:
(1) serum från schistosomiasis-patient med antikroppar som reagerar med tarmepitelet i S. mansoni-masken,
(2) serum från schistosomiasis-patient med antikroppar som reagerar med interstitiell vävnad i S. mansoni-masken.
Negativa kontrollsera:
(1) serum från person som saknar antikroppar mot S. mansoni-masken,
(2) serum från person med muskelantikroppar.
- Externkontroll
INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll
ELISA
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med lösligt extrakt av S. mansoni-ägg-antigen, som bundits till en plastyta. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning sker i fotometer.
Kvalitetssäkring
- Internkontroll
(1) Korrektor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från S. mansoni och ger det arbitära värdet 100.
(2) Högpositiv acceptor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från S. mansoni. Högpositiv acceptor visar om testomgången är tillräckligt känslig inom den högpositiva delen av mätintervallet.
(3) Lågpositiv acceptor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från S. mansoni. Lågpositiv acceptor visar om testomgången är tillräckligt känslig inom den lågpositiva delen av mätintervallet.
(4) Negativ acceptor: serum från person som saknar antikroppar mot ägg-antigen från S. mansoni.
- Externkontroll
INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll
Svarsrutiner Indirekt immunofluorescens/ELISA
Negativt prov utsvaras: ”Inga antikroppar mot Schistosoma påvisade <10 (indirekt immunfluorescens-metod); < x enheter (ELISA)” Positivt prov utsvaras: Antikoppar mot Schistosoma påvisade i titer x (indirekt immunfluorescens-metod); x enheter (ELISA)”
Western blot
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med antigen som separerats elektroforetiskt och bundits ett nitrocellulosa-membran. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning kan ske visuellt.
Antigen/DNA-påvisning
(se under ”Allmänt)
Laboratorierapportering
Schistosomiasis är inte anmälningspliktig. Bilagor Koncentration av cystor och maskägg Provtagningsanvisningar
Litteraturhänvisningar
1. Gomes LI, Dos Santos Marques LH, Enk MJ, de Oliveira MC, Coelho PM, Rabello A. 2010. Development and evaluation of a sensitive PCR-ELISA system for detection of schistosoma infection in feces. PLoS Negl Trop Dis 4: e664
2. Braun-Munzinger RA. 1986. Quantitative egg counts in schistosomiasis surveys. Parasitology Today 2: 82-3
3. Dazo B, Bilas J. 1974. Two new field techniques for detection and counting of Schistosoma haematobium eggs in urine samples with an evaluation of both methods Bulletin of the World Health Organization 51: 399-408
4. Peters P, Mahmoud A, Warren K, Ouma J, Siongok T. 1976. Field studies of a rapid, accurate means of quantifying Schistosoma haematobium eggs in urine samples. Bulletin of the World Health Organization 54: 159-62
5. Ridley DS, Hawgood BC. 1956. The value of formol-ether concentration of faecal cysts and ova. Journal of Clinical Pathology 9: 74-6
6. Young KH, Bullock SL, Melvin DM, Spruill CL. 1979. Ethyl acetate as a substitute for diethyl ether in the formalin-ether sedimentation technique. Journal of Clinical Microbiology 10: 852-3
7. Katz N, Chaves A, Pellegrino J. 1972. A simple device for quantitative stool thick-smear technique in Schistosomiasis mansoni. Rev Inst Med Trop Sao Paulo 14: 397-400
8. Nash TE. 1978. Antbody respons to a polysaccaride antigen present in the schistosome gut. I. Sensitivity and specificity. American Journal of Tropical Medicine & Hygiene 27: 939-43