Fasciola spp.

Huvudartikej, publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännu ej bslutad genom konsensusförfsrande.

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.

Fasciola hepatica, F. gigantica

Smittämne

Den vuxna masken finns i gallgångarna i lever hos får och boskap. F. hepatica kan bli upp till 3 cm lång och 1, 5 cm bred. F. gigantica är större, ca 7, 5 cm lång. De vuxna maskarna lever mellan 5-10 år i värden.

Livscykel

Infektion av definitiva värden, t.ex. människa eller boskap, sker vid konsumtion av vattenväxter kontaminerade med metacerkarierna - det infektiösa stadiet av masken. Metacerkarierna excysterar i tunntarmen och larverna migrerar genom tarmväggen och leverparenkyma till gallgångarna där de mognar. Utvecklingen till könsmogna och ägg-producerande maskar tar 3-4 månader. Äggen passerar ut med feces och vidare utvecklas i sötvatten till larvstadiet miracidium. Miracidier kläcks ur äggen och infekterar snäckor, där vidare utveckling sker. Larver (cercarier) som lämnar snäckan encysterar till metacerkarier på bl.a. ätliga vattenväxter, t.ex. vattenkrasse, men kan också finnas på vattenytan. Detta stadium kan vara infektiöst i flera månader.

Symtom och klinisk bild

Fascioliasis kan vara asymtomatisk eller symtomatisk. De kliniska symtomen är relaterade till maskbördan och börjar förekomma ca 2 månader efter intag av metacerkarier. Vid den akuat fasen (migration av larver genom lever) kan feber, diarre, buksmärtor, eosinofili och hepatomegaly förekomma. Symtomen under den kroniska fasen är diskreta, oftast kopplade till gallgångarnas obstruktion. I enstaka fall kan maskarna utvecklas i annorlunda platser och ses i tarmvägg, lungor eller subkutant där de orsakar granulom.

Epidemiologi

F. hepatica har global spridning. F. gigantica förekommer i Asien och Afrika. Totalt beräknas 2,4 till 17 miljoner människor i världen vara infekterade med en eller båda flundrorna; 80 miljoner människor anses vara riskpopulation. Fasciola är en vanlig parasit hos får, getter och boskap och förekommer mest i områden med intensiv djuruppfödning. Svenska slakterier rapporterade fynd av F. hepatica i 3 respektive 5 % av nötboskap under 2007 och 2008. Humana infektioner förekommer sällan och är förknippade med intag av råa vattenplantor från mark kontaminerad med djurfeces.

Provtagning och transport

Provmaterial

• Feces
• Tolvfingertarms- eller gallaspirat
• Serum

Provtagningföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter. Fecesprov tas cirka 5 månader efter infektionstillfället. Upprepade provtagningar av feces rekommenderas, då äggutsöndringen kan vara ringa. Patienten ska ha en veckans leverfri diet före provtagning.

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Parasitologisk diagnostik utförs genom mikroskopisk påvisning av maskägg i feces, tolvfingertarms- eller gallaspirat. Serologisk diagnostik är användbar redan under den akuta fasen av infektionen.

Referensmetodik

Mikroskopisk påvisning av maskägg i feces efter koncentration (metodbeskrivning PAR 01).

Avläsningskriterier

Äggen är gulbruna, ovala med ett lock (operculum) och mäter 130-150 µm x 63-90 µm.

Förväxlingsparasiter

Fasciola-äggen är nästan identiska med Fasciolopsis buski och Echinostoma ilocanum-ägg och kan inte särskiljas i mikroskop.

Kvalitetssäkring

Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Ägg av ???? påvisade. Inga parasitologiska fynd

Övriga diagnostiska metoder

Serologisk diagnostik genom att påvisa antikroppar är användbar redan under den akuta fasen av infektionen. Positiv serologi kan förväntas efter ca 3-4 veckor efter infektion. ELISA är den vanligaste metoden, men även Western Blot används. Lovande framtida tester är detektion av antigen i feces och användning av cathepsin L som antigen, ett proteinas framrenat från maskens utsöndringsprodukter (excretory/secretory products) eller som rekombinat antigen i ELISA.

Labortorierapportering

Infektioner med Fasciola är inte anmälningspliktiga.

Litteraturhänvisningar

• Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.

• [[1]]