Chlamydia (CNS)

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Till huvudartiklarna Klamydia, Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

Chlamydia trachomatis och Chlamydophila-arter vid CNS-infektioner

Smittämnet

Chlamydier är små (diameter 0,1-0,3 tim) obligat intracellulära bakterier. De förekommer fritt som infektiösa elementära kroppar och som större, metaboliskt aktiva men icke smittsamma retikulärkroppar intracellulärt. Fyra olika arter av Chlamydia är identifierade. Dessa är: C. trachomatis som främst förknippas med genitala infektioner, Chlamydophila psittaci som främst förekommer hos fåglar och vissa däggdjur, men som också kan orsaka ornitos hos människa, Chlamydophila pneumoniae (TWAR) som är en exklusiv humanpatogen utan djurreservoar, och främst orsakar luftvägsinfektioner. C. pecorum har nyligen beskrivits hos vissa däggdjur. Infektioner hos människa med denna art finns inte beskrivna.

Sjukdomsbild

Chlamydiaarterna intar en relativt perifer roll som orsak till infektion i CNS. Det är dock välkänt att ett encefalitiskt inslag ofta kan föreligga vid ornitos. På samma sätt har i enstaka fall encefalitsymtom iakttagits vid infektioner med C. pneumoniae (TWAR). Meningit har serologiskt förknippats med C. trachomatis-infektion. Ingen av Chlamydia-arterna har dock påvisats i likvor.

Diagnostik

Referensmetodik

Serologi

Serologi kan vara till hjälp vid ovanliga manifestationer av C. trachomatis-infektion. Infektioner av C. psittaci och C. pneumoniae påvisas oftast med serologi där mikroimmunfluorescens (MIF) är referensmetod och KB används för screening. MIF finns tillgänglig på några specialinriktade laboratorier och har fått en ökad spridning sedan färdiga antigenprickade glas blivit kommersiellt tillgängliga. Metoden kan i princip skilja på infektioner av de olika Chlamydiaarterna men kräver särskild erfarenhet för att ge tillförlitliga resultat. Metoden kan dock med fördel användas för att bekräfta resultat från övriga metoder och därvid även särskilja ornitos från TWAR-infektion.

KB-testet för Chlamydia-antikroppar fungerar vid ornitos och vid TWAR-infektioner men kan ge falskt negativa resultat. Vid reinfektion med C. pneumoniae anses KB-testet ej vara användbart. Nyligen har ett EIA-test introducerats vilket som antigen utnyttjar ett Chlamydia-LPS som framställts med rekombinantteknik. Testet bestämmer separat IgG-, IgA- och IgM-antikroppar och synes bli ett möjligt alternativ till KB testet.

Övriga diagnostiska metoder

Odling

C. pneumoniae isoleras lättast på Hep-2 eller HL-celler, medan McCoyceller används för C. trachomatis. Efter inkubering under 48-72 tim påvisas specifika inklusioner med fluoresceinmärkta monoklonala antikroppar.

Isolering av C. pneumoniae i cellkultur är möjlig i prov från nasofarynx, svalg eller nedre luftvägarna. Isolering av C. psittaci kräver speciella säkerhetsförhållanden och kommer sällan ifråga. C. trachomatis isoleras i cellkultur från genitala prov från konjunktiva på spädbarn och från vuxna med konjunktivit, eller möjligen svalgprov.

Antigenpåvisning

De på marknaden förekommande EIA-testen påvisar det gruppgemensamma lipopolysackaridantigenet. Alla Chlamydiaarter kan sålunda påvisas. Metoderna är väl prövade för C. trachomatis i genitala prov. Begränsad erfarenhet föreligger för C. psittaci och C. pneumoniae i prov från luftvägarna men testen tycks kunna fungera. Man måste dock rekommendera att positiva reaktioner från sådana prov bekräftas med annan teknik. Monoklonala antikroppar för C. pneumoniae kan användas i IF.

Nukleinsyrepåvisning

PCR har utnyttjats för att påvisa de olika arterna av Chlamydia. Tekniken finns tillgänglig på vissa specialintresserade laboratorier i landet. De kommersiella testen för C. trachomatis som utnyttjar PCR eller LCR (ligase chain reaction) kan inte användas för att påvisa C. psittaci eller C. pneumoniae.

Referensstammar

De vanligast förekommande serotypema är D, E och F, varför någon av dessa serovarianter kan tjäna som referens för odling och PCR.

DJIC-Cal-8
EIBour, ATCC VR-348B
F/MRC-30 1

För serologi avseende diagnostik av främst C. psittaci och C. pneumoniae

C. trachomatis: L21434, ATCC VR-902B C. psittaci: 6-BC, ATCC VR-125 C. pneumoniae: TW-183 eller AR-39, ATCC VR-2282

Andra stammar som IOL-207 och Kajaani-6 av C. pneumoniae används i vissa kommersiella test och är väl beprövade.

Laboratorierapportering

Ornitos/psittakos anmäls enligt smittskyddsförordningen A 2. Detta gäller inte infektioner med C. pneumoniae. Dessa infektioner omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen. Klinisk anmälningsplikt för behandlande läkare föreligger för omitos/ psittakos.

REFERENSER

Frydén A et al. A clinical and epidemiological study of ‘ornithosis’ caused by Chlamydia psittaci and Chlamydia pneumoniae (strain TWAR). Scand J lnfect Dis 1 989;21:681-691.

Myrhe EB, Mårdh P: Chlamydia trachomatis infection in a patient with meningoencephalitis. N Engl J Med 1981;304:910.

Sundelöf B, Gnarpe J, Gnarpe H. An unusual manifestation of Chlamydia pneumoniae infection: meningitis, hepatitis and atypical erythema nodosum. Scand J Infect Dis 1993;25 :259-261.