Enterovirus (ögon)

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Till huvudartikeln Enterovirus

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Ögoninfektioner

Enterovirus

Bakgrund

Enterovirus utgör en undergrupp inom familjen picornavirus (=litet RNA-virus). Över 70 serotyper av enterovirus har isolerats hos människa.

Under 1950- och -60-talen indelades enterovirus i poliovirus, coxsackievirus och echovirus. Enterovirus som upptäckts under senare år har enbart fått ett nummer, t ex enterovirus typ 70.

Av namnet framgår att enterovirus förökar sig i tarmen. De ger paradoxalt nog sällan upphov till tarmsymtom. Endast en mindre andel av de som infekteras av enterovirus utvecklar kliniska symtom: målorganet kan vara nervsystemet (serös meningit, meningoencefalit eller myelit), hjärtat (perimyokardit), lever (hepatit), övre luftvägar (rinit, faryngit) och hud (exantem). Hos nyfödda är enterovirusinfektion ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet.

Ögonsymtom

Bland enterovirus har echovirus 6, 7, 9, 11 och coxsackievirus B2 förknippats med konjunktivit, ofta i samband med andra symtom, t ex meningit. I början av 70-talet inträffade en stor epidemi av konjunktivit i Asien orsakad av coxsackievirus A24. Något år senare orsakade enterovirus 70 pandemi av akut hemorragisk konjunktivit i Afrika och Asien, omfattande 10-tals miljoner människor. Enteroviruskonjunktivit åtföljs ibland av en lindrig och snabbt övergående keratit.

Provtagning och transport

För virusodling rekommenderas konjunktivalsvabb från nedre konjunktivalsäcken. Vid misstanke om enterovirusinfektion kan även svalgprov och avföringsprov (2-3 skedar i burk) vara av värde.

Serologisk undersökning är ett alternativ. Enterovirusserologin är genusspecifik, ej typspecifik! Vissa laboratorier utför dessutom IgM-antikroppsdiagnostik vid misstänkt enterovirusinfektion. Skicka akut- och konvalescentprov (5-10 mL venblod i vacuumrör utan tillsats, röd propp).

I avvaktan på transport förvaras prov för virusisolering i +4 °C. Prov bör vara viruslaboratoriet tillhanda inom 24 timmar. Vid förväntad lång transporttid bör kyltransport (ej frysning!) övervägas.

Tolkning och bedömning

Positivt odlingsfynd av enterovirus från ögon- och svalgprov är diagnostiskt relevant, medan fynd från avföringsprov bör tolkas med försiktighet. Virusodling har god sensitivitet även om enstaka serotyper kan vara svårodlade. Växt av enterovirus kan under normala förhållanden preliminärbesvaras efter 1-2 veckor, medan slutsvar med typbestämning dröjer ytterligare några veckor. Vid utebliven virusväxt besvaras provet negativt efter 2 veckor.