Hepatit B-epidemiologi

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Huvudartikel: Hepatit B


Hepatit B virus (HBV) kan ge upphov till kroniskt virusbärarskap. Totala antalet kroniska bärare av HBV i världen har beräknats till 360 miljoner medan kanske 6 gånger fler har läkt infektionen. Frekvensen av kroniska hepatit B bärare skiljer sig mycket i olika delar på jorden. Den lägsta frekvensen, ca 0,1 - 0,5 % föreligger i Nordamerika och Västeuropa, medan den högsta 6 – 20 % ses i Afrika och Sydostasien. Frekvenssiffror däremellan finner man i Sydeuropa, Sydamerika och Östeuropa.

Huvudvägarna för hepatit B smitta är sexuell (homo- och heterosexuell), mor-barnsmitta vid födelsen samt blodkontakt av alla slag. Fram till ca 1970 var transfusionssmitta vanlig, men kunde i stort sett elimineras i industrivälden med testning av blodgivare. Smittrisker har också funnits inom dialys och hemofilivård. Hepatit B är ett stort problem globalt eftersom osäkra injektioner är vanliga liksom återanvända sprutor/nålar. Betydande smittrisker föreligger bland intravenösa injektionsmissbrukare som ofta även kan ha sexuella riskfaktorer som prostitution. Många HBV-smittade, i regel med låggradig smittsamhet, har tillkommit med stora migrationsströmningar till Sverige de senaste decennierna. Sverige tillhör en liten grupp länder som hittills avvaktat med att införa generell småbarnsvaccination mot hepatit B. I Sverige är idag sexuell kontakt (huvudsakligen heterosexuell) orsak till ungefär hälften av alla akuta HBV-infektioner hos vuxna.