Hepatit C-epidemiologi
Huvudartikel: Hepatit C
Totalt anmäldes i Sverige under 2007 2 134 fall av hepatit C, varav drygt 75 % var smittade inom landet. Många nyanmälda är bärare som har varit smittade sedan länge. Det totala antalet kroniska bärare av HCV i världen har beräknats till ca 170 miljoner och frekvensen ligger mellan 0,2 - 15 % i olika delar av världen. Den lägre frekvensen finns i Norden och Västeuropa, den högsta i Egypten. Lokalt i Sydeuropa ses höga nivåer på grund av tidigare utbrett bruk av injektioner med osäkert steriliserade sprutor/nålar.
Man brukar räkna med att 2-3 % av svenska HCV-fall smittats sexuellt medan majoriteten av de smittade i samhället är intravenösa missbrukare. Före detta missbrukare utgör en betydande andel av de som senare blir aktuella för antiviral behandling.
Män som har sex med män (MSM) drabbas i samma omfattning som heterosexuella och således klart mindre av HCV än av HBV och HIV. Undantag kan vara mindre grupper där sex utföres direkt traumatiskt till exempel under inflytande av droger. Smitta från mor till det nyfödda barnet är lågfrekvent och förekommer i högst ett par procent i svensk population. Maternella antikroppar överförs transplacentärt och kvarstår drygt ett år, varför man bör undvika anti-HCV testa barn till HCV- positiva mödrar före18 månaders ålder.
För personer som transfunderats från 1965 fram till 1991-2 fanns ett par procents risk per vårdtillfälle att smittas av HCV. Nosokomial smitta med HCV har setts inom dialysvård, onkologi och har också förekommit med andra slag av osäkra injektioner.
Slutligen är smittvägen oklar för en stor grupp (10-20 %). Från amerikanskt håll hävdas att många av dessa fall kan vara sexuell smitta men svenska erfarenheter talar för att det kan finnas ett icke medgivet övergående narkotikamissbruk som den HCV-smittade ej gärna vill tillstå.