Skillnad mellan versioner av "Babesia spp."
| Rad 5: | Rad 5: | ||
==''Babesia'' spp.== | ==''Babesia'' spp.== | ||
===Smittämne=== | ===Smittämne=== | ||
| − | ''Babesia'' är en encellig, obligatorisk, vektorburen parasit besläktad med [[malaria]] (''Plasmodium'' spp.), som liksom malaria parasiter, invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 olika ''Babesia''-arter som kan infektera vilda och tama djur samt fåglar. Sju ''Babesia''-arter kan infektera människor: ''B. microti'' (parasit hos gnagare) och ''B. divergens'' (parasit hos boskap) orsakar de flesta humana fall av babesios. Parasiten sprids med fästingar. | + | ''Babesia'' är en encellig, obligatorisk, vektorburen parasit besläktad med [[Plasmodium species|malaria]] (''Plasmodium'' spp.), som liksom malaria parasiter, invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 olika ''Babesia''-arter som kan infektera vilda och tama djur samt fåglar. Sju ''Babesia''-arter kan infektera människor: ''B. microti'' (parasit hos gnagare) och ''B. divergens'' (parasit hos boskap) orsakar de flesta humana fall av babesios. Parasiten sprids med fästingar. |
===Livscykel=== | ===Livscykel=== | ||
| − | ''Babesia''-livscykeln kräver två värdar: en fästing (definitivvärd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd) för att parasiten skall kunna föröka sig och utvecklas. Fästingar tar upp parasiter med blod från ett infekterat djur. Utveckling av den sexuella delen av livscykel sker i spindeldjurens tarmkanal. Parasiter vandrar sedan till salivkörtlar, omvandlas till sporoblaster och förblir vilande. Vid nästa blod intag aktiveras parasitens utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiter deponeras inne i huden av det bitna djuret vid nästa bett. Utveckling av ''Babesia'' i den asexuella delen av livscykeln fortsätter i mellanvärdens röda blodkroppar. | + | ''Babesia''-livscykeln kräver två värdar: en fästing (definitivvärd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd) för att parasiten skall kunna föröka sig och utvecklas. Fästingar tar upp parasiter med blod från ett infekterat djur. Utveckling av den sexuella delen av livscykel sker i spindeldjurens tarmkanal. Parasiter vandrar sedan till salivkörtlar, omvandlas till sporoblaster och förblir vilande. Vid nästa blod intag aktiveras parasitens utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiter deponeras inne i huden av det bitna djuret vid nästa bett. Utveckling av ''Babesia'' i den asexuella delen av livscykeln fortsätter i mellanvärdens röda blodkroppar. |
[http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/Babesiosis.htm] | [http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/Babesiosis.htm] | ||
===Symtomoch klinisk bild=== | ===Symtomoch klinisk bild=== | ||
| − | Babesios, eller piroplasmos, är en malaria-liknande sjukdom med influensaliknande symtomen som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtom omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot beroende på sönderfall av röda blodkroppar. Personer som saknar fungerande mjälte utvecklar en allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som kan få ibland dödligt förlöp. En till 2 % av röda blodkroppar är infekterade hos de flesta patienter med mild infektion; i svåra fall upp till 10 % av erytrocyter kan innehålla parasiter. Parasitemi hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan vara så hög som 85 %. | + | Babesios, eller piroplasmos, är en malaria-liknande sjukdom med influensaliknande symtomen som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtom omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot beroende på sönderfall av röda blodkroppar. Personer som saknar fungerande mjälte utvecklar en allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som kan få ibland dödligt förlöp. En till 2 % av röda blodkroppar är infekterade hos de flesta patienter med mild infektion; i svåra fall upp till 10 % av erytrocyter kan innehålla parasiter. Parasitemi hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan vara så hög som 85 %. |
| − | ===Epidemiologi=== | + | ===Epidemiologi=== |
Babesios är vanligt förekommande bland boskap och vilda djur från hela världen. Human babesios är en sällsynt, framväxande zoonos rapporterad från olika länder. Humaninfektion beskrevs för första gången 1957 hos en splenektomerad djuruppfödare. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav drygt 30 fall från Europa. De flesta infektioner rapporteras från USA. Trots att ''Babesia'' delar både vektorer och reservoarer med ''Borrelia'', förekommer human babesios som isolerade öar inom ''Borrelia'' endemiska områden i USA. ''B. divergens'' orsakar infektioner i Europa och det är i stort sett personer som saknar fungerande mjälte som drabbas av sjukdomen. ''B. microti'' ansvarar för de flesta sjukdomsfall i USA. Patienterna drabbas av ''B. microti'' oberoende av mjältstatus. Reservoar för smittan är framför allt smågnagare (USA) och hjortdjur samt tamboskap (Europa, Sverige). Två fall av babesios har rapporterats ifrån Sverige och i båda fallen var orsaken ''B. divergens''. Sjukdomen sprids i Europa via den vanliga fästingen (''Ixodes ricinus''). Spridning mellan människor är möjligt genom blodtransfusion (transfusion transmitted babesiosis-TTB) eftersom parasiter överlever i röda blodkroppar upp till 35 dagar i sparade blodenheter; ca 70 fall av TTB finns noterade, de flesta i USA som rapporterar under senare tid ca 10 TTB fall/år. Enstaka fall av kongenital babesios finns också rapporterade. Inkubationstiden varierar men har angetts till mellan en vecka och tolv månader. | Babesios är vanligt förekommande bland boskap och vilda djur från hela världen. Human babesios är en sällsynt, framväxande zoonos rapporterad från olika länder. Humaninfektion beskrevs för första gången 1957 hos en splenektomerad djuruppfödare. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav drygt 30 fall från Europa. De flesta infektioner rapporteras från USA. Trots att ''Babesia'' delar både vektorer och reservoarer med ''Borrelia'', förekommer human babesios som isolerade öar inom ''Borrelia'' endemiska områden i USA. ''B. divergens'' orsakar infektioner i Europa och det är i stort sett personer som saknar fungerande mjälte som drabbas av sjukdomen. ''B. microti'' ansvarar för de flesta sjukdomsfall i USA. Patienterna drabbas av ''B. microti'' oberoende av mjältstatus. Reservoar för smittan är framför allt smågnagare (USA) och hjortdjur samt tamboskap (Europa, Sverige). Två fall av babesios har rapporterats ifrån Sverige och i båda fallen var orsaken ''B. divergens''. Sjukdomen sprids i Europa via den vanliga fästingen (''Ixodes ricinus''). Spridning mellan människor är möjligt genom blodtransfusion (transfusion transmitted babesiosis-TTB) eftersom parasiter överlever i röda blodkroppar upp till 35 dagar i sparade blodenheter; ca 70 fall av TTB finns noterade, de flesta i USA som rapporterar under senare tid ca 10 TTB fall/år. Enstaka fall av kongenital babesios finns också rapporterade. Inkubationstiden varierar men har angetts till mellan en vecka och tolv månader. | ||
===Provtagning och transport=== | ===Provtagning och transport=== | ||
| Rad 17: | Rad 17: | ||
Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar | Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar | ||
| − | Serum | + | Serum |
====Provtagningsföreskrifter==== | ====Provtagningsföreskrifter==== | ||
==Laboratoriediagnostik== | ==Laboratoriediagnostik== | ||
| Rad 23: | Rad 23: | ||
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte ''Babesia''-infektion. | Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte ''Babesia''-infektion. | ||
===Referensmetodik=== | ===Referensmetodik=== | ||
| − | Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter [[Giemsa färgning]]. | + | Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter [[Giemsa färgning]]. |
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. | Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. | ||
Versionen från 22 augusti 2011 kl. 15.25
Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Babesia spp.
Smittämne
Babesia är en encellig, obligatorisk, vektorburen parasit besläktad med malaria (Plasmodium spp.), som liksom malaria parasiter, invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 olika Babesia-arter som kan infektera vilda och tama djur samt fåglar. Sju Babesia-arter kan infektera människor: B. microti (parasit hos gnagare) och B. divergens (parasit hos boskap) orsakar de flesta humana fall av babesios. Parasiten sprids med fästingar.
Livscykel
Babesia-livscykeln kräver två värdar: en fästing (definitivvärd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd) för att parasiten skall kunna föröka sig och utvecklas. Fästingar tar upp parasiter med blod från ett infekterat djur. Utveckling av den sexuella delen av livscykel sker i spindeldjurens tarmkanal. Parasiter vandrar sedan till salivkörtlar, omvandlas till sporoblaster och förblir vilande. Vid nästa blod intag aktiveras parasitens utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiter deponeras inne i huden av det bitna djuret vid nästa bett. Utveckling av Babesia i den asexuella delen av livscykeln fortsätter i mellanvärdens röda blodkroppar. [1]
Symtomoch klinisk bild
Babesios, eller piroplasmos, är en malaria-liknande sjukdom med influensaliknande symtomen som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtom omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot beroende på sönderfall av röda blodkroppar. Personer som saknar fungerande mjälte utvecklar en allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som kan få ibland dödligt förlöp. En till 2 % av röda blodkroppar är infekterade hos de flesta patienter med mild infektion; i svåra fall upp till 10 % av erytrocyter kan innehålla parasiter. Parasitemi hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan vara så hög som 85 %.
Epidemiologi
Babesios är vanligt förekommande bland boskap och vilda djur från hela världen. Human babesios är en sällsynt, framväxande zoonos rapporterad från olika länder. Humaninfektion beskrevs för första gången 1957 hos en splenektomerad djuruppfödare. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav drygt 30 fall från Europa. De flesta infektioner rapporteras från USA. Trots att Babesia delar både vektorer och reservoarer med Borrelia, förekommer human babesios som isolerade öar inom Borrelia endemiska områden i USA. B. divergens orsakar infektioner i Europa och det är i stort sett personer som saknar fungerande mjälte som drabbas av sjukdomen. B. microti ansvarar för de flesta sjukdomsfall i USA. Patienterna drabbas av B. microti oberoende av mjältstatus. Reservoar för smittan är framför allt smågnagare (USA) och hjortdjur samt tamboskap (Europa, Sverige). Två fall av babesios har rapporterats ifrån Sverige och i båda fallen var orsaken B. divergens. Sjukdomen sprids i Europa via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Spridning mellan människor är möjligt genom blodtransfusion (transfusion transmitted babesiosis-TTB) eftersom parasiter överlever i röda blodkroppar upp till 35 dagar i sparade blodenheter; ca 70 fall av TTB finns noterade, de flesta i USA som rapporterar under senare tid ca 10 TTB fall/år. Enstaka fall av kongenital babesios finns också rapporterade. Inkubationstiden varierar men har angetts till mellan en vecka och tolv månader.
Provtagning och transport
Provmaterial
Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar
Serum
Provtagningsföreskrifter
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.
Referensmetodik
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter Giemsa färgning.
Avläsningskriterier
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas.
Förväxlingsorganism
Intracellulära ringformer av Babesia påminer om Plasmodium falciparum men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigmentansamlingar (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan visa kärnrester som kan misstolkas som Babesia-parasiter.
Kvalitetssäkring
Babesia spp. i blodutstryk sporadiskt ingår i UK-NEQAS utskick
Svarsrutiner
Inga Babesia-organismer påvisade
Babesia-organismer påvisade
Övriga diagnostiska metoder
Påvisning av anti-Babesia antikroppar med serologiska tester (t.ex. immunofluorescens). PCR-baserade metoder för påvisning av parasit-DNA och differentialdiagnostik (malaria och icke-parasitiska artefakter).
Laboratorierapportering
Sjukdomen är inte anmälningspliktig. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
Litteraturhänvisningar
- Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. 2008. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 22: 469-488.
- Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. 2008. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 38: 1219-1237.
- Krause P.J. 2000. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 11(3): 182-188.
- Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. 2009. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 49: 2759-2771.