Skillnad mellan versioner av "Babesia spp."
| Rad 11: | Rad 11: | ||
===Symtomoch klinisk bild=== | ===Symtomoch klinisk bild=== | ||
Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre parasitemi ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %. | Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre parasitemi ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %. | ||
| − | ===Epidemiologi=== | + | ===Epidemiologi=== |
| − | Babesios är vanligt | + | Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre fall från Europa. I Europa orsakas infektioner av ''B. divergens'' och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av ''B. microti'', oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. Tre fall av babesios har hittills diagnostiserats i Sverige. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (''Ixodes ricinus''). Spridning är också möjligt genom blodtransfusion eftersom parasiter kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionöverförd smitta har rapporterata från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna. |
| + | |||
===Provtagning och transport=== | ===Provtagning och transport=== | ||
====Provmaterial==== | ====Provmaterial==== | ||
Versionen från 26 oktober 2011 kl. 10.07
Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Babesia spp.
Smittämne
Babesia är vektorburen protozo besläktad med malaria och som också invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 Babesia-arter som kan infektera både däggdjur och fåglar. Sju Babesia-arter kan infektera människa. De flests humana fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.
Livscykel
Livscykeln för Babesiakräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykel sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas de till sporoblaster och övergår därefter till ett vilstadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar. [1]
Symtomoch klinisk bild
Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre parasitemi ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.
Epidemiologi
Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre fall från Europa. I Europa orsakas infektioner av B. divergens och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av B. microti, oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. Tre fall av babesios har hittills diagnostiserats i Sverige. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Spridning är också möjligt genom blodtransfusion eftersom parasiter kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionöverförd smitta har rapporterata från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.
Provtagning och transport
Provmaterial
- Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar
- Serum
Provtagningsföreskrifter
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.
Referensmetodik
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter Giemsa färgning.
Avläsningskriterier
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas.
Förväxlingsorganism
Intracellulära ringformer av Babesia påminer om Plasmodium falciparum men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigmentansamlingar (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan visa kärnrester som kan misstolkas som Babesia-parasiter.
Kvalitetssäkring
Babesia spp. i blodutstryk sporadiskt ingår i UK-NEQAS utskick
Svarsrutiner
Inga Babesia-organismer påvisade
Babesia-organismer påvisade
Övriga diagnostiska metoder
- Påvisning av anti-Babesia antikroppar med serologiska tester (t.ex. immunofluorescens).
- PCR-baserade metoder för påvisning av parasit-DNA och differentialdiagnostik (malaria och icke-parasitiska artefakter).
Laboratorierapportering
Sjukdomen är inte anmälningspliktig. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
Litteraturhänvisningar
- Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. 2008. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 22: 469-488.
- Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. 2008. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 38: 1219-1237.
- Krause P.J. 2000. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 11(3): 182-188.
- Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. 2009. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 49: 2759-2771.