Skillnad mellan versioner av "Babesia spp."

Versionen från 26 oktober 2011 kl. 10.30

Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.

Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

Babesia spp.

Smittämne

Babesia är vektorburen protozo besläktad med malaria som också invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 Babesia-arter som kan infektera både däggdjur och fåglar. Sju Babesia-arter kan infektera människa. De flests humana fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.

Livscykel

Livscykeln för Babesiakräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykel sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas de till sporoblaster och övergår därefter till ett vilstadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar. [1]

Symtomoch klinisk bild

Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre parasitemi ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.

Epidemiologi

Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre fall från Europa. I Europa orsakas infektioner av B. divergens och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av B. microti, oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. Tre fall av babesios har hittills diagnostiserats i Sverige. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Spridning är också möjligt genom blodtransfusion eftersom parasiter kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionöverförd smitta har rapporterata från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.

Provtagning och transport

Provmaterial

Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi bör göras inom 6 timmar

Serum

Provtagningsföreskrifter

se provtagningsanvisningar

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi bör upprepas under flera dagar eftersom parasitemin kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.

Referensmetodik

Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tjock droppe och tunt utstryk efter Giemsa färgning.

Avläsningskriterier

Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) intacellulärt i röda blodkroppar. Cytoplasman färgas blå och kromatinet rött. Flera ringar kan finnas i en enda röd blodkropp. Intracellulära parasit-tetrader (malteserkors) är karakteristiska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas.

Förväxlingsorganism

Intracellulära former av Babesia kan likna Plasmodium falciparum-ringar men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigment (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan innehålla kärnrester från omogna röda blodkroppar vilka kan misstolkas som Babesia-parasiter.

Kvalitetssäkring

Babesia spp. i blodutstryk ingår sporadiskt i UK-NEQAS utskick

Svarsrutiner

Inga Babesia-organismer påvisade

Babesia-organismer påvisade

Övriga diagnostiska metoder

Påvisning av Babesia-antikroppar med serologiska metoder (t.ex. immunofluorescenstest).
PCR-baserade metoder kan användas för påvisning av parasit-DNA samt till differentialdiagnostik (vid malaria och svårtolkade artefakter).

Laboratorierapportering

Sjukdomen är inte anmälningspliktig. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.

Litteraturhänvisningar

Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. 2008. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 22: 469-488.
Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. 2008. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 38: 1219-1237.
Krause P.J. 2000. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 11(3): 182-188.
Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. 2009. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 49: 2759-2771.

@@ Rad 5: / Rad 5: @@
 ==''Babesia'' spp.==
 ===Smittämne===
-''Babesia'' är vektorburen protozo besläktad med [[Plasmodium species (Malaria)|malaria]] och som också invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 ''Babesia''-arter som kan infektera både däggdjur och fåglar. Sju ''Babesia''-arter kan infektera människa. De flests humana fall orsakas av ''B. microti'' (parasit hos gnagare) eller ''B. divergens'' (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.
+''Babesia'' är vektorburen protozo besläktad med [[Plasmodium species (Malaria)|malaria]] som också invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 ''Babesia''-arter som kan infektera både däggdjur och fåglar. Sju ''Babesia''-arter kan infektera människa. De flests humana fall orsakas av ''B. microti'' (parasit hos gnagare) eller ''B. divergens'' (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.
 ===Livscykel===
 Livscykeln för ''Babesia''kräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd).  Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykel sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas de till sporoblaster och övergår därefter till ett vilstadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar.