Babesia spp.
Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Babesia spp.
Smittämne
Babesia är vektorburen protozo besläktad med malaria och som också invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 Babesia-arter som kan infektera både däggdjur och fåglar. Sju Babesia-arter kan infektera människa. De flests humana fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.
Livscykel
Livscykeln för Babesiakräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykel sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas de till sporoblaster och övergår därefter till ett vilstadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar. [1]
Symtomoch klinisk bild
Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre parasitemi ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.
Epidemiologi
Babesios är vanligt förekommande bland boskap och vilda djur från hela världen. Human babesios är en sällsynt, framväxande zoonos rapporterad från olika länder. Humaninfektion beskrevs för första gången 1957 hos en splenektomerad djuruppfödare. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav drygt 30 fall från Europa. De flesta infektioner rapporteras från USA. Trots att Babesia delar både vektorer och reservoarer med Borrelia, förekommer human babesios som isolerade öar inom Borrelia endemiska områden i USA. B. divergens orsakar infektioner i Europa och det är i stort sett personer som saknar fungerande mjälte som drabbas av sjukdomen. B. microti ansvarar för de flesta sjukdomsfall i USA. Patienterna drabbas av B. microti oberoende av mjältstatus. Reservoar för smittan är framför allt smågnagare (USA) och hjortdjur samt tamboskap (Europa, Sverige). Två fall av babesios har rapporterats ifrån Sverige och i båda fallen var orsaken B. divergens. Sjukdomen sprids i Europa via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Spridning mellan människor är möjligt genom blodtransfusion (transfusion transmitted babesiosis-TTB) eftersom parasiter överlever i röda blodkroppar upp till 35 dagar i sparade blodenheter; ca 70 fall av TTB finns noterade, de flesta i USA som rapporterar under senare tid ca 10 TTB fall/år. Enstaka fall av kongenital babesios finns också rapporterade. Inkubationstiden varierar men har angetts till mellan en vecka och tolv månader.
Provtagning och transport
Provmaterial
- Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar
- Serum
Provtagningsföreskrifter
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.
Referensmetodik
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter Giemsa färgning.
Avläsningskriterier
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas.
Förväxlingsorganism
Intracellulära ringformer av Babesia påminer om Plasmodium falciparum men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigmentansamlingar (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan visa kärnrester som kan misstolkas som Babesia-parasiter.
Kvalitetssäkring
Babesia spp. i blodutstryk sporadiskt ingår i UK-NEQAS utskick
Svarsrutiner
Inga Babesia-organismer påvisade
Babesia-organismer påvisade
Övriga diagnostiska metoder
- Påvisning av anti-Babesia antikroppar med serologiska tester (t.ex. immunofluorescens).
- PCR-baserade metoder för påvisning av parasit-DNA och differentialdiagnostik (malaria och icke-parasitiska artefakter).
Laboratorierapportering
Sjukdomen är inte anmälningspliktig. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
Litteraturhänvisningar
- Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. 2008. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 22: 469-488.
- Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. 2008. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 38: 1219-1237.
- Krause P.J. 2000. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 11(3): 182-188.
- Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. 2009. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 49: 2759-2771.