Calicivirus

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 2 mars 2010 kl. 17.21 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (→‎REFERENSER)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartikel


Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002


Artikeln uppdaterad februari 2010


Norovirus/Sapovirus ("Calicivirus")[redigera]

Smittämnet[redigera]

Till virusfamiljen Caliciviridae ("Calicivirus") räknas idag fyra genera av virus av vilka två kan ge diarré hos människa, nämligen Norovirus och Sapovirus. De två humanpatogena arterna benämns med ett samlingsbegrepp humana calicivirus och kallades tidigare "Norwalk-liknande virus" och "Sapporoliknande virus". Calicivirus är icke-höljebärande virus med en diameter om 32-35 nm. Genomet består av enkelsträngat RNA. Caliciviruspartiklar är liksom andra gastrovirus mycket stabila för pH-förändringar, detergent och värme.

Calicivirus är en serologiskt och genetiskt heterogen grupp av virus. Norovirus utgörs av fem genogrupper där GG I, II och IV är humanpatogena. Sapovirus utgörs av fem genogrupper av vilka GG I, II, IV, och V är humanpatogena. Båda arterna orsakar kortvariga intensiva utbrott med kräkningar och diarré hos patienter i alla åldrar på institutioner, kryssningsfartyg, campingplatser, förläggningar, skolor, restauranger, sjukhusavdelningar och andra vårdinstitutioner. Inom vården dominerar norovirus GG II, särskilt undergrupp 4. Samhällsutbrott förorsakas oftast av norovirus GG I och II. Utbrott med sapovirus är betydligt ovanligare (cirka 5 % av alla fall) men kan förekomma i alla åldergrupper.

Patogenes[redigera]

Calicivirus infekterar epitelceller främst i övre tunntarmen, replikerar i cytoplasman och utsöndras med lys av infekterade celler.


Symtom och klinisk bild[redigera]

Calicivirus orsakar ofta våldsamma kaskadliknande kräkningar, diarré, buksmärtor och influensaliknande symtom. Virus överförs som fekal-oral smitta. Inkubationstiden är 12-48 timmar och symtomen avtar inom 12-60 timmar. Calicivirus drabbar patienter i alla åldrar även små barn under sex månader. Då calicivirus utgör en mycket heterogen grupp av virus uppstår ingen övergripande immunitet. Trots att antikroppar kan föreligga mot virus kan en individ ofta reinfekteras med samma typ av virus.

Sjukdomen är som regel självbegränsande men kan orsaka mild/måttlig dehydrering. I normalfallet utsöndrar den infekterade individen virus i feces under flera dagar, men erfarenheten visar att smittsamheten är mycket låg två dygn efter det att symptomen upphört. Enstaka fall av kronisk utsöndring av calicivirus hos immunsupprimerade individer har setts.

Laboratoriediagnostik[redigera]

Följ länken för detaljerad information

Laboratorierapportering[redigera]

Calicivirusinfektioner är ej anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.


REFERENSER[redigera]

  • Hedlund K-O et al. Epidemiology of Calicivirus Infections in Sweden, 1994-1998. J Infec Dis Suppl 2 2000;181:275-280.
  • Vinjé J et. al. Molecular detection and epidemiology of small round-structured viruses in outbreaks of gastroenteritis in the Netherlands J Infec Dis. 1996;174: 610-615.