Skillnad mellan versioner av "Clonorchis sinensis"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 20: Rad 20:
  
 
===Epidemiologi===
 
===Epidemiologi===
 +
Globalt beräknas omkring 35 miljoner människor vara infekterade, varav ca 15 miljoner i Kina. Sjukdomen är också vanlig i Nordkorea, Ryssland (Sibirien), Indien, Taiwan och Vietnam. Hundar, katter och andra fisk-ätande däggdjur är reservoarer för masken. Infektion hos människa är associerad med konsumtion av rå, torkad eller rökt sötvattenfisk. Enligt WHO finns betydande epidemiologiska, experimentella och histopatologiska belägg för ett samband mellan ''Clonorchis''-infektion och malignt kolangiokarcinom.
  
 
Omkring 35 miljoner människor beräknas globalt vara infekterade varav ca 15 miljoner i Kina. Även i Nordkorea, Ryssland (Sibirien), Indien, Taiwan och Vietnam är sjukdomen vanlig. Parasiten förekommer endemiskt i södra och nord-östra Kina och norra Vietnam. Hundar, katter och andra fisk-ätande däggdjur är reservoarer för masken. Infektioner hos människa är associerade med vanan att äta rå, torkad eller rökt sötvattenfisk. C. sinensis är av WHO klassad som grupp 1 kancerframkallande biologiskämne eftersom det finns betydande epidemiologiska, experimentella och histopatologiska bevis för en trolig länk mellan clonorchiasis och malignt kolangiokarcinom.             
 
 
===Provtagning och transport===
 
===Provtagning och transport===
  

Versionen från 26 oktober 2011 kl. 13.03

Huvudartikel publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännunej beslutad genom konsensusförfarande.

Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.


Clonorchis (Opisthorchis) sinensis (kinesisk eller orientalisk leverflundra)

Smittämne

Den vuxnaleverflundran Clonorchis (Opisthorchis) sinensis mäter 11 - 20 mm x 3 - 4,5 mm men kan variera i storlek beroende på infektionsdos och diameter på gallgångarna där den lever.

Livscykel

Den definitiva värden,(människa, hund eller katt) infekteras genom konsumtion av rå eller halvrå fisk som innehåller metacerkarier. Dessa utvecklas i tarmen och vandrar till gallgångarna. De vuxna maskarna fäster med sugskålar på gallgångsepitelet. Efter 3 till 4 veckor är masken könsmogen. Den kan leva över 20 år men vanligtvis cirka 10 år. En enda mask kan producera mellan 1000 till 4000 ägg per dygn. Äggen utsöndras med feces. Om de hamnar i sötvatten kan de tas upp av vissa snäckarter (1:a mellanvärden) där de kläcks i tarmkanalen. Efter 4 till 5 veckor utsöndrar de vattenlevande snäckorna massor av rörliga cercarier, som vanligtvis söker sig en sötvattenfisk (2:a mellanvärden) där de encysterar under skinnet eller i muskulaturen. Dessa så kallade metacerkarier är invasiva för den definitiva värden. De är ovala, ca 120 x 140 µm och hundratusentals kan förekommai en enda fisk.

Symtom och klinisk bild

De kliniska manifestationerna vid Clornorchis-infektion tycks vara relaterade till infektionsdos. Personer som är infekterade med ett litet antal maskar har vanligtvis inga (ca 70 %) eller få kliniska symtom (bukbesvär, diarré eller illamående). Cirka 10-40 % utvecklar eosinofili och intermittent gulsot. Hos personer med moderat mängd maskar kan dessutom feber/frossa, viktminskning och trötthet förekomma. Vid massiv infektion (1000 till 25000 maskar) kan även akut smärta under höger arkus uppträda. Vid kronisk infektion kan förträngningar i gallgångarna leda till allvarliga akuta kliniska symtom med dödlig utgång. Stenar i gallgångarna är också mycket vanligt förekommande.

Epidemiologi

Globalt beräknas omkring 35 miljoner människor vara infekterade, varav ca 15 miljoner i Kina. Sjukdomen är också vanlig i Nordkorea, Ryssland (Sibirien), Indien, Taiwan och Vietnam. Hundar, katter och andra fisk-ätande däggdjur är reservoarer för masken. Infektion hos människa är associerad med konsumtion av rå, torkad eller rökt sötvattenfisk. Enligt WHO finns betydande epidemiologiska, experimentella och histopatologiska belägg för ett samband mellan Clonorchis-infektion och malignt kolangiokarcinom.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov

Provtagningsföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Sensitiviteten vid feces koncentrationsmetod är ofta otillräcklig och upprepade prov behövs för att upptäcka låggradiga infektioner. Att differentiera mellan Clonorchis-ägg och ägg från Opisthorchis, Heterophyes, Metagonimus, Metorchis och i sällsynta fall Dicrocoelium i mikroskop kan vara mycket svårt. Definitiv diagnos och artbestämning kräver molekylära metoder eller görs genom undersökning av adulta maskar.

Referensmetod

Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01).

Avläsningskriterier

Ägg av Clonorchis/Opisthorchis. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet

Äggen är små och gulbruna, mäter 27 - 35 µm x 12 - 20 µm, samt har ett lock (operculum) i ena änden och en liten knopp i den andra.

Förväxlingsparasiter

Andra intestinala och lever småflundror har samma geografiska utbredning. Deras ägg har liknande storlek och form.

Kvalitetssäkring

Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Inga maskägg påvisade/Ägg av ……….påvisade

Alternativa metoder

  • Kato-Katz utstryk från feces?
  • FLOTAC® metod för feces koncentration visar högre sensitivitet än sedimentationsmetoder för koncentration av ägg av intestinala flundror.
  • Serologisk diagnostik genom att påvisa antikroppar och påvisning av parasit-DNA i feces har prövats i djurmodeller men är inte tillräckligt utvärderad för human diagnostik.

Labortorierapportering

Infektioner med Clonorchis är inte anmälningspliktiga.

Litteraturhänvisningar

  • Lun, Z-R., Gasser, R.B., Lai, D-H., Zhu X-Q., Yu X-B. and Fang Y-Y. (2005) Clornorchiasis: a key foodborne zoonosis in China. Lancet Infec Dis 5:31-41.
  • Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.
  • Vang Johansen M., Sithithaworn P., Berquist R., Utzingen J. 2010. Towards improved diagnosis of zoonotic trematode infections in Southeast Asia. Advances in Parasitology, vol. 73:171-195.