Diphyllobothrium latum

Diphyllobothrium latum (fiskbinnikemask) Smittämne Diphyllobotrium latum är bland de största parasiter som kan infektera människa. Masken fäster vid tarmmukosan med två sugfåror (bothrium). Den vuxna masken mäter mellan 3 - 10 m och kan bestå av upp till 4000 segment (2– 7 mm x 10–12 mm). Dagligen producerar masken upp till en 1 miljon ägg som passerar ut med feces. Livscykel Maskens utveckling sker i två olika mellanvärdar (hoppkräftor och fiskar) och i en definitiv värd (hund, katt, andra fisk-ätande djur eller människa). Maskägg som utsöndras av en definitiv värd innehåller en larv som vid vattenkontakt frigörs ur ägget och sväljs av den första mellanvärden (hoppkräfta). Småfisk som sväljer infekterade hoppkräftor blir andra mellanvärd till parasiten och larven fortsätter utvecklas i fiskens muskulatur. Vanligtvis äts infekterad småfisk upp av större fiskar t. ex gädda, lake, abborre eller gärs, i vilka larverna fortsätter sin tillväxt. Den definitiva värden infekteras genom att äta rå eller halvrå infekterad fisk (eller fiskrom). Masken kan leva upp till 25 år i människa. Vanligtvis finns det bara en mask i tarmen. Efter att ha frisläppt äggen, lossnar ett band av de äldsta segmenten som passerar ut med feces. Människa kan också fungera som mellanvärd till djurspecifika Spirometra-maskar (nära släkt med D. latum) och bli infekterad med larvstadier som oftast utvecklas subkutant. Symtom och klinisk bild Infektion med Diphyllobotrium latum Flertalet infekterade saknar symtom. Fynd av utsöndrade segment kan vara enda tecknet på infektion. Symtom som trötthetskänsla, kräkningar, buksmärtor och viktminskning har beskrivits. Den vanligaste patologiska effekten av maskinfektionen är anemi. Masken kan konkurrera om den definitiva värdens B12-vitamin, vilket kan leda till megaloblastisk anemi som liknar genuin perniciös anemi. Detta är ovanligt med dagens kosthållning. Eosinofili kan förekomma i tidig infektionsfas. Infektion med Spirometra-larver – sparganos Symtomen varierar beroende på maskens lokalisering. Eosinofili förekommer ofta. Larver bildar små, ömma, rörliga noduler omgivna av en inflammatorisk reaktion i närliggande vävnad, oftast i subkutant på mage och överkropp. Infektion i hjärna och ögon förekommer sällan. Obehandlad ögoninfektion kan leda till blindhet. Epidemiologi Diphyllobothrium förekommer i norra hemisfären i tempererade områden med stora sjöar. Förekomst av humana infektioner är kopplad till en matkultur som innebär förtäring av rå, saltad eller marinerad fisk (sushi, ceviche, carpaccio, etc.). Diphyllobothrium-släktet omfattar drygt 50 arter varav 14 kan orsaka infektioner hos människor. De har olika geografisk spridning. D. latum är den vanligaste orsaken till humana infektioner i Europa medan i Japan rapporteras 11 andra Diphyllobothrium-arter som kan infektera människor. Antal fall i traditionella endemiska områden i Europa, som de baltiska staterna och Finland, har minskat medan en ökning noteras i Schweiz, Italien och Frankrike. Sporadiska fall i nonendemiska länder (Österrike, Belgien, Holland, Tjecken) förknippas med konsumtion av rå, importerad fisk. Sparganos rapporteras sällan. Drygt 300 fall finns beskrivna, de flesta från östasiatiska länder. Infektionen sprids genom intag av kontaminerat vatten, konsumtion av rått grod- och ormkött eller traditionell behandling av sår och inflammationer med omslag från rått kräldjurskött eller hud. Provtagning och transport Provmaterial Fecesprov Provtagningsföreskrifter Se provtagningsföreskrifter Förvaring/transport Inga speciella krav Laboratoriediagnostik Allmänt Laboratoriediagnostik av tarminfektion med D. latum är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov alternativt identifiering av masksegment. Ägg ses tidigast 1 månad efter infektionstillfället. Referensmetod Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01). Identifiering av masksegment i feces. Molekylär metod krävs for definitiv artbestämning. Avläsningskriterier Äggen, 35 – 80 µm x 25–65 µm, är ovala, gulbruna med operculum (lock) och en liten utbuktning i motsatta änden av ägget. Larven i ägget är outvecklad (ej embryonerad) vid utsöndringen. Mikroskopi tillåter inte differentiering mellan arterna. Äggen kan möjligtvis förväxlas med andra mask-ägg, t.ex. från Paragonimus, vars ägg dock är större, 80– 120 µm x 45– 70 µm, har tjockare skal och saknar utbuktning. Kvalitetssäkring Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS. Svarsrutiner Inga maskägg påvisade/Ägg av Diphyllobothrium latum påvisade

Övriga diagnostiska metoder

PCR - RFLP kan användas för att särskilja olika Diphyllobothrium-arter. DNA kan utvinnas från ägg, larv eller segmentmaterial. Gener lämpliga för amplifikation omfattar cytokrom b, cox1 och olika tRNA (Scholz et al, 2009). Serologiska tester. Studier i endemiska länder för sparganos (Kina, andra länder i Fjärran Östen) visar att ELISA har 100 % känslighet och 96 % specificitet (korsreaktion med Taenia spp. förekommer) för diagnostik av neurosparganos (Lv et al, 2010). Laboratorierapportering Infektioner med Diphyllobothrium är inte anmälningspliktiga. Litteraturhänvisningar 1. Raether W. and Hänel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438. 2. Scholz T, Garcia HH, Kuchta R, Wicht B. Update on the human broad tapeworm (genus Diphyllobothrium), including clinical relevance. Clin Microbiol Rev. 2009; 22 (1):146-160. 3. Dupouy-Camet J. and Peduzzi R. Current situation of human diphyllobothriasis in Europe. Euro Surveill. 2004; 9:31-35. 4. Lv S, Zhang Y, Steinmann P, Zhou XN, Utzinger J. Helminth infections of the central nervous system occurring in Southeast Asia and the Far East. Adv Parasitol. 2010;72:351-408. Review.