Enteriska adenovirus

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 20 november 2009 kl. 12.56 av Magnus Thore (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002


Enteriska adenovirus[redigera]

Smittämnet[redigera]

Adenovirus tillhör virusfamiljen Adenoviridae. Adenovirus är ett icke höljebärande virus med en diameter om 65-80 nm. Virusets genom är lineärt dubbelsträngat DNA. Av 49 identifierade adenovirus serotyper är typerna 40 och 41 specifikt associerade med akuta gastroenteriter. Övriga adenovirus som serotyp 1, 2, 3 ,5 och 31 kan också ibland isoleras från feces men ger oftast mildare gatstrointestinala symtom.


Patogenes[redigera]

Enteriska adenovirus infekterar enterocyter i gastrointestinalkanalen. Replikationscykeln omfattar ca 30 timmar. I motsats till icke tarmpatogena adenovirus utsöndras typerna 40 och 41 i stora mängder i feces. Utsöndring av adenovirus mätt med sedvanliga diagnostiska tekniker som EM, ELISA och virusodling kan kvarstå under flera månader upp till ett halvt år.


Symtom och klinisk bild[redigera]

Inkubationsperioden för adenovirusinfektioner är i genomsnitt 10 dagar (2-15 dagar). Adenovirus typ 41-infektioner varar i genomsnitt ca 12 dagar medan serotyp 40-infektioner varar i 8-9 dagar. Durationen av symtom är således betydligt längre än vid en akut rotavirusinfektion och dessutom är adenovirus-infektioner förknippade med mer buksmärta. Symtomen upphör spontant.

Förutom gastrointestinala symtom kan framförallt andra typer av adenovirus orsaka luftvägssymtom, tonsillit, keratokonjunktivit, pneumoni, hemorragisk cystit men även allvarligare sjukdomar som disseminerade infektioner hos immundefekta och nyfödda.


Laboratoriediagnostik[redigera]

Allmänt[redigera]

Diagnostik av alla adenovirus kan ske med EM eller med immunologiska tester som ELISA och latexagglutination. De enteriska adenovirustyperna är svåra eller omöjliga att propagera i cellkultur. Däremot påvisas övriga adenovirustyper ofta.


Referensmetodik[redigera]

Elektronmikroskopi är referensmetodik. EM ger information om förekomst av adenovirus, men ej specifikt typ 40 eller 41. Typning av adenovirus sker med restriktionsenzymanalys eller PCR.

Utsvaras: med EM påvisas/påvisas ej adenovirus.


Alternativ diagnostik[redigera]

Antigen-ELISA[redigera]

ELISA-tester för påvisning av alla adenovirustyper (gruppantigenpåvisning) finns kommersiellt tillgängliga och är etablerade på alla diagnostiska laboratorier. Typspecifik identifiering av typ 40, 41 utförs med hjälp av monoklonala antikroppar.

Utsvaras: med ELISA påvisas/påvisas ej adenovirus.


Virusisolering[redigera]

Vid ett flertal diagnostiska laboratorier kan också adenovirus påvisas vid virusodling av feces.

Utsvaras: Adenovirus påvisat. Typning följer.


PCR[redigera]

PCR-teknik finns utarbetad för påvisning av adenovirus i allmänhet och enteriska adenovirus (typ 40,41) i synnerhet (Bilaga 4.3). Utförs vid kliniskt virologiska laboratoriet i Umeå.


Serologi[redigera]

Akut och konvalescentprov tas med 2-4 veckors mellanrum. Antikroppstesten utförs med ELISA eller som komplementbindningstest. Specialdiagnostik.


Epidemiologisk typning[redigera]

Restriktionsenzymanalys av viralt DNA identifierar olika genomtyper. Dessa kan som regel korreleras till adekvat serotyp. Inom varje serotyp kan åtskilliga genomtyper påvisas (G. Wadell, Umeå) Serotypsspecifik identifiering av typ 40 och 41 sker med restriktionsenzymanalys, PCR eller ELISA.

Vid två laboratorier sker typning av adenovirus; Karolinska sjukhuset och Umeå universitetssjukhus.

Utsvaras: Adenovirus typ x har påvisats.


Kvalitetskontroll[redigera]

Externa kvalitetspaneler finns ej att tillgå.

Svarsrutiner[redigera]

Se ovan.


Laboratorierapportering[redigera]

Adenovirus-infektioner är ej anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.


REFERENSER[redigera]

  • Svenungsson B et al. Enteropathogens in adult patients with diarrhea and healthy control subjects: A 1-year prospective study in a Swedish clinic for infections diseases. J. Clin Infect Dis 2000;30:770-778.
  • Uhnoo I et al. Importance of enteric adenoviruses 40 and 41 in acute gastroenteritis in infants and young children. J Clin Microbiol 1984;20:365-372.