Förord, parasitologisk diagnostik

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartikel, publicerad april 2012. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.


Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Förord

Denna volym om parasitologisk diagnostik i serien om referensmetodik är utarbetad av en arbetsgrupp vid SMI. Skriftserien är ett samarbetsprojekt mellan Föreningen för medicinsk mikrobiologi vid Svenska Läkaresällskapet och Smittskyddsinstitutet. Volymen omfattar beskrivningar av protozoer och maskar, som kan orsaka infektioner hos människa, samt vissa leddjur som utgör en grupp av så kallade ektoparasiter. Volymen är inriktad på laboratoriediagnostik med särskilt fokus på referensmetodik. De olika parasiterna presenteras därför endast med korta beskrivningar av biologi, symtom och epidemiologi. Litteraturlistor i slutet av varje kapitel är tänkta som ytterligare läsning och fördjupning för intresserade läsare.

Målgruppen är personal som arbetar med parasitologisk diagnostik vid kliniskt mikrobiologiska laboratorier och klinisk diagnostik inom sjukvården i Sverige. Referensmetodik inom parasitologi är ett svårdefinierat begrepp eftersom det ofta saknas vedertagna ”gold standard”-metoder. Parasitologisk diagnostik utförs med mikroskopi för påvisning av parasiter i provmaterial eller med serologiska och numera också molekylära tekniker för påvisning av antikroppar eller parasit-DNA. Mikroskopisk undersökning av feces samt malariadiagnostik är de undersökningar som oftast utförs vid parasitologiska laboratorier i Sverige. Volymen innehåller detaljerade beskrivningar av etablerade metoder som bör kunna utföras på flesta mikrobiologiska laboratorier i landet. För att ge en helhetsbild av olika diagnostiska möjligheter finns även information om ett antal alternativa tester förutom de rekommenderade metoderna.

Vissa parasitologiska undersökningar, särskilt de som görs med serologiska metoder representerar ofta fåtalsdiagnostik vilket gör det svårt att kvalitetssäkra tester och att bibehålla kompetens. Begränsad tillgång till parasitantigener, antikroppar och standardiserade kommersiella kit medför att en del analyser bara görs vid specialiserade laboratorier som har utarbetat ”in house”-metoder eller att provmaterial skickas utomlands för undersökning. SMI har samarbete med parasitologiska laboratorier i andra länder och kan förmedla kontakter och/eller skicka material för analyser som inte utförs i Sverige.

Tack till alla som har bidragit till innehållet.


Stockholm, den 30 mars 2012


Arbetsgrupp vid SMI

Tidigare och nuvarande medlemmar:

  • Antonio Barragan
  • Silvia Botero Kleiven
  • Marianne Lebbad
  • Ewert Linder
  • Johan Lindh
  • Inger Ljungström
  • Cecilia Thors
  • Jadwiga Winiecka Krusnell

Texter granskades och referensbehandlades av:

  • Anna Färnert, Infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset Solna, Stockholm
  • Lill-Marie Persson, Hudkliniken, Kärnsjukhuset, Skövde
  • Medlemmar av Svenska läkaresällskapets Referensgrupp för parasitologi:
  • Jonas Bläckberg, Lunds Universitetssjukhus
  • Bo Claesson, Infektionskliniken och Parasitlab, Bakt Lab Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
  • Silvia Botero Kleiven, Avd. för diagnostik och vaccin, Smittskyddsinstitutet, Solna
  • Marianne Lebbad, Avd. för diagnostik och vaccin, Smittskyddsinstitutet, Solna
  • Teodor Capraru, Sektionen för Parasitologi, Klinisk Mikrobiologiska Laboratoriet Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm
  • Ulf Thörneblad, Enheten för Effekt och Säkerhet, Läkemedelsverket, Uppsala
  • Lillemor Karlsson, Klinisk Mikrobiologiska Laboratoriet, Karolinska universitetssjukhuset Solna, Stockholm
  • Jessica Ögren Mikrobiologen, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Texterna diskuterades på konsensusmöte den 12 juni 2012.