Fasciolopsis buski

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 2 oktober 2012 kl. 13.01 av Jadwiga Krusnell (diskussion | bidrag) (→‎Provtagning och transport)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartikel, publicerad september 2011.


Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.


Fasciolopsis buski [redigera]

Smittämne[redigera]

Den vuxna masken kan bli upp till 8 cm lång och 2 cm bred och är den största trematod som infekterar människa. Masken är oval och täckt med tvärgående rader av små taggar (utskott).

Livscykel[redigera]

Infektion av den definitiva värden, t.ex. människa, svin eller hund sker vid konsumtion av vattenväxter kontaminerade med metacerkarier, det infektiösa stadiet av masken. Metacerkarierna excysterar i tunntarmen och utvecklingen till könsmogna maskar tar 3-4 månader. De vuxna maskarna kan producera upp till 28.000 ägg per dygn och de lever 6-12 månader i människan. Det omogna äggen passerar ut med feces och måste nå sötvatten för vidare utveckling till larvstadiet miracidium. Miracidier kläcks ur äggen och infekterar snäckor, där vidare utveckling sker. De larver (cercarier), som lämnar snäckan efter 4-6 veckor, ombildas till metacerkarier och kan fästas till ätliga vattenväxter, men de kan också flyta omkring på vattenytan.

Symtom och klinisk bild[redigera]

De kliniska symtomen är relaterade till maskbördan. I de flesta fall är infektionen mild och då oftast asymtomatisk. De vuxna maskarna, som sitter fast på tarmväggen, kan orsaka traumatisk inflammatorisk skada som ofta leder till sår och blödningar och framkallar en massiv slemproduktion. En stor maskbörda kan orsaka buksmärtor, illamående och diarré samt eosinofili.

Epidemiologi[redigera]

F. buski återfinns främst i länder i Fjärran Östern såsom Kina, Bangladesh, Taiwan och Malaysia. Hög prevalens av infektion noteras i vissa endemiska områden (57 % i Kina, 60 % i Indien, 50 % i Bangladesh). Användning av feces från människa eller svin för gödsling är tydligt associerad med förekomst av infektion. Vanligaste smittvägen är konsumtion av råa vattenväxter eller kontaminerat vatten. Infektionen förekommer oftast hos barn och maskbördan vid massiv infektion kan överstiga 800 maskar per individ.

Provtagning och transport[redigera]

Provmaterial[redigera]

Fecesprov

Provtagningsföreskrifter[redigera]

Se provtagningsföreskrifter.

Provet tas cirka 3 månader efter infektionstillfället.

Förvaring/transport[redigera]

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik[redigera]

Allmänt[redigera]

Laboratoriediagnostiken baserar sig på påvisning av parasit-ägg i feces.

Referensmetodik[redigera]

Mikroskopisk påvisning av maskägg i feces efter koncentration (PAR 01).

Avläsningskriterier[redigera]

Äggen är gulbruna, ovala med ett lock (operculum) och mäter 130-140 µm x 80-85 µm.

Förväxlingsorganismer[redigera]

Äggen är nästan identiska med Fasciola hepatica - och Echinostoma ilocanum-ägg.

Kvalitetssäkring[redigera]

Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.

Laboratorierapportering[redigera]

Infektioner med Fasciolopsis är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

Litteraturhänvisningar[redigera]

  • Sripa B, Kaewkes S, Intapan PM, Maleewong W, Brindley PJ. Food-borne trematodiases in Southeast Asia epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Adv Parasitol. 2010;72:305-50.