HIV-provtagning

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 23 juli 2009 kl. 11.29 av MagnusT (diskussion | bidrag) (→‎Bedömning och svarsrutiner)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartikel: HIV-infektion


Prov för nukleinsyrabaserad diagnostik av infektion med HIV-1/HIV-2[redigera]

Indikation[redigera]

Indikationen är framförallt utredning av misstänkt primär HIV infektion och uppföljning av barn som fötts av HIV-infekterade kvinnor.

Andra nukleinsyrabaserade analyser (kvantifiering av HIV RNA i plasma, genotypisk HIV resistenstest och molekylära typningar) används vid uppföljning och utredning av redan diagnostiserade HIV-infektioner.


Provtagning[redigera]

Provtagningsmateriel[redigera]

  • För HIV RNA-PCR används i första hand plasma som separeras från EDTA-helblod (7 mL).
  • För HIV DNA-PCR används i stället vita blodkroppar som renats fram ur EDTA-blod.


Provtagningsförfarande[redigera]

Samma rör kan användas för både RNA- och DNA-påvisning. Mindre provvolym kan också användas om nödvändigt, t.ex. hos små barn.


Provförvaring och transport[redigera]

Prov bör skickas snabbast möjligt till laboratoriet, men akuttransport är inte nödvändig. Transport i rumstemperatur ska efterstävas.


Laboratoriediagnostik[redigera]

HIV diagnostiseras vanligtvis med serologiska metoder (se ovan). Nukleinsyrabaserade tester används som komplement i speciella fall.


Bedömning och svarsrutiner[redigera]

HIV RNA test utförs vanligtvis med en kommersiell kvantitativ testmetod. I svaret anges mängd HIV RNA per mL plasma. HIV DNA test utförs vanligtvis med en kvalitativ ”in-house test” och i svaret anges om HIV DNA påvisats eller ej. Förekomst av HIV nukleinsyra måste verifieras med annan (vanligtvis serologisk) testmetod och verifiering i ett nytt prov innan en person betraktas som HIV-infekterad.

HIV är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.


Prov för serologisk diagnostik av infektion med HIV-1/HIV-2[redigera]

Indikation[redigera]

Utredning vid misstänkt HIV-infektion/exposition. Screening av olika grupper som exempelvis blodgivare och gravida kvinnor. Basanalysen utförs med i första hand med 4:e generationens EIA sållningstest. Upprepat reaktivt prov i sållningstest verifieras med konfirmerande testmetod. HIV p24 antigentest kan användas vid misstänkt primär HIV infektion.


Provtagning[redigera]

Provtagningsmateriel och provtagningsförfarande[redigera]

  • Serum d.v.s. helblod utan tillsats (7 mL). Mindre provvolym och plasma kan också användas.


Provförvaring och transport[redigera]

Prov bör skickas snabbast möjligt till laboratoriet, men akuttransport är inte nödvändig. Rumstemperatur under kortare tid är acceptabelt.


Laboratoriediagnostik[redigera]

Prov analyseras primärt med HIV sållningstest. Positivt fynd verifieras med konfirmerande testning och upprepad provtagning.


Bedömning och svarsrutiner[redigera]

Förekomst av antikroppar mot HIV och/eller HIV p24 antigen svaras ut när konfirmerande test utförts. I förekommande fall begärs nytt ett prov för verifiering.

HIV är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.