Heterophyes heterophyes

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 7 september 2011 kl. 13.43 av Jadwiga Krusnell (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ' eterophyes heterophyes, Metagonimus yokogawai Smittämne Det finns flera arter av små tarmflundror som kan invadera människa. Många av dem tillhör familjen Hetrophyidae där...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

eterophyes heterophyes, Metagonimus yokogawai Smittämne Det finns flera arter av små tarmflundror som kan invadera människa. Många av dem tillhör familjen Hetrophyidae där Heterophyes heterophyes och Metagonimus yokogawai anses vara två viktigaste parasiter som orsakar humana infektioner. De är knappt ett par mm långa, med oval kropp som är täckt av fjällliknande taggar. Livscykel Infektion av den definitiva värden, t.ex människa, hund, katt eller räv, sker vid intag av rå eller saltad fisk infekterad med metacercarier. Dessa utvecklas i tunntarmen och är könsmogna efter 15 – 20 dagar. Adulterna fäster i tarmväggen, ofta i Lieberkühns körtlar, och lever i ca 2 månader. De bruna äggen med ett fullt utvecklat miracidium lämnar kroppen med feces, och kläcks om det äts av en lämplig vattensnäcka. Efter sporocyst- och rediastadier lämnar cercarierna snäckan 3 – 4 veckor efter infektion och encysterar i sötvattenfisk. Metacercarien är ca 160 µm och är infektiös för den definitiva värden i 15 – 21 dagar. Symtom och klinisk bild Vid låg infektionsdos är det vanligtvis inga symtom. Vid kraftig infektion förekommer illamående, intermittent kronisk diarré och ibland dyspepsi. Lätt eosinofili kan förekomma. Där parasiterna fäster vid tarmväggen hos den definitiva värden kan en mild inflammation uppstå och ibland bildas en ytlig lokal vävnadsdöd om det är 100-tals maskar närvarande. Ibland kan ägg påträffas utanför tarmen. Dessa ägg kan blockera hjärtkärl och orsaka hjärtskada och fibrosbildning. Epidemiologi H. heterophyes återfinns i Nordafrika, Mellanöstern, Kina, Indonesien, Indien. Den är en välkänd tarmflundra bland population boende i Nilens delta i Egypten. (Ca 10 000 infekterade år 1992; i China 230 000 infekterade samma år). M. yokogawai förekommer i flera länder i Fjärran Öst. Den är mest prevalent och endemisk i Korea (500 000 infekterade personer). Bland populationer bosatta längs vattendrag och vid kusten rapporteras prevalens på ca 30 %. Humana infektioner är tydligt förknippade med bruket att äta okokt söt- och brackvattenfisk. Provtagning och transport Provmaterial

Fecesprov, tas tidigast 2 – 3 veckor efter infektionstillfället.

Provtagningsföreskrifter Se provtagningsföreskrifter Förvaring/transport Laboratoriediagnostik Allmänt Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Antal ägg i feces är vanligen låg (bara 35-45 ägg produceras dagligen) och vid milda infektioner (>100 maskar) kan mikroskopi förbli negativ. Det är svårt att skilja arter på basen av äggmikroskopi. Definitiv diagnos och artbestämning görs genom undersökning av adulta maskar. Referensmetod Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01). Avläsningskriterier Äggen är ljusbruna, 28 - 30 µm x 15 – 17 µm, ovala och med ett lock (operculum). Ägg av andra intestinala- och leversmåflundror har samma storlek och liknande form. H. heterophyes äggen liknar äggen från M. yokogawai. De kan även förväxlas med äggen från Clonorchis och Opisthorchis som har samma geografiska utbredning.

Kvalitetssäkring Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS. Svarsrutiner Inga maskägg påvisade/Ägg av ……….påvisade Alternativa metoder Artidentifiering av vuxna maskar från feces efter behandling görs med ljus- eller elektronmikroskopi. Påvisning av parasit-DNA i feces. Laboratorierapportering Infektion med Heterophyes heterophyes och Metagonimus yokogawai är inte anmälningspliktiga. Litteraturhänvisningar 1. Fried, B., Graczyk, T. K. and Tamang L. (2004) Food-borne intestinal trematodiases in humans. Parasitol. Res. 93: 159 – 170. 2. Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.