Jämförelse av olika transportmedier för fecesparasiter

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 16 augusti 2012 kl. 10.51 av Jadwiga Krusnell (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartikel, publicerad april och reviderad juni 2012.


Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik och Tarminfektioner


Tabell: Jämförelse av olika transportmedier för fecesparasiter.[redigera]

Metoder Ofixerad feces1 Formaldehyd 3,7 % SAF2
Direktmikroskopi, rörliga trofozoiter (färskprov) lämpligt ej lämpligt ej lämpligt
Odling (isolering) av Strongyloides-larver lämpligt ej lämpligt ej lämpligt
Formalin/etylacetat (eter) koncentration lämpligt lämpligt lämpligt
Permanentfärgning av trofozoiter måste fixeras i SAF omedelbart ej lämpligt lämpligt
Ziehl-Neelsen färgning av oocystor lämpligt lämpligt lämpligt
Immunkromatografi/antigen-ELISA lämplig +/- beroende på test +/- beroende på test
Immun-morfologi (IF-färgning med monoklonala antikroppar) lämpligt lämpligt lämpligt
PCR lämpligt3 ej lämpligt ej lämpligt


1Hållbarheten av parasiter i ofixerad feces varierar och är beroende av olika faktorer som parasitart och förvaringstemperatur (kort för trofozoiter, längre för cystor, oocystor, maskägg och sporer).

2Sodium acetate acetic acid formalin.

3Ofixerad feces innehållande känsliga stadier ffa trofozoiter kan bevaras i etanol (70-95 %) eller färskfrysas.