Laboratoriesäkerhet och smittskyddslagen-svamp

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner


Artikeln reviderad april 2010


Laboratoriesäkerhet och smittskyddslagen

Enligt Arbetsmiljöverket AFS 2005:1 klassificeras mikroorganismer i 3 skyddsklasser. Olika svamparter faller inom olika skyddsklasser och laboratoriemiljön måste anpassas efter risken vid isolering av de olika svamparna. En omfattande sammanställning har utförts av de Hoog.


Skyddsklass 1, låg risk

Exempel på svampar som klassificeras i skyddsklass 1 är Rhizopus oryzae, Penicillium chrysogenum, Neurospora crassa, Saccharomyces cerevisiae.


Skyddsklass 2, måttlig risk

Hit hänförs t.ex. Aspergillus fumigatus, Cryptococcus neoformans, Sporothrix schenckii, Trichophyton spp., Penicillium marneffei


För klass 1-2 räcker vanliga principer på bakteriologiskt laboratorium för säker hantering.

Skyddsklass 3, hög risk

Blastomyces dermatitidis, Cladophialophora bantiana, Coccidioides posadii (immitis), Histoplasma capsulatum var. capsulatum, Histoplasma capsulatum var. duboisii, Paracoccidioides brasiliensis.


Arbete med dessa organismer kräver p.g.a. risk för luftsmitta från mögelfasen tillgång till säkerhetslaboratorium klass 3, d.v.s med kontrollerad undertrycksventilation.

OBS! För att bedriva verksamhet med dessa smittämnen fordras tillstånd av Arbetsmiljöverket AFS 2005:1.

Prov med misstänkt endemisk mykos bör sändas till Klinisk mikrobiologi, Karolinska universitetslaboratoriet, då smittsamma konidier kan spridas vid hanteringen och det finns risk för laboratoriesmitta. Detta gäller särskilt Coccidioides immitis och Histoplasma capsulatum.


Smittskyddslagen omfattar för närvarande (jan 2010) inga svampar. Däremot finns svampen Pneumocystis jirovecii upptagen i den frivilliga laboratorierapporteringen under gruppen protozoer - PCR och mikroskopi.

REFERENSER

  • de Hoog, GS. Risk assessment of fungi reported from humans and animals. Mycoses 1996;39:407-417.