Skillnad mellan versioner av "Mykobakterier"
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
---- | ---- | ||
| − | '''Mykobakterier''' är grampositiva lätt böjda eller raka baciller 0,2-0,6 | + | '''Mykobakterier''' är grampositiva lätt böjda eller raka baciller 0,2-0,6 μm x 1-6 (10) μm stora, i vissa fall förgrenade (gäller ej '' [[Mycobacterium tuberculosis]] ''). |
Cellväggen innehåller höga halter av lipider inklusive vaxer, särskilt den karakteristiska mykolsyran med dess långa grenade kedjor. En speciell komponent är den s.k. cord-faktorn, trehalos-6,6-dimycolat, som gör att tuberculosis-komplexets bakterier adhererar till varandra och bildar karakteristiska girlandlika strukturer (cords) som kan ses i mikroskopiska preparat från kultur. | Cellväggen innehåller höga halter av lipider inklusive vaxer, särskilt den karakteristiska mykolsyran med dess långa grenade kedjor. En speciell komponent är den s.k. cord-faktorn, trehalos-6,6-dimycolat, som gör att tuberculosis-komplexets bakterier adhererar till varandra och bildar karakteristiska girlandlika strukturer (cords) som kan ses i mikroskopiska preparat från kultur. | ||
Nuvarande version från 7 december 2009 kl. 16.26
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Mykobakterier är grampositiva lätt böjda eller raka baciller 0,2-0,6 μm x 1-6 (10) μm stora, i vissa fall förgrenade (gäller ej Mycobacterium tuberculosis ).
Cellväggen innehåller höga halter av lipider inklusive vaxer, särskilt den karakteristiska mykolsyran med dess långa grenade kedjor. En speciell komponent är den s.k. cord-faktorn, trehalos-6,6-dimycolat, som gör att tuberculosis-komplexets bakterier adhererar till varandra och bildar karakteristiska girlandlika strukturer (cords) som kan ses i mikroskopiska preparat från kultur.
Mykobakterier är orörliga och icke-sporbildande.
Två kliniska huvudgrupperingar av mykobakterier existerar. Den kliniskt viktigaste är Mycobacterium tuberculosis-komplexet, som ej har någon naturreservoar utan smittar från människa till människa och ibland från djur till människa och ger klassisk tuberkulos. Den andra gruppen utgörs av de i naturen förekommande icke-tuberkulösa mykobakterierna, som ger upphov till skiftande kliniska sjukdomsbilder under termen mykobakterios. Dessa bakterier smittar inte mellan djur eller människor utan från naturmiljön till den disponerade individen.