Skillnad mellan versioner av "Syfilis"
| (14 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | + | '''Huvudartikel''' | |
---- | ---- | ||
| Rad 21: | Rad 21: | ||
=== Smittämnet === | === Smittämnet === | ||
Genus ''Treponema'' hänförs till gruppen spiroketer, som är en heterogen grupp bakterier med spiralformat utseende. Till humanpatogena ''Treponema'' räknas förutom ''T. pallidum'' subsp. ''pallidum'' som orsakar venerisk syfilis också ''T. pallidum'' subsp. ''endemicum'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|bejel]] som definieras som endemisk icke venerisk syfilis), ''T. pallidum'' subsp. ''pertenue'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|yaws]]) och ''T. carateum'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|pinta]]). | Genus ''Treponema'' hänförs till gruppen spiroketer, som är en heterogen grupp bakterier med spiralformat utseende. Till humanpatogena ''Treponema'' räknas förutom ''T. pallidum'' subsp. ''pallidum'' som orsakar venerisk syfilis också ''T. pallidum'' subsp. ''endemicum'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|bejel]] som definieras som endemisk icke venerisk syfilis), ''T. pallidum'' subsp. ''pertenue'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|yaws]]) och ''T. carateum'' (orsakar [[Treponematoser, icke veneriska|pinta]]). | ||
| − | |||
| − | De olika bakterierna är mycket nära släkt och uppvisar >95 % total DNA-homologi med stor sekvensöverensstämmelse i identifierade individuella gener. Vissa skillnader har påvisats i tpr och arp-generna, vilket kan utnyttjas vid epidemiologisk kartläggning. Bakterierna hänförs i praktiken till sin respektive art beroende på klinisk diagnos, eftersom de uppvisar samma serologiska reaktivitet. De går inte morfologiskt eller antigenmässigt att skilja från varandra. | + | De olika bakterierna är mycket nära släkt och uppvisar >95 % total DNA-homologi med stor sekvensöverensstämmelse i identifierade individuella gener. Vissa skillnader har påvisats i ''tpr'' och ''arp''-generna, vilket kan utnyttjas vid epidemiologisk kartläggning. Bakterierna hänförs i praktiken till sin respektive art beroende på klinisk diagnos, eftersom de uppvisar samma serologiska reaktivitet. De går inte morfologiskt eller antigenmässigt att skilja från varandra. |
Cellväggen hos spiroketer är flexibel med ett flertal fibriller virade i längdriktningen. Bakterierna är rörliga genom rotation kring längdaxeln. | Cellväggen hos spiroketer är flexibel med ett flertal fibriller virade i längdriktningen. Bakterierna är rörliga genom rotation kring längdaxeln. | ||
| − | + | ''T. pallidum'' är 5-20 μm långa och är påfallande slanka (0,15 μm). De har 4-14 spiraler. Bakterien kan odlas på speciallaboratorier, men har ännu inte kunnat odlas på konstgjorda medier i rutinlaboratorier. Genomet hos ''Treponema pallidum'' (Nichols stam) består av en cirkulär kromosom innehållande cirka 1,14 miljoner baspar (1). | |
| − | ''T. pallidum'' är 5-20 | ||
Nedan avses med ''T. pallidum'' enbart den veneriska formen. | Nedan avses med ''T. pallidum'' enbart den veneriska formen. | ||
| Rad 37: | Rad 35: | ||
=== Klinik === | === Klinik === | ||
==== Syfilis ==== | ==== Syfilis ==== | ||
| − | Syfilis manifesterar sig i regel efter en inkubationstid på cirka tre veckor (10-90 dagar), i sitt primärstadium med sår (ibland benämnda schanker) och svullnad av regionala lymfkörtlar och eventuellt huduslag t.ex. i handflatorna. Infektionen går sedan över i det sekundära stadiet med mukokutana lesioner och lymfadenopati och eventuellt med engagemang av andra organsystem. Dessa symtom försvinner inom ett år och sjukdomen går därefter över i ett latent stadium utan kliniska symtom. Latenta stadiet brukar indelas i tidigt latent stadium (mindre än två år efter smittotillfället), då den sjuke fortfarande är smittsam, och sent latent stadium (mer än två år efter smittotillfället). Om patienten inte behandlas | + | Syfilis (äldre benämning Lues) manifesterar sig i regel efter en inkubationstid på cirka tre veckor (10-90 dagar), i sitt primärstadium med sår (ibland benämnda schanker) och svullnad av regionala lymfkörtlar och eventuellt huduslag t.ex. i handflatorna. Infektionen går sedan över i det sekundära stadiet med mukokutana lesioner och lymfadenopati och eventuellt med engagemang av andra organsystem. Dessa symtom försvinner inom ett år och sjukdomen går därefter över i ett latent stadium utan kliniska symtom. Latenta stadiet brukar indelas i tidigt latent stadium (mindre än två år efter smittotillfället), då den sjuke fortfarande är smittsam, och sent latent stadium (mer än två år efter smittotillfället). Om patienten inte behandlas utvecklas hos 40 % tertiärsyfilis vilken kan yttra sig som kardiovaskulär syfilis, cerebral syfilis eller benign tertiär syfilis (gummata). Syfilis kan spontanläka med eller utan bestående skador. |
==== Neurosyfilis ==== | ==== Neurosyfilis ==== | ||
| − | Centrala nervsystemet kan engageras tidigt i sjukdomsförloppet av syfilis. Vid primär och sekundär syfilis har cirka 30 % likvorförändringar som vid en meningit. En viss andel av | + | Centrala nervsystemet kan engageras tidigt i sjukdomsförloppet av syfilis. Vid primär och sekundär syfilis har cirka 30 % likvorförändringar som vid en meningit. En viss andel av patienter med tidigt CNS-engagemang utvecklar, om behandling inte ges, senare neurosyfilis. Olika typer av neurosyfilis brukar särskiljas: asymtomatisk, meningeal, vaskulär, parenkymatös och gummatös. Neurosyfilis är ovanlig i Sverige. Tyvärr saknas strikta laboratoriemässiga kriterier för diagnosen. Neurologiska symtom som uppträder hos en person med positiv syfilisserologi ska inte tolkas som neurosyfilis, om man inte i likvor har förändringar som styrker diagnosen. |
==== Kongenital syfilis ==== | ==== Kongenital syfilis ==== | ||
| − | Under graviditet kan spiroketer överföras från modern och infektera fostret. Infektionsrisken är störst under primär- och sekundärstadiet, medan vid sen latent syfilis hos modern förblir 70 % av barnen friska. Fostret anses inte smittas före femte graviditetsmånaden. Praktisk erfarenhet visar att om | + | Under graviditet kan spiroketer överföras från modern och infektera fostret. Infektionsrisken är störst under primär- och sekundärstadiet, medan vid sen latent syfilis hos modern förblir 70 % av barnen friska. Fostret anses inte smittas före femte graviditetsmånaden. Praktisk erfarenhet visar att om behandling insätts före femte graviditetsmånaden får fostret inga syfilisskador. |
| − | Kliniskt indelas kongenital syfilis i tidig, med symtom inom tre månader, och sen kongenital syfilis där det tidiga stadiet passerat oupptäckt. Sen kongenital syfilis motsvarar tertiärstadiet vid förvärvad lues. Kongenital syfilis var under många år en raritet i Sverige, men under | + | |
| + | Kliniskt indelas kongenital syfilis i tidig, med symtom inom tre månader, och sen kongenital syfilis där det tidiga stadiet passerat oupptäckt. Sen kongenital syfilis motsvarar tertiärstadiet vid förvärvad lues. Kongenital syfilis var under många år en raritet i Sverige, men under senare år har enstaka fall rapporterats, huvudsakligen hos adoptivbarn från u-länder. | ||
| + | |||
| + | === Behandling === | ||
| + | Primär syfilis behandlas med intramuskulär injektion av bensylpenicillin. Trots många år av behandlingar syns ingen tendens till resistensutveckling. Vid överkänslighet kan alternativa antibiotika som doxycyklin och ceftriaxon prövas (5). | ||
=== Epidemiologi === | === Epidemiologi === | ||
Klicka på länken [[Syfilis-epidemiologi|Epidemiologi]] | Klicka på länken [[Syfilis-epidemiologi|Epidemiologi]] | ||
| − | === Provtagning | + | === Prevention === |
| + | Information om sjukdomens smittvägar är bra prevention. Kondom ger ett bra skydd mot syfilis såväl som mot andra könssjukdomar. Trots flera försök finns ännu inget fungerande, kommersiellt vaccin. | ||
| + | |||
| + | == Provtagning och transport== | ||
Klicka på länken [[Syfilis-provtagning|Provtagning]] | Klicka på länken [[Syfilis-provtagning|Provtagning]] | ||
| − | + | == Laboratoriediagnostik == | |
Klicka på länken [[Syfilis-laboratoridiagnostik|Laboratoriediagnostik]] | Klicka på länken [[Syfilis-laboratoridiagnostik|Laboratoriediagnostik]] | ||
| − | + | == Bilagor == | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
[[Syfilis-bilaga 5]] | [[Syfilis-bilaga 5]] | ||
== REFERENSER == | == REFERENSER == | ||
| − | 1. Fraser, CM, et al Complete genome sequence of ''Treponema pallidum'', the syphilis spirochete. Science 1998; 281 (5375): 324-5. | + | *1. Fraser, CM, et al Complete genome sequence of ''Treponema pallidum'', the syphilis spirochete. Science 1998; 281 (5375): 324-5. |
| − | 2. G. Koek, S. M. Bruisten, M. Dierdorp, A. P. van Dam and K. Templeton. Specific and sensitive diagnosis of syphilis using a real-time PCR for ''Treponema pallidum''. Clin Microbiol Infect 2006; 12: 1233-1236 | + | *2. G. Koek, S. M. Bruisten, M. Dierdorp, A. P. van Dam and K. Templeton. Specific and sensitive diagnosis of syphilis using a real-time PCR for ''Treponema pallidum''. Clin Microbiol Infect 2006; 12: 1233-1236 |
| − | 3. S. M. Bruisten, I. Cairo, H. Fennema, A. Pijl, M. Buimer, P. G. H. Peerbooms, E. Van Dyck, A. Meijer, J. M. Ossewaarde, and G. J. J. van Doornum. Diagnosing Genital Ulcer Disease in a Clinic for Sexually Transmitted Diseases in Amsterdam, The Netherlands J. Clin. Microbiol. 2001 39: 601-605. | + | *3. S. M. Bruisten, I. Cairo, H. Fennema, A. Pijl, M. Buimer, P. G. H. Peerbooms, E. Van Dyck, A. Meijer, J. M. Ossewaarde, and G. J. J. van Doornum. Diagnosing Genital Ulcer Disease in a Clinic for Sexually Transmitted Diseases in Amsterdam, The Netherlands. J. Clin. Microbiol. 2001 39: 601-605. |
| − | 4. KA Orle, CA Gates, DH Martin, BA Body, and JB Weiss. Simultaneous PCR detection of ''Haemophilus ducreyi'', ''Treponema pallidum'', and herpes simplex virus types 1 and 2 from genital ulcers J. Clin. Microbiol. 1996 34: 49-54. | + | *4. KA Orle, CA Gates, DH Martin, BA Body, and JB Weiss. Simultaneous PCR detection of ''Haemophilus ducreyi'', ''Treponema pallidum'', and herpes simplex virus types 1 and 2 from genital ulcers J. Clin. Microbiol. 1996 34: 49-54. |
| − | 5. Sexually transmitted diseases treatment guidelines 2002. Centers for Disease Control and Prevention. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2002:51(RR-6):18-25,28-30. | + | *5. Sexually transmitted diseases treatment guidelines 2002. Centers for Disease Control and Prevention. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2002:51(RR-6):18-25,28-30. |
[[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]] | [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]] | ||
[[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]] | [[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]] | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 15.45
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)
eller
Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Syfilis (Treponema pallidum)
Syfilis (A50-53)[redigera]
Etiologi[redigera]
Treponema pallidum subsp. pallidum, elementkod MSHD014210
Smittämnet[redigera]
Genus Treponema hänförs till gruppen spiroketer, som är en heterogen grupp bakterier med spiralformat utseende. Till humanpatogena Treponema räknas förutom T. pallidum subsp. pallidum som orsakar venerisk syfilis också T. pallidum subsp. endemicum (orsakar bejel som definieras som endemisk icke venerisk syfilis), T. pallidum subsp. pertenue (orsakar yaws) och T. carateum (orsakar pinta).
De olika bakterierna är mycket nära släkt och uppvisar >95 % total DNA-homologi med stor sekvensöverensstämmelse i identifierade individuella gener. Vissa skillnader har påvisats i tpr och arp-generna, vilket kan utnyttjas vid epidemiologisk kartläggning. Bakterierna hänförs i praktiken till sin respektive art beroende på klinisk diagnos, eftersom de uppvisar samma serologiska reaktivitet. De går inte morfologiskt eller antigenmässigt att skilja från varandra.
Cellväggen hos spiroketer är flexibel med ett flertal fibriller virade i längdriktningen. Bakterierna är rörliga genom rotation kring längdaxeln.
T. pallidum är 5-20 μm långa och är påfallande slanka (0,15 μm). De har 4-14 spiraler. Bakterien kan odlas på speciallaboratorier, men har ännu inte kunnat odlas på konstgjorda medier i rutinlaboratorier. Genomet hos Treponema pallidum (Nichols stam) består av en cirkulär kromosom innehållande cirka 1,14 miljoner baspar (1).
Nedan avses med T. pallidum enbart den veneriska formen.
Patogenes[redigera]
T. pallidum är specifikt humanpatogen och sprids vanligen sexuellt via sår på hud och slemhinnor. Generationstiden är lång, ofta längre än ett dygn. Detta medför lång inkubationstid. Mekanismerna bakom den sjukdomsframkallande förmågan hos T. pallidum är föga kända. Ingen enskild virulensfaktor har ännu identifierats.
Klinik[redigera]
Syfilis[redigera]
Syfilis (äldre benämning Lues) manifesterar sig i regel efter en inkubationstid på cirka tre veckor (10-90 dagar), i sitt primärstadium med sår (ibland benämnda schanker) och svullnad av regionala lymfkörtlar och eventuellt huduslag t.ex. i handflatorna. Infektionen går sedan över i det sekundära stadiet med mukokutana lesioner och lymfadenopati och eventuellt med engagemang av andra organsystem. Dessa symtom försvinner inom ett år och sjukdomen går därefter över i ett latent stadium utan kliniska symtom. Latenta stadiet brukar indelas i tidigt latent stadium (mindre än två år efter smittotillfället), då den sjuke fortfarande är smittsam, och sent latent stadium (mer än två år efter smittotillfället). Om patienten inte behandlas utvecklas hos 40 % tertiärsyfilis vilken kan yttra sig som kardiovaskulär syfilis, cerebral syfilis eller benign tertiär syfilis (gummata). Syfilis kan spontanläka med eller utan bestående skador.
Neurosyfilis[redigera]
Centrala nervsystemet kan engageras tidigt i sjukdomsförloppet av syfilis. Vid primär och sekundär syfilis har cirka 30 % likvorförändringar som vid en meningit. En viss andel av patienter med tidigt CNS-engagemang utvecklar, om behandling inte ges, senare neurosyfilis. Olika typer av neurosyfilis brukar särskiljas: asymtomatisk, meningeal, vaskulär, parenkymatös och gummatös. Neurosyfilis är ovanlig i Sverige. Tyvärr saknas strikta laboratoriemässiga kriterier för diagnosen. Neurologiska symtom som uppträder hos en person med positiv syfilisserologi ska inte tolkas som neurosyfilis, om man inte i likvor har förändringar som styrker diagnosen.
Kongenital syfilis[redigera]
Under graviditet kan spiroketer överföras från modern och infektera fostret. Infektionsrisken är störst under primär- och sekundärstadiet, medan vid sen latent syfilis hos modern förblir 70 % av barnen friska. Fostret anses inte smittas före femte graviditetsmånaden. Praktisk erfarenhet visar att om behandling insätts före femte graviditetsmånaden får fostret inga syfilisskador.
Kliniskt indelas kongenital syfilis i tidig, med symtom inom tre månader, och sen kongenital syfilis där det tidiga stadiet passerat oupptäckt. Sen kongenital syfilis motsvarar tertiärstadiet vid förvärvad lues. Kongenital syfilis var under många år en raritet i Sverige, men under senare år har enstaka fall rapporterats, huvudsakligen hos adoptivbarn från u-länder.
Behandling[redigera]
Primär syfilis behandlas med intramuskulär injektion av bensylpenicillin. Trots många år av behandlingar syns ingen tendens till resistensutveckling. Vid överkänslighet kan alternativa antibiotika som doxycyklin och ceftriaxon prövas (5).
Epidemiologi[redigera]
Klicka på länken Epidemiologi
Prevention[redigera]
Information om sjukdomens smittvägar är bra prevention. Kondom ger ett bra skydd mot syfilis såväl som mot andra könssjukdomar. Trots flera försök finns ännu inget fungerande, kommersiellt vaccin.
Provtagning och transport[redigera]
Klicka på länken Provtagning
Laboratoriediagnostik[redigera]
Klicka på länken Laboratoriediagnostik
Bilagor[redigera]
REFERENSER[redigera]
- 1. Fraser, CM, et al Complete genome sequence of Treponema pallidum, the syphilis spirochete. Science 1998; 281 (5375): 324-5.
- 2. G. Koek, S. M. Bruisten, M. Dierdorp, A. P. van Dam and K. Templeton. Specific and sensitive diagnosis of syphilis using a real-time PCR for Treponema pallidum. Clin Microbiol Infect 2006; 12: 1233-1236
- 3. S. M. Bruisten, I. Cairo, H. Fennema, A. Pijl, M. Buimer, P. G. H. Peerbooms, E. Van Dyck, A. Meijer, J. M. Ossewaarde, and G. J. J. van Doornum. Diagnosing Genital Ulcer Disease in a Clinic for Sexually Transmitted Diseases in Amsterdam, The Netherlands. J. Clin. Microbiol. 2001 39: 601-605.
- 4. KA Orle, CA Gates, DH Martin, BA Body, and JB Weiss. Simultaneous PCR detection of Haemophilus ducreyi, Treponema pallidum, and herpes simplex virus types 1 and 2 from genital ulcers J. Clin. Microbiol. 1996 34: 49-54.
- 5. Sexually transmitted diseases treatment guidelines 2002. Centers for Disease Control and Prevention. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2002:51(RR-6):18-25,28-30.