Toxocara spp.

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 15 november 2011 kl. 10.23 av Jadwiga Krusnell (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ' Toxocara canis, Toxocara cati Smittämne Hundens och kattens spolmaskar är toxocara-arter (Toxocara canis respektive Toxocara cati) tillhörande släktet rundmaskar (Nematoda)....')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Toxocara canis, Toxocara cati Smittämne Hundens och kattens spolmaskar är toxocara-arter (Toxocara canis respektive Toxocara cati) tillhörande släktet rundmaskar (Nematoda). Infektionen är vanlig under hundvalpars respektive kattungars första levnadsmånader. Hos människa utvecklas inte parasiten fullt ut – endast larvstadiet förekommer – och infektion kan inte spridas människor emellan. Tabell 1. Livsformer och deras karaktäristika



Livscykel Hund respektive katt är definitiva värdar för parasiten, det vill säga där sker den sexuella förökningen. Ägg i den definitiva värden utsöndras via feces. Efter cirka 2 till 3 veckor i fuktig miljö (t.ex. jord) varmare än 10-15 C, mognar äggen och blir infektiösa. Om dessa ägg intas av den definitiva värden frigörs larver som penetrerar tarmväggen. I valpar och kattungar migrerar larverna via lungor, bronker och matstrupe till tunntarmen där de utvecklas till vuxna maskar som producerar ägg. I äldre djur sker ofta encystering av larver i vävnad. Detta stadium kan excystera under sen dräktighet och kan då smitta avkomman vid födseln eller vid digivning. Smitta kan även ske via intag av kött från andra smittade djur (t.ex. kanin). I människa kan parasiten inte utvecklas till vuxna maskar. Vid human smitta, via intag av ägg i t.ex. kontaminerad jord, kläcks äggen i tarmen och larverna penetrerar tarmväggen och förs via cirkulationen till olika organ (lever, hjärta, lungor, hjärna, muskler, ögon). Människa kan även smittas via intag av kött (t.ex. kanin, kyckling, får) som innehåller encysterade larver. Symtom och klinisk bild Det inflammatoriska svaret, framkallat av de vävnadsmigrerande larverna samt toxiner, orsakar patologin. Ögat och hjärnan är särskilt drabbade organ. Tre kliniska syndrom är förknippade med toxocara-infektion: visceral larva migrans (VLM), ocular larva migrans (OLM) och ”covert” toxocara-infektion (CT). VLM ger en multisystemsjukdom som orsakas av migrerande larver med eosinofili över 30 %. Symtomen vid hög eosinofili inkluderar feber, förstorad lever, hyperglobulinemia, infiltration i lungor eller neurologiska störningar. CT är en mildare form av VLM. Vid OLM är skadorna begränsade till ögat och synnerven. Ögoninfektionen är oftast unilateral och kan leda till blindhet. Epidemiologi Toxocara-infektion förekommer globalt. I en svensk prevalensstudie påvisades antikroppar mot Toxocara i 7 % av en ung och frisk population och i 25 % av 175 patienter med misstänkt toxocariasis. I en studie, som gjordes av CDC i USA år 2007, visades oväntat att seroprevalensen i USA var nära 14 % (Wan et al 2008). Återkommande avmaskning av hundar och katter minskar risken för infektion. Provtagning och transport Blod/serum Provtagningsanvisningar Blodprov tas i rör utan tillsats. Transport Inga speciella krav. Laboratoriediagnostik Allmänt Eftersom larver inte kan utvecklas till vuxna maskar i människa finns det inga ägg i feces. Leverförstoring och eosinofili ger misstanke om infektion liksom Löfflers syndrom, förhöjda halter av gammaglobulin och isohemagglutinin. Referensmetod Saknas. Alternativa metoder Antikroppspåvisning i serum. ELISA (kommersiellt kit) Western blot (kommersiellt kit) Påvisning av larver i biopsi- eller obduktionsmaterial som snittas och färgas med hematoxylin och eosin. Kvalitetssäkring serum Externkontroll UK-NEQAS Parasitology Serology Scheme Svarsrutiner blod/serum Se kit-instruktion Laboratorierapportering Toxocara-infektion är inte anmälningspliktig. Referenser Despommier, D. (2003). "Toxocariasis: clinical aspects, epidemiology, medical ecology, and molecular aspects." Clin Microbiol Rev 16(2): 265-272. Ljungstrom, I. and F. van Knapen (1989). "An epidemiological and serological study of toxocara infection in Sweden." Scand J Infect Dis 21(1): 87-93. Rubinsky-Elefant, G., C. E. Hirata, et al. (2010). "Human toxocariasis: diagnosis, worldwide seroprevalences and clinical expression of the systemic and ocular forms." Ann Trop Med Parasitol 104(1): 3-23. Rubinsky-Elefant, G., S. Hoshino-Shimizu, et al. (2011). "Potential immunological markers for diagnosis and therapeutic assessment of toxocariasis." Rev Inst Med Trop Sao Paulo 53(2): 61-65. Smith, H., C. Holland, et al. (2009). "How common is human toxocariasis? Towards standardizing our knowledge." Trends Parasitol 25(4): 182-188. Won, K. Y., D. Kruszon-Moran, et al. (2008). "National seroprevalence and risk factors for Zoonotic Toxocara spp. infection." Am J Trop Med Hyg 79(4): 552-557.