Chancroid (alt. beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker)

(Omdirigerad frÄn Haemophilus ducreyi)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)



Chancroid (alternativa beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker) (A57)

Chancroid Àr en av de klassiska sexuellt överförbara infektionerna men som numera Àr mycket ovanlig i Sverige. De enstaka fall som förekommer Àr alla smittade utomlands, framför allt i Afrika dÀr sjukdomen fortfarande förekommer (1).


Etiologi

Haemophilus ducreyi, elementkod ATCC 33940


SmittÀmnet

Bakterien Ă€r en liten, 0,5 × 1,5-2 ”m, gramnegativ orörlig stav med varierande mikroskopiskt utseende. Den förekommer ofta i korta parallella kedjor, i litteraturen beskrivna som ”shoal of fish” (fiskstim). Bakterien Ă€r oxidaspositiv, krĂ€ver hemin (”X-faktor”) för vĂ€xt och hydrolyserar inte kolhydrater. Tillsammans med H. aphrophilus och vissa stammar av H. paraphrophilus Ă€r bakterien den enda bland de tio definierade arterna inom genus Haemophilus som inte krĂ€ver V-faktor för vĂ€xt.


Patogenes

Patogenitetsmekanismer och virulensmekanismer Àr inte vÀl kÀnda. Bakterien producerar tvÄ toxiner, cytoletalt distenderande toxin (CDT) och hemolysin. Det cytoletala toxinet hör till en familj av toxiner som klyver DNA. Som konsekvens stoppas cellcykeln vilket leder till apoptos (programmerad celldöd) av eukaryota celler. Andra karakteristiska egenskaper hos H. ducreyi Àr resistens mot bakteriolytisk aktivitet av komplement och mot fagocytos. Utan antibiotikabehandling orsakar den kroniska, svÄrlÀkta infektioner.


Klinik

Bakterien orsakar genitala eller anala sĂ„r. Överföringen sker sexuellt och inkubationstiden Ă€r 3-4 dagar. Patienten söker ofta för ett starkt smĂ€rtande sĂ„r, ibland för ömmande inguinalkörtlar. Hos mĂ€n Ă€r sĂ„ret oftast lokaliserat till förhuden, hos kvinnor pĂ„ labierna eller pĂ„ klitoris. SĂ„ret börjar som en ömmande papel pĂ„ rodnad botten, vilken under loppet av 1-2 dagar utvecklas till en pustel som rupturerar. SĂ„rkanterna Ă€r skarpt avgrĂ€nsade, pĂ„ botten ses ofta ett grĂ„gult nekrotiskt exsudat. Blödning uppstĂ„r lĂ€tt om man försöker avlĂ€gsna granulomatös vĂ€vnad. I cirka hĂ€lften av fallen finns flera sĂ„r och inguinal adenit (bubo). SmĂ€ltning och spontan ruptur av denna Ă€r inte ovanlig. Utan behandling kvarstĂ„r sĂ„ret lĂ€nge (upp till tvĂ„ mĂ„nader) för att dĂ€refter lĂ„ngsamt lĂ€ka. Risken för Ă„terfall Ă€r sannolikt stor.

PreliminÀr diagnos stÀlls pÄ typisk klinik, men differentialdiagnostiska svÄrigheter föreligger framför allt mot syfilis, herpes genitalis och donovanos. Extragenitala sÄr Àr ovanliga men nyligen har hudinfektioner orsakade av H. ducreyi rapporterats frÄn söderhavsomrÄdet. I endemiska populationer har chancroid visats underlÀtta transmission av HIV.

Behandling

H. ducreyi var före 1960-talet kĂ€nslig för tetracyklin, streptomycin, kloramfenikol, sulfa och penicillin. Resistensutveckling har rapporterats sedan dess. Bland annat förekommer penicillinrestens som orsakas av plasmidmedierad beta-laktamasproduktion. KĂ€nslighet föreligger oftast in vitro för makrolider, kinoloner, trimsulfa och nyare cefalosporiner. Rekommenderad behandling Ă€r azitromycin 1 g engĂ„ngsdos, erytromycin 500 mg×4×7 eller ciprofloxacin 500 mg×2×3.

Epidemiologi

För detaljerad översikt, följ lÀnken

Prevention

Som för alla sexuellt överförbara infektioner kan man erhÄlla gott skydd med kondom. HandlÀggningen av chancroid Àr numera inte reglerad genom smittskyddslagen, men för varje diagnostiserat fall bör ÀndÄ kontaktspÄrning utföras för att behandla eventuella andra smittade personer.

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad information. Chancroid diagnostiseras genom odling, men presumtiv diagnos kan erhÄllas genom mikroskopi av gramfÀrgat direktpreparat frÄn sÄr. Transport av odlingsprov till laboratoriet bör ske omgÄende om inte bedsideodling kan göras. Odling av prov frÄn ulcer har högre kÀnslighet Àn odling av prov frÄn aspirerat pus frÄn inguinala adeniter. Bakterien kan ocksÄ pÄvisas med PCR pÄ material frÄn sÄret (2), men kommersiella metoder finns inte tillgÀngliga. ResistensbestÀmning kan göra med E-test (3), men referensmetod för resistensbestÀmning kan inte anges.

REFERENSER

  • 1. Trees, D. L., and S. A. Morse. Chancroid and Haemophilus ducreyi: an update. Clin. Microbiol. Rev. 1995; 8:357-375.
  • 2. Ahmed, H, Mbwana J, Gunnarsson E, Ahlman K, Guerino Ch, Svensson L, Mhalu F, and T LagergĂ„rd. Etiology of genital ulcers disease and association of human immunodeficiency virus infection in two Tanzanian cities. Sex. Transm. Dis. 2003; 30:114-119.
  • 3. LagergĂ„rd T, A. Frisk and B Trollfors. Comparison of the E Test and agar dilution for testing antimicrobial susceptibility of Haemophilus ducreyi. J. Antimicrob. Chemother. 1996; 38:849-852.