Skillnad mellan versioner av "Donovanos-laboratoriediagnostik"
| Rad 55: | Rad 55: | ||
Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion. | Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion. | ||
| − | + | == Laboratorierapportering == | |
Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | ||
| − | |||
== REFERENSER == | == REFERENSER == | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 12.53
Huvudartikel: Donovanos (granuloma inguinale)
Donovanos - Klebsiella granulomatis[redigera]
Allmänt[redigera]
Referensmetodik[redigera]
Mikroskopi[redigera]
Verifiering av den kliniska diagnosen sker i första hand genom mikroskopi av metanolfixerat långsamt (över natt) Giemsafärgat material på objektglas. Alternativt kan materialet färgas enligt Wright eller Leishman. Snittade Giemsa-eller silverfärgade biopsier används med fördel för att verifiera diagnosen i nekrotiska eller skleroserande sår. Identifiering av ”Donovankroppar” i preparatet, det vill säga stora mononukleära celler (25-90 μm i diameter) fyllda med svarta bipolärt färgade kapslade eller okapslade kockobaciller (0,5-1,5 μm stora), ofta i stora vakuoler, är diagnostiskt för donovanos. Donovankroppar kan också iakttas i material från rutinmässigt tagen cervixcytologi (ej referensmetod).
Alternativa diagnostiska metoder[redigera]
Odling[redigera]
Används bara i forskningssyfte.
Nukleinsyrabaserad metod[redigera]
En kolorimetrisk PCR-test med ett EIA-slutsteg beskrevs 2000 av de australiska forskarna Jenny Carter och David Kemp. Den baseras på påvisandet av Klebsiella-specifika sekvenser på phoE-genen (reglerar porinproteiner). Två unika basskillnader föreligger som skiljer K. granulomatis från övriga Klebsiellae. Metoden är ännu inte tillräckligt standardiserad för att utgöra referensmetodik.
Serologi[redigera]
En indirekt immunofluorescens-metod finns utvecklad för påvisande av antikroppar mot K. granulomatis. Man använder tunt snittat biopsimaterial som antigenkälla. Känsligheten är dock låg, särskilt i tidigt skede av infektionen. Metoden används huvudsakligen för populationsstudier i endemiska områden.
Resistensbestämning[redigera]
Utförs ej.
Epidemiologisk typning[redigera]
Inte aktuell
Kvalitetskontroll[redigera]
- Referensstam: Saknas
Svarsrutiner[redigera]
Mikroskopi: Donovankroppar påvisade/inte påvisade i smear/biopsimaterial. Förekomst är liktydigt med infektion.
Laboratorierapportering[redigera]
Donovanos är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
REFERENSER[redigera]
- 1. Carter, JS., Kemp, DJ. A colorimetric detection system for Calymmatobacterium granulomatis. Sex Transm Infect. 2000; 76:134-136.