Skillnad mellan versioner av "Echinostoma ilocanum"
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Huvudartikel, publicerad september 2011. | + | '''Huvudartikel''', publicerad september 2011. |
----- | ----- | ||
| Rad 22: | Rad 22: | ||
''Echinostoma''-arter återfinns främst i Fjärran Östern (Korea, Indonesien, Thailand, Taiwan, Malaysia). Varierande prevalens av infektion (1-50%) noteras i endemiska områden. Vanligaste smittvägen är intag av råa sniglar, grodor eller fiskar. | ''Echinostoma''-arter återfinns främst i Fjärran Östern (Korea, Indonesien, Thailand, Taiwan, Malaysia). Varierande prevalens av infektion (1-50%) noteras i endemiska områden. Vanligaste smittvägen är intag av råa sniglar, grodor eller fiskar. | ||
| − | + | ==Provtagning och transport== | |
| − | + | ===Provmaterial=== | |
| − | |||
| − | |||
Fecesprov | Fecesprov | ||
| − | + | ===Provtagningföreskrifter=== | |
Se [[Provtagning och transport|provtagningsföreskrifter]] | Se [[Provtagning och transport|provtagningsföreskrifter]] | ||
| − | + | ===Förvaring/transport=== | |
Inga speciella krav | Inga speciella krav | ||
| + | |||
==Laboratoriediagnostik== | ==Laboratoriediagnostik== | ||
===Allmänt=== | ===Allmänt=== | ||
Nuvarande version från 2 oktober 2012 kl. 12.58
Huvudartikel, publicerad september 2011.
Till innehållförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.
Echinostoma ilocanum[redigera]
Smittämne[redigera]
Echinostoma ilocanum är den vanligaste av de Echinostoma-arter som kan infektera människa. Masken är liten (cirka centimeter lång) och orsakar tarminfektioner hos fåglar, däggdjur och människa.
Livscykel[redigera]
Infektion av den definitiva värden, t.ex. människa, sker vid konsumtion av sniglar, musslor, fiskar eller groddjur som bär på metacerkarier, det infektiösa stadiet av masken. Metacerkarier excysterar i tunntarmen och utvecklas till könsmogna äggproducerande maskar. De omogna äggen passerar ut med feces och måste nå sötvatten för vidare utveckling till larvstadiet miracidium. Miracidier kläcks ur äggen och infekterar snäckor (1:a mellanvärd) där vidare utveckling till larver (cerkarier) sker. Dessa lämnar snäckan, invaderar den 2:a mellanvärden som kan vara samma snäckart alternativt andra slags snäckor, groddjur eller fiskar och encysterar i muskulaturen till metacerkarier.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Echinostoma-maskar karakteriseras av låg patogenicitet hos människor. Den kliniska bilden är betydligt mildare än vid infektionmed Fasciolopsis buski. De flesta infektioner med lågt antal maskar förblir asymtomatiska medan svårare infektioner kan ge diarré, magsmärta och eosinofili. Inflammation och sårbildning kan ses i tarmväggen där maskarna sitter vidhäftade djupt ner mellan villi.
Epidemiologi[redigera]
Echinostoma-arter återfinns främst i Fjärran Östern (Korea, Indonesien, Thailand, Taiwan, Malaysia). Varierande prevalens av infektion (1-50%) noteras i endemiska områden. Vanligaste smittvägen är intag av råa sniglar, grodor eller fiskar.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Fecesprov
Provtagningföreskrifter[redigera]
Förvaring/transport[redigera]
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Infektionen diagnosticeras genom påvisning av ägg i feces. Ägg från Echinostoma, Fasciola hepatica och Fasciolopsis buski är identiska. Differentiering av de tre parasiterna görs genom undersökning av vuxna maskar från feces efter behandling.
Referensmetodik[redigera]
Mikroskopisk påvisning av maskägg i feces efter koncentration (PAR 01).
Avläsningskriterier[redigera]
Äggen är gulbruna, oval med ett lock (operculum) och mäter 80-140 x 58-90 µm.
Förväxlingsparasiter[redigera]
Äggen av Fasciola hepatica, Fasciolopsis buski och Echinostoma är oskiljbara.
Kvalitetssäkring[redigera]
Ingår inte i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.
Laboratorierapportering[redigera]
Infektion med Echinostoma är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Sripa B, Kaewkes S, Intapan PM, Maleewong W, Brindley PJ. Food-borne trematodiases in Southeast Asia epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Adv Parasitol. 2010;72:305-50.