Smittskyddslagstiftningen, mag-och tarminfektioner

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

---

Smittskyddslagstiftningen och dess tillämpningar

Smittskyddslagen och smittskyddsförordningen reglerar samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar. Riksdag och regering har beslutat om en smittskyddslag (1988:1472) (SmL) som trädde i kraft den 1 juli 1989 och som kan hämtas på nätet på följande adress: http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19881472.HTM

En ny smittskyddslag är under bearbetning, men kommer inte att vinna laga kraft under 2002.

Huvudansvaret för smittskyddet ligger hos landstingen (smittskyddsläkarna samt hälso- och sjukvårdnämnderna). Ansvaret för smittspridning via den fysiska miljön (livsmedel/vatten/ventilation/djur/m.m.) ligger kvar hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Smittskyddsläkaren är delvis underställd hälso- och sjukvårdsnämnden, och får delvis ställning som en självständig myndighet. Ansvaret för kostnaderna regleras av författningarna. I lagen framgår även vid vilka sjukdomar som samhället får vidta åtgärder mot den enskildes vilja och vilket intrång i den enskildes integritet som får göras.

De smittsamma sjukdomar som utgör ett större och mer allvarligt hot mot befolkningens hälsa än övriga benämns samhällsfarliga. De anmäls till smittskyddsläkaren, till Smittskyddsinstitutet och i vissa fall även till miljö- och häl-soskyddsnämnderna. Vid samhällsfarliga sjukdomar får preciserade intrång i den enskildes integritet göras. Av övriga smittsamma sjukdomar anses vissa så allvarliga, att det ur smittskyddsaspekt är angeläget att fortlöpande bevaka deras utbredning. Dessa benämns andra anmälningspliktiga sjukdomar och anmäls på ett likartat sätt. När det gäller dessa sjukdomar medges i smittskyddslagen inga restriktioner i den enskildes frihet. Sådana kan däremot tänkas bli aktuella enligt annan lagstiftning (t.ex. vid tecken på livsmedelsburen smitta).

Följande i denna bok förekommande infektiösa agens/sjukdomar behandlas i Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 97:7 (Hittas även på SoS hemsida[1].

Samhällsfarlig sjukdom

• Infektiöst agens Sjukdom
  • Salmonella (ej Typhi och Paratyphi) salmonellainfektion
  • Salmonella Paratyphi paratyfoidfeber
  • Salmonella Typhi tyfoidfeber
  • Shigella shigellainfektion
  • Vibrio cholerae kolera

Andra anmälningspliktiga sjukdomar

• Infektiöst agens Sjukdom
  • Entamoeba histolytica amöbainfektion
  • Campylobacter campylobacterinfektion
  • Giardia intestinalis giardiainfektion
  • EHEC O157 Escherichia coli serotyp O157-infektion
  • Yersinia enterocolitica yersiniainfektion

Den mikrobiologiska tolkningen av detta är att alla former av Salmonella species och Shigella species är anmälningspliktiga. För kolera gäller att sjukdomen skall vara orsakad av toxinproducerande stammar tillhörande O1 eller O139; för Campylobacter-infektion att bakterien skall tillhöra gruppen C. jejunum/coli och för Yersinia-infektion att den skall hReferensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002a orsakats av invasiva kloner av Y. enterocolitica.

Praktiska råd för handläggning av de viktigaste sjukdomarna enligt smitt-skyddslagen inkluderande Smittskyddsblad finns att ladda ned från Smittskyddsläkarföreningens hemsida [2].

En mer allmän information om olika smittsamma sjukdomar står att finna på Smittskyddsinstitutets hemsida: [3]

Patogener (se nedan) vilka ingår i den frivilliga laboratorierapporteringen (SMI 2002-02-28) anmäls av laboratorieläkaren utan patientidentitet, d.v.s. enbart patients födelseår och kön.

Anmälan ställs till Smittskyddsläkaren i det län varifrån provet insänts samt till Smittskyddsinstitutet.

• Frivillig laboratorierapportering
  • EHEC andra än O157
  • Vibrio species
  • Cryptosporidium