Skillnad mellan versioner av "Rubbningar i normalfloran"
| (2 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]] | + | ''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]'' |
---- | ---- | ||
| Rad 7: | Rad 7: | ||
Den mest betydelsefulla orsaken till störningar i den normala mikrofloran är tillförsel av antibiotika. Mikrofloran kan påverkas genom en ofullständig absorption av ett peroralt tillfört antibiotikum, utsöndring av ett antibiotikum i saliv eller galla, eller utsöndring via tarmmukosan. | Den mest betydelsefulla orsaken till störningar i den normala mikrofloran är tillförsel av antibiotika. Mikrofloran kan påverkas genom en ofullständig absorption av ett peroralt tillfört antibiotikum, utsöndring av ett antibiotikum i saliv eller galla, eller utsöndring via tarmmukosan. | ||
| − | Markanta förändringar i tarmfloran kan iakttas hos patienter som får antibiotika som utsöndras i höga koncentrationer i tarmen via gallan. Exempel på sådana antibiotika är klindamycin, nyare | + | Markanta förändringar i tarmfloran kan iakttas hos patienter som får antibiotika som utsöndras i höga koncentrationer i tarmen via gallan. Exempel på sådana antibiotika är klindamycin, nyare betalaktamantibiotika och cefalosporiner. |
| − | I de flesta fall är påverkan inte gynnsam för individen eftersom nedtryckning av normalflorebakterierna ofta medför överväxt av patogena bakterier som kan leda till sjukdomar som stomatit, diarré, kolit och septiska tillstånd. Antibiotika som påverkar den normala mikrofloran kan också bidra till utveckling av | + | I de flesta fall är påverkan inte gynnsam för individen eftersom nedtryckning av normalflorebakterierna ofta medför överväxt av patogena bakterier som kan leda till sjukdomar som stomatit, diarré, kolit och septiska tillstånd. Antibiotika som påverkar den normala mikrofloran kan också bidra till utveckling av antibiotikaresistenta bakterier. |
Andra orsaker till störningar i mikrofloran är kirurgiska ingrepp i gastrointestinalkanalen, tumörsjukdomar, bestrålning m.m. Patienter som är immunsupprimerade – exempelvis efter organtransplantation, benmärgstransplantation eller cancerterapi, tycks drabbas särskilt när den anaeroba mikrofloran störs. Gramnegativa stavar av typ enterobakterier och pseudomonader kan då växa till och invadera blod och andra organ med svåra infektioner som följd. Toxinproducerande grampositiva bakterier såsom stafylokocker och klostridier kan likaså orsaka infektioner hos dessa allvarligt sjuka patienter. | Andra orsaker till störningar i mikrofloran är kirurgiska ingrepp i gastrointestinalkanalen, tumörsjukdomar, bestrålning m.m. Patienter som är immunsupprimerade – exempelvis efter organtransplantation, benmärgstransplantation eller cancerterapi, tycks drabbas särskilt när den anaeroba mikrofloran störs. Gramnegativa stavar av typ enterobakterier och pseudomonader kan då växa till och invadera blod och andra organ med svåra infektioner som följd. Toxinproducerande grampositiva bakterier såsom stafylokocker och klostridier kan likaså orsaka infektioner hos dessa allvarligt sjuka patienter. | ||
Nuvarande version från 10 december 2009 kl. 11.37
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002
Rubbningar i mag-tarmkanalens normalflora[redigera]
Den mest betydelsefulla orsaken till störningar i den normala mikrofloran är tillförsel av antibiotika. Mikrofloran kan påverkas genom en ofullständig absorption av ett peroralt tillfört antibiotikum, utsöndring av ett antibiotikum i saliv eller galla, eller utsöndring via tarmmukosan.
Markanta förändringar i tarmfloran kan iakttas hos patienter som får antibiotika som utsöndras i höga koncentrationer i tarmen via gallan. Exempel på sådana antibiotika är klindamycin, nyare betalaktamantibiotika och cefalosporiner.
I de flesta fall är påverkan inte gynnsam för individen eftersom nedtryckning av normalflorebakterierna ofta medför överväxt av patogena bakterier som kan leda till sjukdomar som stomatit, diarré, kolit och septiska tillstånd. Antibiotika som påverkar den normala mikrofloran kan också bidra till utveckling av antibiotikaresistenta bakterier.
Andra orsaker till störningar i mikrofloran är kirurgiska ingrepp i gastrointestinalkanalen, tumörsjukdomar, bestrålning m.m. Patienter som är immunsupprimerade – exempelvis efter organtransplantation, benmärgstransplantation eller cancerterapi, tycks drabbas särskilt när den anaeroba mikrofloran störs. Gramnegativa stavar av typ enterobakterier och pseudomonader kan då växa till och invadera blod och andra organ med svåra infektioner som följd. Toxinproducerande grampositiva bakterier såsom stafylokocker och klostridier kan likaså orsaka infektioner hos dessa allvarligt sjuka patienter.
Bedömning av rubbad tarmflora[redigera]
Vid bedömning av normalflora skall hänsyn tas till om normalt ej förekommande mikroorganismer påträffas i den ekologiska nischen. Om så är fallet bör dessa mikroorganismer anges i provsvaret.
Om kvantitativ odling av normalfloran utförs är förändringar på 4 10log/mL eller gram att anse som signifikanta och bör anges i provsvaret. Om bedömning av normalfloran inte gjorts bör begreppet ordinär tarmflora inte förekomma.