Icke-tuberkulösa mykobakterier

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen för Nedre luftvägsinfektioner inklusive mykobakteriologisk diagnostik, 2:a upplagan 2005

och Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Atypiska mykobakterier (icke tuberkulösa mykobakterier)

Se även Tuberkulos

---

Mykobakterioser

Etiologi

Icke-tuberkulösa mykobakterier

Smittämnen

Det finns ca 150 olika icke-tuberkulösa mykobakterier (NTM). Dessa förekommer i naturen i jord och vatten, gärna havsnära mark. Allmänt behövs en nedsatt immunitet eller disponerande fysiologiska/anatomiska förhållanden hos värden för att infektion med NTM skall uppstå, som t.ex. HIV-infektion, cystisk fibros, bronkiektasier eller immunsuppressiv behandling. I många fall kan defekten dock inte karakteriseras. I vissa fall sker infektion hos immunkompetenta genom inokulation. M. avium-komplexet, MAC, (M. avium och M. intracellulare, 43 serotyper) är den i Sverige dominerande NTM, och luftvägsinfektion den vanligaste manifestationen. Benigna halslymfkörtelinfektioner hos förskolebarn uppträder också med MAC, mer sällsynt med M. malmoense, M. scrofulaceum.

Klinik

Vanligast är lunginfektion med NTM, särskilt M. avium-komplexet, MAC. I en del fall finns predisponerande faktorer som bronkiektasier, cystisk fibros mm, men i många fall förekommer lunginfektion med MAC eller andra NTM som M. malmoense, utan känd predisponerande faktor. Hosta, sputa, feber och avmagring är vanliga symtom. Halslymflörtlar infekterade med MAC eller mer sällan M. malmoense har blivit vanligare bland förskolebarn sedan BCG-vaccinationen upphörde 1975.

Kirurgisk behandling kan övervägas, medikamentell behandling har dålig effekt och används endast sällan.

Provtagning

Följ länken till Tuberkulos-provtagning för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik

Följ länken för detaljerad beskrivning

REFERENSER

Följ länken