Laboratoriesäkerhet och smittskyddslagen-svamp

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner

---

Laboratoriesäkerhet och smittskyddslagen

Enligt AFS 1997:12 klassificeras mikroorganismer i 3 skyddsklasser. Olika svamparter faller inom olika skyddsklasser och laboratoriemiljön måste anpassas efter risken vid isolering av de olika svamparna. En omfattande sammanställning har utförts av de Hoog.

Skyddsklass 1, låg risk

Exempel på svampar som klassificeras i skyddsklass 1 är Rhizopus oryzae, Penicillium chrysogenum, Neurospora crassa, Saccharomyces cerevisiae.

Skyddsklass 2, måttlig risk

Hit hänförs t.ex. Aspergillus fumigatus, Cryptococcus neoformans, Sporothrix schenckii, Trichophyton spp.

För klass 1-2 räcker vanliga principer på bakteriologiskt laboratorium för säker hantering.

Skyddsklass 3, hög risk

Blastomyces dermatitidis, Cladophialophora (Xylohypha) bantiana, Coccidioides immitis, Histoplasma capsulatum var. capsulatum, Histoplasma capsulatum var. duboisii, Paracoccidioides brasiliensis.

Arbete med dessa organismer kräver p.g.a. risk för luftsmitta från mögelfasen tillgång till säkerhetslaboratorium klass 3, d.v.s med kontrollerad undertrycksventilation.

OBS! För att bedriva verksamhet med dessa smittämnen fordras tillstånd av Arbetarskyddsstyrelsen enl §17 AFS 1997:12.

Prov med misstänkt tropisk mykos bör sändas till Referenslaboratoriet, KS, då smittsamma konidier kan spridas vid hanteringen och det finns risk för laboratoriesmitta. Detta gäller särskilt Coccidioides immitis och Histoplasma capsulatum.

Smittskyddslagen omfattar för närvarande (maj 1998) inga svampar. Däremot finns svampen Pneumocystis carinii upptagen i den frivilliga laboratorierapporteringen under gruppen protozoer - PCR och mikroskopi.

REFERENSER

• de Hoog, GS. Risk assessment of fungi reported from humans and animals. Mycoses 1996;39:407-417.